Världen behöver humaniora

Benito Mussolini och Adolf Hitler 1938. Foto: Bundesarchiv, bild 146-1969-065-24 / CC-BY-SA 3.0
Den här krönikan är från Svensk filosofis nyhetsbrev den 15 april 2025. Nästa nyhetsbrev skickas den 18 juni. Teckna en stödprenumeration innan dess för att ta del av de senaste uppdateringarna från filosofin och forskningspolitiken.
Jesper Ahlin Marceta

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar själv för åsikterna i den.

När man bildgooglar på ordet ”fascism” är sökresultaten inte lika hjälpsamma som man skulle kunna önska. Vår tids fascism är nämligen inte gryniga och svartvita fotografier. Den är inte svastikor och svulstiga italienare, eller soldater i raka led och folkmassor med höjda högerarmar.

Hade vår tids fascism varit sådan skulle det ha varit enkelt att peka på den och säga: Fascism!

Kanske var det lika svårt på 1930-talet att urskilja fascismen och varna för dess fasor. Man kunde helt enkelt inte tro att den politiska utvecklingen var på riktigt.

– Det kan inte vara länge, sa Hedwigs mor i Vibeke Olssons roman Molnfri bombnatt samma dag som Hitler kom till makten.

Hedwigs mor hade fel, fick de lära sig. Det skulle komma att bli värre. Mycket värre.

För att se vår tids fascism behöver de historiska fotografierna kompletteras. Vi måste titta på begrepp och teorier – abstrakta språkliga konstruktioner – och tolka den empiri som finns tillgänglig. Humanistiskt grovarbete.

Kanske är vår tids fascism osynlig, om man inte betraktar den genom humanioras linser.

Tillämpar man sådana metoder framträder en bild av Donald Trump som fascist. Hans administration bär flera för fascismen utmärkande egenskaper, som exempelvis auktoritär och populistisk nationalism där den politiska makten samlas kring en diktatorisk ledare som förtrycker oppositionella röster utan hänsyn till individuella rättigheter.

President Trump har inte ersatt stjärnbaneret med en svastika, och han är ingen svulstig italienare. Men f-ordet ligger ändå nära till hands.

Kanske är vår tids fascism osynlig, om man inte betraktar den genom humanioras linser. Kunskaper i historia, litteratur och språk gör det möjligt att uttyda de tecken som blottlägger politikens verkliga ansikte.

De humanistiska forskningsämnena kan därför vara viktigare än på länge. Insikter om makt, identitet och andra humanistiska studieobjekt är nödvändiga för att vi till fullo ska förstå vår samtid.

Forskning i humaniora måste värnas. Samma sak gäller mötesplatserna mellan humanioras experter och den breda allmänheten, så att akademins kunskaper och insikter når ut till samhället. Demokratin försvaras i samtal på det öppna torget.

Låt oss inte vara naiva inför den politiska utvecklingen i USA. Vi får inte lura oss att tro, som Hedwigs mor, att det inte kan vara länge. Det kan komma att bli värre. Mycket värre.

Bidra till att främja filosofins roll och närvaro i samhället.

Foto: Lennon Kong/Unsplash
Vad gör AI med vårt kunskapsbegrepp och vad innebär det för värdet av kunskap? Jakob Stenseke bemöter Andreas Tranviks kritik om kunskap som mänskligt fenomen i en slutreplik i debatten.
Jakob Stenseke
  • Jakob Stenseke
Foto: Liana S/Unsplash
Andreas Tranvik understryker vår egen agens och kunskapens mänskliga natur i replik till Jakob Stensekes framtidsspaning i ljuset av en AI-skriven fackgranskad artikel i filosofi.
Andreas Tranvik
  • Andreas Tranvik
Foto: Google Gemini
Vad blir kvar av filosofer när AI skriver filosofi? Jakob Stenseke skissar en framtidsutveckling där AI-filosofi gör mänsklig filosofi till en förströelse och mänskliga filosofer till munkar.
Jakob Stenseke
  • Jakob Stenseke
Foto: Anders Hansson
I sin översättning av Thomas Nagels Jämlikhet och partiskhet möter Anders Hansson en politisk filosofi som rymmer både skepsis och hopp. Med utgångspunkt i Nagels resonemang reflekterar han över vår tids politiska utmaningar och över möjligheten till en ljusare politisk framtid.
Anders Hansson
  • Anders Hansson
Foto: Mohamed Nohassi/Unsplash
I somras publicerade filosofijournalen Philosophy & Public Affairs en artikel helt författad av en AI. Ellen Svensson reflekterar kring frågor detta har väckt om målet med filosofisk forskning och varför vi över huvud taget håller på med filosofi.
Ellen Svensson
  • Ellen Svensson
Foto: Ruben Mavarez/Unsplash
Att gröna och biologiskt diversifierade städer är bra kan tyckas självklart. Men inte minst det givna drar till sig filosofens granskande blick. Här undersöker Anders Melin vilka värden urban biologisk mångfald egentligen kan sägas ha.
Anders Melin
  • Anders Melin
Foto: Greg Rosenke/Unsplash
Filosofin är den enda disciplinen som disciplinerar sig själv. Så sett är frågan vad filosofer gör när de ställer filosofiska frågor, som Anton Emilsson undersöker, en synnerligen filosofisk fråga.
Anton Emilsson
  • Anton Emilsson
Hanna Kinnunen recenserar Anders Burmans gestaltning av en av 1900-talets mest betydelsefulla tänkare, Hannah Arendt.
Hanna Kinnunen
  • Hanna Kinnunen
Foto: Rohit Coudhari/Unsplash
Sofia Jeppsson ger replik på Samuel Carlsson Tjernströms reflektioner i Svensk filosofi om mentalsjukdomars äkthet och betydelse för moraliskt ansvar.
Sofia Jeppsson
  • Foto: Lena Lee
Foto: Zandra Erikshed. Modifierad bild.
Vad är religions roll i dagens demokratiska samhällen? Vad bör den vara? Bruno Hamnell recenserar Joel Halldorfs nyutkomna försvar för "det heligas" betydelse för politiken.
Bruno Hamnell
  • Bruno Hamnell