Ett sjukhus kan ha patienter som är friskare än genomsnittet, men detta behöver inte vara sjukhusets förtjänst. Kanske bor det många unga i dess upptagningsområde, till exempel. Vi måste därför mäta hur sjukhuset förändrat vårdtagarnas hälsa, utan att stirra oss blinda på hur friska patienterna faktiskt är. Risken är annars att vi belönar sjukhus för att inte ta emot patienter från områden med många gamla eller kroniskt sjuka.
Samma problematik återfinns i andra sammanhang. Höga gymnasiebetyg kan bero på att skolan antagit högpresterande elever, snarare än på skolans egna insatser. Att bedöma skolor utifrån elevers avgångsbetyg blir därför ett vanskligt företag. Återigen behöver vi mäta förändringen – vilken skillnad skolan gjort för elevernas kunskapsutveckling.
Ovanstående påståenden borde inte vara kontroversiella. Varför tänker vi då inte på samma sätt när det gäller företags klimatpåverkan? Varför fokuserar vi inte på om företag faktiskt förändrar de globala utsläppen av växthusgaser?
Två vindkraftverk kan exempelvis ha samma klimatavtryck från vaggan till graven, även om det ena ersätter el från kolkraft och det andra ersätter el från solkraft.
En vanlig uppfattning är exempelvis att vi bör mäta produkters klimatavtryck från ”vaggan till graven”. Vi tar då hänsyn till hela livscykeln – från utvinning av råvaror till produktion, konsumtion och avfallshantering. Men precis som när vi utgår från patienters hälsa eller elevers betyg ger detta en dålig bild av hur företaget påverkar klimatet. Två vindkraftverk kan exempelvis ha samma klimatavtryck från vaggan till graven, även om det ena ersätter el från kolkraft och det andra ersätter el från solkraft.
I min forskning undersöker jag behovet av att göra kontrafaktiska mätningar i dessa situationer. En kontrafaktisk mätning jämför vad som händer när vi gör en sak (med avseende på exempelvis hälsa, betyg eller utsläpp) med vad som hade hänt om vi inte gjorde det vi gjorde. Att resonera kontrafaktiskt är inte ett nytt påfund: konsekvensetiker inom moralfilosofin har gjort så under lång tid, och forskare tänker ofta på samma sätt. När forskare vill veta hur patienter svarar på en ny medicin jämför de exempelvis ofta en grupp som tar medicinen med en kontrollgrupp som inte tar den. Kontrollgruppen representerar ”vad som hade hänt” om inte medicinen satts in: ett exempel på kontrafaktiskt tänkande.
Detta medför bara att utsläppen flyttar – de minskar inte.
Ett kontrafaktiskt synsätt på företags hållbarhetsarbete skulle flytta fokus från rena kosmetiska förändringar till verkliga effektivitetsförbättringar. Det finns exempelvis en oroande trend där börsnoterade bolag säljer sin mest koldioxidintensiva verksamhet till skrupellösa privata bolag. Likt sjukhus som undviker att ta emot svårt sjuka patienter för att inte solka ner sin statistik, vill dessa företag framstå som mer hållbara genom att sälja sina mest smutsiga kraftverk och i stället köpa förnyelsebar produktion. Men detta medför bara att utsläppen flyttar – de minskar inte.
För klimatet spelar det ingen roll om ett företag säljer sina kolkraftverk och oljeriggar, ifall de globala utsläppen förblir oförändrade. Problemet är att vårt moraliska tänkande inte fungerar på detta sätt. I stället resonerar vi i termer av associationer – vi förknippar oljebolaget med oljan och drar slutsatsen att deras verksamhet är dålig. Vi glömmer således att företag agerar på en marknad med utbud och efterfrågan, med konsekvenser som är komplicerade och svårfångade.
Med ett kontrafaktiskt synsätt skulle vi tvingas tänka radikalt annorlunda kring företags klimatpåverkan. Föreställ dig exempelvis ett bolag som utvinner olja på ett särskilt ansvarsfullt sätt, till exempel genom att minimera användningen av gasfackling – förbränning av naturgas som inte har någon ekonomisk användning. Väl på marknaden ersätter oljan produkterna från mindre ansvarsfulla konkurrenter, vilket minskar deras produktion i motsvarande utsträckning. De totala utsläppen går ner vilket innebär att oljebolaget har en positiv påverkan på klimatet.
Jämför nu med ett företag som producerar solceller på ett mindre ansvarsfullt sätt, exempelvis genom att använda elektricitet från fossila bränslen i sin tillverkningsprocess. Företagets solceller ersätter produkterna från mer klimatvänliga företag, som tvingas dra ner på sin egen produktion i motsvarande grad. Resultatet blir att solcellsföretaget har en negativ påverkan på klimatet.
Ett oljebolag kan med andra ord göra en större skillnad för klimatet än ett solcellsföretag. När vi mäter ett företags klimatpåverkan blir därför den viktigaste frågan ”vad hade hänt om företaget handlade annorlunda?” snarare än om produkten i sig – olja eller solceller – ska anses klimatvänlig.
Kanske är det största hindret inte tekniskt utan filosofiskt.
Det finns i dag utvecklade metoder för att mäta kontrafaktisk klimatpåverkan. Så kallade ”scope 4”-mätningar tar exempelvis hänsyn till om ett vindkraftverk minskar användningen av fossila bränslen. Men dessa metoder har inte fått tillräckligt genomslag i praktiken. I stället bedöms företag fortfarande främst utifrån vilket klimatavtryck deras produkter har från ”vaggan till graven”. Kanske är det största hindret inte tekniskt utan filosofiskt. Vårt rådande system av moraliska normer verkar ha svårt att anpassa sig till ett nytt sätt att tänka, där fokus ligger på att minska de globala utsläppen, snarare än på missvisande bedömningar av vem som äger eller associeras med vissa utsläpp.
