Slutreplik: Torbjörn Tännsjö bemöter inte argumenten

Foto: Noah Silliman/Unsplash
Är existentiell hälsa ett meningslöst begrepp? Kan filosofi hjälpa personer som lider av mental ohälsa? Här är Kalle Grills slutreplik i debatten.
Kalle Grill

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar själv för åsikterna i den.

Torbjörn Tännsjö har skrivit replikmin analys av hans avfärdande av begreppet existentiell hälsa. I ingressen står att han bemöter mina argument. Det gör han inte. Just den osanningen ska han dock inte hållas ansvarig för. Däremot övriga. Liksom tidigare i denna debatt låter Tännsjö kritiken stå oemotsagd och går i stället till personangrepp med falska påståenden.

Att lista alla osanningar är för utrymmeskrävande. Men en av dem är att jag skulle sagt mig vara beredd att behandla patienter med suicidrisk. Jag har överhuvudtaget inte sagt mig vara beredd att behandla patienter och jag har inte diskuterat suicidrisk.

Men låt mig exemplifiera hur man kan replikera genom att ta upp sådant som den man debatterar med faktiskt har skrivit.

Jag samtalade en gång med en människa som övervägde suicid. Det var inget jag sökte upp, men jag valde att inte avstyra samtalet när det hände. Personen berättade senare att det hade varit välgörande att få resonera om saken med någon som inte var rädd att lyssna på argument både för och emot och som inte tog det för självklart att suicid måste vara fel. Det jag gjort var att lyssna, bekräfta att jag förstod, försäkra mig om att personen beaktat de negativa följderna för andra av suicid, en sak man tenderar att förringa i ett deprimerat tillstånd.

Ska vi helt undvika att prata med människor utifrån vår kompetens eftersom risken finns att vi inte är bäst lämpade att hantera just deras problem? Nej.

Tännsjö säger att han i en sådan situation skulle ha aktivt uppmanat personen att beakta alla existerande argument för suicid, utan hänsyn till hennes deprimerade tillstånd. Han drar av detta slutsatsen att varje seriös filosof hade gjort likadant. Jag vet inte vilket av dessa påståenden som är mest anmärkningsvärt.

Jag skrev i min analys att vi filosofer bör ta vårt ansvar för att bidra till den existentiella hälsan eller välbefinnandet. Utifrån vår kompetens. Jag skrev att jag själv gjort det genom att vidareutbilda läkare och psykologer. Det är ett sätt. Jag tror också att filosofer med relevant utbildning i samtalsmetod (eller bara rätt personlighet och förmåga) kan vara goda samtalspartners för människor med olika typer av utmaningar, som själva väljer att vända sig till en filosof. Precis som andra yrken. 

Kan det hända att en människa som uppsöker en präst hade haft större nytta av en psykolog? Eller att den som uppsöker en psykolog hade haft större nytta av en ekonom? Ja. Bör vi som yrkespersoner hänvisa vidare i de fall detta blir uppenbart? Ja. Ska vi helt undvika att prata med människor utifrån vår kompetens eftersom risken finns att vi inte är bäst lämpade att hantera just deras problem? Nej. Betyder detta att filosofer ska ersätta läkare på sjukhus? Nej.

I min första text ställde jag frågan till mina filosofikollegor: ”Vilken roll kan vi spela för att främja den typen av reflektion, meningsskapande och välbefinnande som många människor önskar sig och som intresset för existentiell hälsa vittnar om?” Tännsjös svar är ”ingen”, alternativt ”vålla mer skada”. Vad svarar ni andra?

Bidra till att främja filosofins roll och närvaro i samhället.

Foto: Rohit Coudhari/Unsplash
Sofia Jeppsson ger replik på Samuel Carlsson Tjernströms reflektioner i Svensk filosofi om mentalsjukdomars äkthet och betydelse för moraliskt ansvar.
Sofia Jeppsson
  • Foto: Lena Lee
Foto: Zandra Erikshed. Modifierad bild.
Vad är religions roll i dagens demokratiska samhällen? Vad bör den vara? Bruno Hamnell recenserar Joel Halldorfs nyutkomna försvar för "det heligas" betydelse för politiken.
Bruno Hamnell
Foto: Jeremy Shapiro/ Wikimedia Commons
Den 14 mars 2026 gick Jürgen Habermas bort. I en replik till Anders Burman presenterar Anders Bartonek här en mer kritisk tolkning av Habermas inflytande.
Anders Bartonek
Foto: Melker Dahlstrand/Sveriges riksdag (modifierad)
Svenska etablerade partier har länge försökt vinna tillbaka väljare från Sverigedemokraterna bland annat genom att härma deras retorik. Svensk filosofis Jesper Olsson menar att strategin är kontraproduktiv och uppmanar politiker att våga tänka om.
Jesper Olsson
Foto: Wolfram Huke/Wikimedia Commons
Den 14 mars 2026 gick Jürgen Habermas bort. Anders Burman skriver här om Habermas sju decennier långa karriär och förlusten av den sista tänkaren i stor stil.
Anders Burman
  • Foto: Emil Svensson
Foto: Christian Lue/Unsplash
Vad är den akademiska frihetens begränsningar? David Brax tittar närmare på den senaste kontroversen gällande en filosofs anspråk på akademisk frihet.
David Brax
Foto: meeezy/Unsplash
Hundvisslepolitiken har gjort entré. Svenska politiker använder i dag särskilda uttryck – så kallade "hundvisslor” – som bär på dolda budskap avsedda att forma väljarnas attityder och påverka deras beslut. Ellen Breitholtz, docent i lingvistik vid Göteborgs universitet, ger en förklaring på hur detta fungerar.
Ellen Breitholtz
Foto: Europeana/Unsplash
Dumpen har väckt starka reaktioner i Sverige, och dess ansvarige utgivare dömdes nyligen för grovt förtal. Men bortom de juridiska och etiska striderna väcker Dumpen också frågan om varför människor gång på gång dras till offentliga iscensättningar av skuld och bestraffning. Jacob Gustavsson betraktar här fenomenet ur ett filosofihistoriskt perspektiv.
Jacob Gustavsson
Foto: camstejim/Unsplash
Vi lever i ett uppmärksamhetssamhälle. När politisk kommunikation blir allt kortare och mer tillspetsad får underförstådda påståenden större inslag, vilket förstärker bekräftelsebias och polarisering. Därför är politisk läsförståelse viktigare än någonsin, menar Anna W. Gustafsson, docent i svenska vid Lunds universitet.
Anna W Gustafsson
Foto: Ernie A. Stephens/Unsplash
I en tid då samtalsklimatet präglas av polarisering växer självcensuren fram. När trakasserier och hot ökar anpassar vi våra ord eller väljer att tiga helt. Fortsätter denna trend riskerar också demokratin att urholkas, menar Oscar Björkenfeldt, postdoktor vid Göteborgs universitet.
Oscar Björkenfeldt