Kanske är moralens yttersta natur någonting vi själva har skapat

Foto: Saad Salim/Unsplash
Upptäcker vi moraliska värden, eller konstruerar vi dem? Om vi konstruerar dem, vad betyder det – och hur går det till? Emma Jakobsson skriver om olika teorier om metaetisk konstruktivism.
Emma Jakobsson

Om vi föreställer oss att vi fäller ett moraliskt omdöme som exempelvis att ”alla bör behandlas med lika värdighet och respekt” så menar vi att det är något som är eftersträvansvärt. Det är värden som vi tänker oss ligger till grund för hur vi ska handla moraliskt. Men hur ska vi förstå dessa värden? Är de något vi upptäcker eller är de resultatet av moraliskt resonerande?

Det finns dem som hävdar att värden och normer är konstruerade genom mänskligt agentskap snarare än att de skulle existera oberoende av vad våra uppfattningar om dem är. Detta är den idé som ligger till grund för det som vi kan kalla etisk, eller metaetisk, konstruktivism.

Carla Bagnoli beskriver detta som att den centrala idén för konstruktivister går ut på att värden och normer är konstruerade av oss för ett specifikt syfte. Konstruktivister hävdar att det är genom mänskliga aktörer som moraliska värden och normer uppstår. De är inte givna, utan det är vi som konstruerar dem.

Det finns såklart olika sätt att se på själva konstruktionen, likväl som det finns olika sätt att ge svar på vem som är aktören. Vi kan tänka oss att det är en intern process där det är våra egna förnuftsöverväganden som ger uttryck för själva konstruktionen. Man kan också föreställa sig att det är genom sociala relationer och kollektiva överenskommelser som denna idé om att vi konstruerar tar sig uttryck.

Korsgaard menar att vi bör förstå den konstruerade verkligheten som ett sätt att finna praktiska lösningar på praktiska problem och därmed upptäcka de principer som ska vägleda oss.

Men vad innebär då ett försvar av denna idé, där vi konstruerar snarare än upptäcker värden och normer? Det finns såklart olika sätt att både besvara och försvara idén, vilket även ger upphov till olika förståelser av hur vi konstruerar och därmed även olika tolkningar av konstruktivism.

Ett sätt att förhålla sig till denna idé är att göra som den kantianska konstruktivisten Christine M. Korsgaard. Hon argumenterar för att moraliska värden formas på så vis att vi genom en självkonstituerande rationell procedur kritiskt granskar och reflekterar över de krav som moralen ställer på oss. Korsgaard menar att vi bör förstå den konstruerade verkligheten som ett sätt att finna praktiska lösningar på praktiska problem och därmed upptäcka de principer som ska vägleda oss.

Ett annat sätt att förhålla sig till denna idé är att göra som den Humeanska konstruktivisten Sharon Street. Hon hävdar i stället att den normativa substansen måste komma från någonstans som inte självt utgör den konstituerande standarden.

Street försvarar tesen att denna normativitet måste komma från ett ”kontingent faktum”. Det innebär att vi har en attityd till att värdera. Attityden inbegriper våra oreflekterade emotioner, och det är genom att ta ett steg tillbaka från dem som vi kan bedöma huruvida dessa ger upphov till normativa skäl som är koherenta med vårt system av värden, normer och skäl. Det är således både vår oreflekterade och reflekterade attityder till själva värderandet som konstruerar dessa normer och värden.

Hur ska vi då ställa oss till rimligheten hos dessa olika tolkningar och framställningar av idén att vi konstruerar moraliska värden och normer? Vilken ter sig bäst lämpad som metaetisk teori?

Ytterligare ett sätt som vi kan förstå idén att vi konstruerar snarare än upptäcker moraliska värden och normer är att göra som socialkonstruktivisten Carl-Henric Grenholm. Han hävdar att det är kollektivt agentskap som utgör grunden för denna konstruktion.

