Världen behöver humaniora

Benito Mussolini och Adolf Hitler 1938. Foto: Bundesarchiv, bild 146-1969-065-24 / CC-BY-SA 3.0
Den här krönikan är från Svensk filosofis nyhetsbrev den 15 april 2025. Nästa nyhetsbrev skickas den 18 juni. Teckna en stödprenumeration innan dess för att ta del av de senaste uppdateringarna från filosofin och forskningspolitiken.
Jesper Ahlin Marceta

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar själv för åsikterna i den.

När man bildgooglar på ordet ”fascism” är sökresultaten inte lika hjälpsamma som man skulle kunna önska. Vår tids fascism är nämligen inte gryniga och svartvita fotografier. Den är inte svastikor och svulstiga italienare, eller soldater i raka led och folkmassor med höjda högerarmar.

Hade vår tids fascism varit sådan skulle det ha varit enkelt att peka på den och säga: Fascism!

Kanske var det lika svårt på 1930-talet att urskilja fascismen och varna för dess fasor. Man kunde helt enkelt inte tro att den politiska utvecklingen var på riktigt.

– Det kan inte vara länge, sa Hedwigs mor i Vibeke Olssons roman Molnfri bombnatt samma dag som Hitler kom till makten.

Hedwigs mor hade fel, fick de lära sig. Det skulle komma att bli värre. Mycket värre.

För att se vår tids fascism behöver de historiska fotografierna kompletteras. Vi måste titta på begrepp och teorier – abstrakta språkliga konstruktioner – och tolka den empiri som finns tillgänglig. Humanistiskt grovarbete.

Kanske är vår tids fascism osynlig, om man inte betraktar den genom humanioras linser.

Tillämpar man sådana metoder framträder en bild av Donald Trump som fascist. Hans administration bär flera för fascismen utmärkande egenskaper, som exempelvis auktoritär och populistisk nationalism där den politiska makten samlas kring en diktatorisk ledare som förtrycker oppositionella röster utan hänsyn till individuella rättigheter.

President Trump har inte ersatt stjärnbaneret med en svastika, och han är ingen svulstig italienare. Men f-ordet ligger ändå nära till hands.

Kanske är vår tids fascism osynlig, om man inte betraktar den genom humanioras linser. Kunskaper i historia, litteratur och språk gör det möjligt att uttyda de tecken som blottlägger politikens verkliga ansikte.

De humanistiska forskningsämnena kan därför vara viktigare än på länge. Insikter om makt, identitet och andra humanistiska studieobjekt är nödvändiga för att vi till fullo ska förstå vår samtid.

Forskning i humaniora måste värnas. Samma sak gäller mötesplatserna mellan humanioras experter och den breda allmänheten, så att akademins kunskaper och insikter når ut till samhället. Demokratin försvaras i samtal på det öppna torget.

Låt oss inte vara naiva inför den politiska utvecklingen i USA. Vi får inte lura oss att tro, som Hedwigs mor, att det inte kan vara länge. Det kan komma att bli värre. Mycket värre.

Bidra till att främja filosofins roll och närvaro i samhället.

Foto: Jeremy Shapiro/ Wikimedia Commons
Den 14 mars 2026 gick Jürgen Habermas bort. I en replik till Anders Burman presenterar Anders Bartonek här en mer kritisk tolkning av Habermas inflytande.
Anders Bartonek
Foto: Melker Dahlstrand/Sveriges riksdag (modifierad)
Svenska etablerade partier har länge försökt vinna tillbaka väljare från Sverigedemokraterna bland annat genom att härma deras retorik. Svensk filosofis Jesper Olsson menar att strategin är kontraproduktiv och uppmanar politiker att våga tänka om.
Jesper Olsson
Foto: Wolfram Huke/Wikimedia Commons
Den 14 mars 2026 gick Jürgen Habermas bort. Anders Burman skriver här om Habermas sju decennier långa karriär och förlusten av den sista tänkaren i stor stil.
Anders Burman
Foto: Christian Lue/Unsplash
Vad är den akademiska frihetens begränsningar? David Brax tittar närmare på den senaste kontroversen gällande en filosofs anspråk på akademisk frihet.
David Brax
Foto: meeezy/Unsplash
Hundvisslepolitiken har gjort entré. Svenska politiker använder i dag särskilda uttryck – så kallade "hundvisslor” – som bär på dolda budskap avsedda att forma väljarnas attityder och påverka deras beslut. Ellen Breitholtz, docent i lingvistik vid Göteborgs universitet, ger en förklaring på hur detta fungerar.
Ellen Breitholtz
Foto: Europeana/Unsplash
Dumpen har väckt starka reaktioner i Sverige, och dess ansvarige utgivare dömdes nyligen för grovt förtal. Men bortom de juridiska och etiska striderna väcker Dumpen också frågan om varför människor gång på gång dras till offentliga iscensättningar av skuld och bestraffning. Jacob Gustavsson betraktar här fenomenet ur ett filosofihistoriskt perspektiv.
Jacob Gustavsson
Foto: camstejim/Unsplash
Vi lever i ett uppmärksamhetssamhälle. När politisk kommunikation blir allt kortare och mer tillspetsad får underförstådda påståenden större inslag, vilket förstärker bekräftelsebias och polarisering. Därför är politisk läsförståelse viktigare än någonsin, menar Anna W. Gustafsson, docent i svenska vid Lunds universitet.
Anna W Gustafsson
Foto: Ernie A. Stephens/Unsplash
I en tid då samtalsklimatet präglas av polarisering växer självcensuren fram. När trakasserier och hot ökar anpassar vi våra ord eller väljer att tiga helt. Fortsätter denna trend riskerar också demokratin att urholkas, menar Oscar Björkenfeldt, postdoktor vid Göteborgs universitet.
Oscar Björkenfeldt
Foto: Ed Rojas/Unsplash
När går politisk kommunikation över i propaganda? Peter Pagin, professor emeritus i teoretisk filosofi vid Stockholms universitet, undersöker gränsen mellan berättigad opinionsbildning och politisk manipulation.
Peter Pagin
Foto: Joss Broward/Unsplash.
Kommer hotet mot universiteten idag främst från totalitära krafter – eller är hotet mer djupgående, mer internt? David Brax diskuterar Peter Flemings tes i Dark Academia, ett centralt verk för kritiska universitetsstudier.
David Brax