Tänk dig en middag med vänner. Samtalet rör sig från väder och resor till politik, när någon plötsligt lutar sig fram och säger: ”Jag tror inte på konspirationsteorier, men…” 

Oavsett om det handlar om dolda eliter som styr världen, om en planerad pandemi eller om varför många miljöorganisationer tiger om köttindustrins påverkan, så väcker sådana yttranden ofta starka reaktioner. De kan framkalla allt från hån och misstro till nyfikenhet eller till och med övertygelse.

Konspirationsteorier är en del av vår samtid. De syns i nyhetsflöden, på sociala medier, i poddar och i populärkulturen. Samtidigt har de blivit föremål för intensiv debatt bland forskare, politiker och journalister. Ofta ses de som symptom på en ”post-sanningens tid”, där falska idéer sprids snabbt och undergräver tilliten till vetenskap och demokratiska institutioner. 

Men hur ska vi egentligen förstå konspirationsteorier? Är de alltid irrationella, eller kan det vara rationellt att tro på vissa konspirationsteorier?

Det är dessa frågor min avhandling försöker besvara. Genom att kombinera epistemologi, beslutstoeri och psykologi vill jag utveckla ett mer nyanserat ramverk för att analysera konspirationsteorier. Målet är inte att avgöra sanningshalten i enskilda teorier, utan att undersöka hur vi kan förstå, definiera och utvärdera dem på ett mer systematiskt sätt.

Ett av de första problemen som uppstår är med själva begreppet konspirationsteori. Enligt en standardordbok är en konspirationsteori en förklaring till en händelse eller situation som involverar en hemlig plan av mäktiga individer (konspiratörer) för att uppnå skadliga eller illegala syften. Ordet används sällan neutralt – ofta signalerar det paranoia eller bristande trovärdighet. Att kalla något en konspirationsteori kan fungera som en retorisk manöver för att avfärda det, snarare än att beskriva det. 

Samtidigt blir det tydligt hur glidande begreppet är när man ser på konkreta exempel: Wikipedia beskriver konspirationsteorier om 11 september-attackerna som sådana som ”tillskriver planeringen och genomförandet av attackerna den 11 september i USA andra aktörer än, eller utöver, al-Qaida”. Men som den uppmärksamme läsaren noterar passar även förklaringen att attackerna iscensattes av al-Qaida väl in i ordboksdefinitionen av en konspiration: En relativt liten grupp individer som i hemlighet samordnade och planerade för att uppnå ett skadligt syfte sin avsikt. I den meningen uppfyller förklaringen grundkriterierna.

För vissa kan detta framstå som kontraintuitivt, eftersom ordboksdefinitionen i sig inte fullt ut förklarar varför termen bär ett stigma eller andra konnotationer, av det slag som antyds i Wikipedias framställning. Men en definition som bygger in negativa konnotationer riskerar att göra begreppet oanvändbart i forskning.

I avhandlingen diskuterar jag det jag kallar The Conspiracy Theory Definition Dilemma: Om vi definierar begreppet för snävt, riskerar vi att förstärka stigmatisering och missa relevanta fenomen. Om vi definierar det för brett, tappar vi vad som gör konspirationsteorier intressant. För att hantera detta vänder jag mig till filosofen Rudolf Carnaps idéer om begreppslig ingenjörskonst: Att medvetet omforma begrepp så att de blir mer fruktbara i vetenskapliga analyser.

Ett centralt tema i debatten är frågan om rationalitet. Generalister menar att konspirationsteorier är irrationella i sig: De är per definition dåliga förklaringar, oavsett innehåll. Partikularister, däremot, hävdar att varje konspirationsteori måste bedömas för sig – precis som vi gör med andra hypoteser.

Historien visar att vissa konspirationsteorier faktiskt har varit sanna: Watergate-skandalen, Iran-Contra-affären och NSA:s övervakningsprogram som visselblåsaren Edward Snowden avslöjade är bara några exempel. Detta gör det svårt att avfärda alla konspirationsteorier på förhand. Samtidigt finns det många teorier som är både långsökta och skadliga. Filosofin kan här bidra genom att klargöra vilka kriterier vi använder för att skilja mellan rimliga och orimliga förklaringar, och hur expertkunskap och förtroende spelar in i dessa bedömningar.

En annan del av avhandlingen handlar om varför människor tror på konspirationsteorier. Psykologer har länge pekat på kognitiva snedvridningar, känslor av osäkerhet och behovet av kontroll som drivkrafter. Men det finns också mer rationella motiv: Misstro mot institutioner kan ibland vara välgrundad och viljan att avslöja dolda maktförhållanden kan i vissa fall vara legitim, och nödvändiga för en välfungerande demokrati.

För att fånga denna komplexitet har jag utvecklat Dimensionsramverket. Det är ett analytiskt verktyg som inte bara frågar om en teori är sann eller falsk, rationell eller irrationell. I stället undersöker det de olika dimensionerna av konspirationsteorier:

Epistemiska (hur väl de stöds av bevis och argument),

Sociala (vilken funktion de fyller i grupper och samhällen), och

Psykologiska (vilka behov eller drivkrafter de tillfredsställer).

Detta ramverk gör det möjligt att förstå varför vissa teorier får starkt fäste trots motbevis, medan andra kan motverkas genom granskning eller debunking.

Sammanlagt består avhandlingen av fem artiklar som behandlar definitioner, rationalitet, expertvittnesmål, psykologiska motiv och slutligen Dimensionsramverket. Tillsammans syftar de till att ge en mer mångfacetterad bild av konspirationsteorier som ett socialt och kognitivt fenomen.

Avhandlingens övergripande mål är inte att försvara eller fördöma konspirationsteorier. Snarare vill jag visa att de är för komplexa för att avfärdas som ”galna” eller för att hyllas som ”dolda sanningar”. De är uttryck för mänskligt tänkande, för vår relation till kunskap, makt och tillit. Att förstå dem bättre är därför inte bara en intellektuell övning – det är en förutsättning för att hantera deras närvaro i det offentliga samtalet.

Tsapos, Melina (2025). Dimensions of Conspiracy: An inquiry into the cognitive and epistemic standing of conspiracy theories. Doktorsavhandling, Lunds universitet.

Avhandlingen är fritt tillgänglig och kan laddas ner från Lunds universitets forskningsportal.