Det innebär att moraliska värden och normer konstrueras genom intersubjektiva överenskommelser, kollektiva attityder och sociala relationer och existerar likt institutionella fakta relativt till de aktörer som konstruerar dem. Med institutionella fakta menas de fakta som är beroende av mänskliga aktörer och deras institutioner för sin existens, som exempelvis pengar, språk, universitet med mera.

Hur ska vi då ställa oss till rimligheten hos dessa olika tolkningar och framställningar av idén att vi konstruerar moraliska värden och normer? Vilken ter sig bäst lämpad som metaetisk teori? Detta kan man om intresset finns läsa mer om i min kommande avhandling som behandlar just frågan om metaetisk konstruktivism.

Bidra till att främja filosofins roll och närvaro i samhället.

Foto: Zbynek Burival/Unsplash
Få har undgått vetskapen om att vi drastiskt behöver minska de globala utsläppen av växthusgaser. Simon Rosenqvist menar att exakt hur detta ska mätas är i grund och botten en filosofisk fråga.
Simon Rosenqvist
Foto: Dan DeAlmeida/Unsplash
Trots att vi inte har direkt kontroll över vad vi tror, har vi handlingsutrymme i situationer av tvivel och osäkerhet, argumenterar religionsfilosofen Carl-Johan Palmqvist. I tvivlets kölvatten framträder en kreativ zon för existentiell och intellektuell orientering. Här utforskar Palmqvist vilka alternativ som står till buds när tron sviktar.
Carl-Johan Palmqvist
Foto: Ani Sebastian/Unsplash
Platons unika användning av analogier förmedlade komplexa idéer på ett enkelt sätt. Genom att studera dem kan vi förstå analogiers centrala plats i rationella resonemang och hur de bidrar till klarhet i tänkandet.
Oscar Jablon
Rom blev en republik efter att den siste av sju kungar hade störtats. Isak Hammar noterar att balansen i den romerska republikens politiska system återkommande har idealiserats genom historien – men att även nutida jämförelser ofta kräver att vi betraktar historien i ett förenklat och selektivt ljus.
Isak Hammar
Foto: Rosie Steggle/Unsplash
Filosofi ska vara på allvar. Så varför inte tala klarspråk? Anton Emilsson om att tänka med Bernard Williams och att tänka på stil som filosofisk metod.
Anton Emilsson
Foto: Abed Ismail/Unsplash
Vissa tänkare har varit så inflytelserika att det knappt går att filosofera om vissa saker utan att tänka med dem. När det gäller frågor om mening och kommunikation kan Paul Grice sägas ha en sådan roll. Hubert Hågemark reflekterar här över vilken betydelse Grice har haft för hans egna studier inom dessa fält.
Hubert Hågemark
Foto: Alessia Cocconi/Unsplash
Hur är det att leva med Søren Kierkegaard som ens husspöke, och som ens bästa vän? Ulrika Carlsson reflekterar över hur och varför han har bosatt sig i hennes tankevärld.
Ulrika Carlsson
Foto: Kamil Klyta/Unsplash
Ursäkter, och moralisk reparation i allmänhet, är en ofrånkomlig del av våra gemensamma etiska liv. Därför är de värda att undersöka filosofiskt.
Elsa Magnell
De antika stoikerna lärde att människan skulle stå oberörd inför världens flyktiga händelser. Bo Lindberg skriver här om den romerske statsmannen och filosofen Seneca, som förde vidare stoicismens filosofi.
Bo Lindberg
Foto: Nathalia Segato/Unsplash
Under 1900-talet vande vi oss vid att tänka på ”mänskliga rättigheter”. Kanske borde vi på ungefär samma sätt börja tänka på naturens rättigheter? Filosofen Patrik Baard och juristen Yaffa Epstein resonerar kring om, och i sådana fall hur, rättigheter kan vara ett lämpligt sätt att erkänna naturvärden.
Patrik Baard, Yaffa Epstein