Begreppslig ingenjörskonst

Foto: Danist Soh/Unsplash
Ett helt nytt sätt att förhålla sig till vår begreppsvärld? Eller bara gammal vanlig filosofi, med ny flashig etikett? Oavsett är begreppslig ingenjörskonst i dag ett hett diskuterat ämne inom filosofin. Här ger Fredrik Österblom oss en introduktion till metoden och dess varianter.
Fredrik Österblom

Inom filosofin kritiserar vi våra nedärvda och vanemässiga föreställningar. Under de senaste åren har allt fler filosofer försökt anamma samma kritiska förhållningssätt till våra nedärvda begrepp.

I stället för att fråga sig vad som faller under begrepp som sanning, kunskap och rättvisa så frågar de sig vad syftet är med att ha sådana begrepp, och om det finns andra begrepp som skulle tjäna dessa syften bättre. Dessutom har filosofer börjat ägna sig åt att aktivt konstruera nya, bättre begrepp ämnade att ersätta de traditionella begreppen. Detta har kommit att kallas för begreppslig ingenjörskonst eller konceptuell ingenjörskonst.

Ett tidigt och framstående exempel på någon som beskriver sitt eget arbete som begreppslig ingenjörskonst är Kevin Scharp i boken Replacing Truth (2013). I nästan 2 500 år har vi brottats med paradoxer som uppstår när vi använder begreppet sanning. Roten till problemet är enligt Scharp inte att vi resonerar felaktigt utan att själva sanningsbegreppet är defekt.

Han menar att kompetenta språkanvändare inte kan undvika paradoxerna eftersom reglerna för korrekt användning av ordet ”sanning” leder till motsägelser. I vardagen orsakar det sällan problem men när vi ägnar oss åt systematisk filosofi och vetenskap finns det anledning att ersätta sanningsbegreppet. I ingenjörskonstens anda har Scharp konstruerat två nya begrepp avsedda att fylla samma funktion – utan motsägelserna.

Under etiketten ”begreppslig ingenjörskonst” har en brokig samling av projekt sammanfösts, och det är en öppen fråga om alla dessa projekt har gemensamma egenskaper som är relevanta nog för att motivera en gemensam etikett. Diskussionerna om begreppslig ingenjörskonst tar huvudsakligen avstamp i tre källor: Carnapiansk explikaton, ameliorativ analys och begreppsetik. Låt oss titta närmare på dem i tur och ordning.

Synen på filosofi som ingenjörskonst artikuleras ursprungligen av Rudolf Carnap, som talade om sin filosofiska verksamhet som ”språklig ingenjörskonst. (Och Richard Creath myntade 1990 termen ”begreppslig ingenjörskonst” för att beskriva Carnaps syn på filosofi.)

Att konstruera begrepp för teoretiska syften är som att konstruera en motor för ett fraktflygplan, menade Carnap. Båda är ingenjörsproblem, som bör utvärderas efter hur väl konstruktionen fungerar för våra syften.

På 1940-talet utvecklade Carnap en metod som han kallade explikation. Den gick ut på att ersätta bristfälliga begrepp med liknande begrepp som är mera exakta och vetenskapligt fruktbara. De nya begreppen möjliggör nya hypoteser och bättre förmåga att särskilja, förutsäga och förklara olika fenomen. Metoden är baserad på hur begreppsbildning går till i naturvetenskapen och matematiken, men det nya var att Carnap försökte tillämpa samma metod på filosofiska och vetenskapsfilosofiska begrepp.

Burgess och Plunkett betonar att våra begrepp inte bara påverkar vad vi kan tänka och säga, utan att de i en bredare bemärkelse påverkar vad vi kan göra och vilka vi kan vara.

År 2000 introducerade Sally Haslanger idén om ameliorativ analys (det vill säga, förbättrande analys) i en inflytelserik artikel där hon bland annat omdefinierar begreppen genus, kvinna och man. Med inspiration från kritisk teori och marxistisk feminism bakar hon in idén om samhällelig underordning respektive överordning i sina definitioner av kvinna respektive man.

Syftet var inte att fånga vad folk faktiskt menar när de använder ett ord som ”kvinna” utan att revidera ordets mening för att göra det användbart för feministisk teori och politik. (Noterbart är att anhängare av kritisk teori förnekar åtskillnaden mellan teoretiska och politiska mål.) Ameliorativ analys är alltså en metod för att göra begrepp användbara för våra (legitima) syften, och för Haslanger är syftet att avslöja och motverka samhälleligt förtryck.

År 2013 myntade David Plunkett och Alexis Burgess termen ”begreppsetik” för det normativa studiet av vilka begrepp som vi bör använda och hur vi bör använda dem. Som ett normativt fält är begreppsetiken i princip fristående från ansatser att förändra och konstruera begrepp, men utvärdering och förbättring av begrepp går i praktiken ofta hand i hand och begreppsetik är en del av den ameliorativa analysen.

Burgess och Plunkett betonar att våra begrepp inte bara påverkar vad vi kan tänka och säga, utan att de i en bredare bemärkelse påverkar vad vi kan göra och vilka vi kan vara. Tydliga exempel på detta ser vi i förändringen av juridiska begrepp – till exempel begreppet äktenskap som har kommit att inkludera samkönade par.

Under det senaste decenniet är det inte bara fler som har anammat detta sätt att se på och utöva filosofi, utan det har också uppstått en livlig debatt om metodens roll och historia. (Detta är i linje med ett allmänt ökat intresse för filosofisk metod – se till exempel här, här eller här.) Flertalet konferenser och specialnummer i tidskrifterna har de senaste åren ägnats åt begreppslig ingenjörskonst, och det beskrivs ofta som ett nytt och hett område i filosofin. Samtidigt anser många att begreppslig ingenjörskonst har utövats sedan långt tillbaka i filosofins historia, mer eller mindre omedvetet.

Men vad motiverar då all uppståndelse? Ska vi förstå begreppslig ingenjörskonst som ett banbrytande förhållningssätt till filosofi eller bara som en ny, klatschig beteckning på något som filosofer sedan länge har ägnat sig åt?

Oavsett hur vi tolkar historiska filosofers verksamhet så är det relativt nyligen som filosofer har anammat en uttalat instrumentell syn på sin verksamhet, som en konstruktion av språkliga redskap ägnade åt specifika syften. Det som garanterat är nytt är att det nu finns ett forskningsfält ägnat åt systematisk reflektion över förutsättningarna för denna aktivitet.

Bidra till att främja filosofins roll och närvaro i samhället.

Foto: Zbynek Burival/Unsplash
Få har undgått vetskapen om att vi drastiskt behöver minska de globala utsläppen av växthusgaser. Simon Rosenqvist menar att exakt hur detta ska mätas är i grund och botten en filosofisk fråga.
Simon Rosenqvist
Foto: Dan DeAlmeida/Unsplash
Trots att vi inte har direkt kontroll över vad vi tror, har vi handlingsutrymme i situationer av tvivel och osäkerhet, argumenterar religionsfilosofen Carl-Johan Palmqvist. I tvivlets kölvatten framträder en kreativ zon för existentiell och intellektuell orientering. Här utforskar Palmqvist vilka alternativ som står till buds när tron sviktar.
Carl-Johan Palmqvist
Foto: Ani Sebastian/Unsplash
Platons unika användning av analogier förmedlade komplexa idéer på ett enkelt sätt. Genom att studera dem kan vi förstå analogiers centrala plats i rationella resonemang och hur de bidrar till klarhet i tänkandet.
Oscar Jablon
Rom blev en republik efter att den siste av sju kungar hade störtats. Isak Hammar noterar att balansen i den romerska republikens politiska system återkommande har idealiserats genom historien – men att även nutida jämförelser ofta kräver att vi betraktar historien i ett förenklat och selektivt ljus.
Isak Hammar
Foto: Rosie Steggle/Unsplash
Filosofi ska vara på allvar. Så varför inte tala klarspråk? Anton Emilsson om att tänka med Bernard Williams och att tänka på stil som filosofisk metod.
Anton Emilsson
Foto: Abed Ismail/Unsplash
Vissa tänkare har varit så inflytelserika att det knappt går att filosofera om vissa saker utan att tänka med dem. När det gäller frågor om mening och kommunikation kan Paul Grice sägas ha en sådan roll. Hubert Hågemark reflekterar här över vilken betydelse Grice har haft för hans egna studier inom dessa fält.
Hubert Hågemark
Foto: Alessia Cocconi/Unsplash
Hur är det att leva med Søren Kierkegaard som ens husspöke, och som ens bästa vän? Ulrika Carlsson reflekterar över hur och varför han har bosatt sig i hennes tankevärld.
Ulrika Carlsson
Foto: Kamil Klyta/Unsplash
Ursäkter, och moralisk reparation i allmänhet, är en ofrånkomlig del av våra gemensamma etiska liv. Därför är de värda att undersöka filosofiskt.
Elsa Magnell
De antika stoikerna lärde att människan skulle stå oberörd inför världens flyktiga händelser. Bo Lindberg skriver här om den romerske statsmannen och filosofen Seneca, som förde vidare stoicismens filosofi.
Bo Lindberg
Foto: Nathalia Segato/Unsplash
Under 1900-talet vande vi oss vid att tänka på ”mänskliga rättigheter”. Kanske borde vi på ungefär samma sätt börja tänka på naturens rättigheter? Filosofen Patrik Baard och juristen Yaffa Epstein resonerar kring om, och i sådana fall hur, rättigheter kan vara ett lämpligt sätt att erkänna naturvärden.
Patrik Baard, Yaffa Epstein