Många saker som existerar är beroende av människors delade uppfattningar och interaktioner med varandra för att finnas. Utan människors medvetanden skulle till exempel pengar bara vara bitar av papper och metall eller siffror i ett digitalt system, och det skulle inte finnas några universitet eller fotbollslag.

Men det skulle kanske inte heller finnas sådant som män och kvinnor, rasism och sexism. 

Vad innehåller egentligen den sociala verkligheten? Vilken typ av modeller och teorier behöver vi för att beskriva och förklara det som finns där? Eftersom den är beroende av oss människor, kan vårt agerande och våra tankar påverka hur den ser ut? Är sådan påverkan kanske rent av vad våra teorier och modeller borde ha som sitt mål?

Socialontologi är det fält inom den analytiska filosofin som undersöker dessa frågor. Socialontologer utvecklar teorier och modeller om vad som existerar socialt och vilka egenskaper det har. 

På senare tid har ett spännande paradigmskifte påbörjats inom fältet. Kritik har riktats mot teorier och modeller som tidigare betraktats som standardiserade. Vissa menar att de tidigare teorierna har döda vinklar och misslyckas med att fånga delar av den sociala verkligheten. Andra tar det ett steg längre och menar att själva syftet med forskningen är felaktigt: Vi borde inte försöka beskriva den sociala verkligheten, utan påverka den. 

Den här utvecklingen har gjort att det i dag talas alltmer om en uppdelning mellan ideal, icke-ideal och kritisk socialontologi. Hur frågorna ovan besvaras beror till stor del på vilken typ av socialontologi som tillämpas. 

Alla socialontologer enas om att det som existerar socialt har gemensamt att dess existens, på något vis, är beroende av det mänskliga medvetandet. Stockholms universitet, till exempel, är en social entitet eftersom det inte länge skulle existera om ingen människa längre kände till eller hade några uppfattningar om det.

Tidiga socialontologiska teorier förklarade oftast sociala entiteter och fenomen genom kollektiv intentionalitet. Det kan, väldigt kortfattat, beskrivas som när flera agenter (någorlunda) medvetet jobbar mot samma mål eller följer samma system av mer eller mindre specifika regler.

Ett standardexempel på entiteter som lätt förklaras genom sådana teorier är institutioner, som till exempel universitet, och olika typer av organisationer, som fotbollslag. Stockholms universitet är vad det är (ett universitet) eftersom ett kollektiv av agenter har en någorlunda gemensam uppfattning om vad ett universitet har för egenskaper och funktion, och tänker på och behandlar Stockholms universitet som att det har dessa egenskaper och en sådan funktion. Stockholms universitet skulle inte ha samma egenskaper, och inte alls vara ett universitet, om de människor som känner till det trodde att det var ett fotbollslag.

Också existens av pengar och monetärt värde kan enkelt förklaras med en sådan modell: Pengar existerar och har ett visst värde för att ett kollektiv av agenter tänker på och behandlar pengar som att de existerar och har ett visst värde. 

Sådana teorier är exempel på det som alltmer ofta beskrivs som ideal socialontologi. De kallas ideala för att kritiker anser att de gör idealistiska antaganden om både människors tänkande och vårt samspel med varandra, samt det som existerar som en konsekvens av det. Teorier som bygger på kollektiv intentionalitet förutsätter att det som existerar socialt är sådant vars natur, egenskaper, syfte och funktion vi människor har en någorlunda gemensam förståelse av. Teorierna fungerar alltså bra för att beskriva saker vars existens och natur vi är medvetna om, eftersom den är direkt beroende av våra mentala tillstånd, som trosföreställningar och intentioner.

Men finns det inte mycket som existerar socialt trots att vi inte har en gemensam uppfattning om vad det har för egenskaper, ändamål eller funktion? Och är vi inte också oense om vad som ens finns i vår sociala verklighet? Det menar vissa kritiker.

Vår sociala verklighet verkar helt enkelt rörigare än vad de ideala teorierna framställer den som. Ideala teorier får svårt med att förklara sådant som vi är mindre medvetna eller överens om.

Många människor anser till exempel att det finns saker som socio-ekonomiska klasser, olika könstillhörigheter, och att människor kan vara förtryckta eller privilegierade på olika sätt. Men vi också ofta oense om vad det innebär att tillhöra en socio-ekonomisk klass, hur många könstillhörigheter det finns och vem som är förtryckt eller privilegierad.

Det låter onekligen konstigt att säga att sociala fenomen som många tror finns, men som de också ofta tycker är moraliskt problematiska, existerar på samma sätt som pengar eller universitet: genom någon sorts mänsklig konsensus. 

Det verkar också möjligt för fenomen som förtryck att existera utan att människor har en medveten intention att de ska finnas, eller alls är medvetna om att de finns. 

Samtidigt verkar det som att sådana fenomen fortfarande är åtminstone indirekt beroende av våra medvetanden: Om inte människor hade vissa uppfattningar och attityder skulle det inte finnas något förtryck, och vilka uppfattningar och attityder vi har verkar påverka förtryckets egenskaper.

Fler och fler forskare inom socialontologi har börjat intressera sig för att förklara dessa mer omstridda delar av den sociala verkligheten. Teorier som uttalat syftar till att fånga även moraliskt problematiska och omstridda sociala fenomen och egenskaper beskrivs som icke-ideal socialontologi. 

Här är syftet att beskriva, förklara och kategorisera sådant som existerar inte för att vi människor medvetet bidrar till att upprätthålla det, utan snarare på grund av andra saker som vi medvetet bidrar till att upprätthålla, och därför ligger och puttrar under ytan i vår sociala vardag. 

Teorier inom ideal och icke-ideal socialontologi har alltså liknande syften: De försöker ge en korrekt beskrivning av den sociala verkligheten. Men deras teorier och modeller ser olika ut eftersom de utgår ifrån olika antaganden om hur människor tänker och interagerar med varandra, och vad som följer av det. De fokuserar också på att beskriva olika delar av vår sociala verklighet, där ideal socialontologi fokuserar på väl synliga fenomen som bygger på samarbete och konsensus, och icke-ideal på sådant som är mer omstritt och mindre transparent. 

Men de som gör kritisk socialontologi tar det hela ytterligare ett steg. Kritiska socialontologiska teorier syftar inte längre till att beskriva, förklara och benämna delar av den sociala verkligheten. I stället syftar teorierna till att utmana och förändra den. 

Tanken är att eftersom den sociala verkligheten alltid, direkt eller indirekt, är beroende av oss människor och våra mentala tillstånd så bidrar de teorier som vi människor konstruerar till att forma den. Hur vi tänker om vad som är ett universitet, en könsidentitet eller en klasstillhörighet påverkar vad ett universitet, en könsidentitet eller klasstillhörighet är. 

Här finns en ännu starkare koppling mellan det moraliska och det sociala än i den icke-ideala socialontologin: Ofta är teorier inom kritisk socialontologi inriktade på att visa och förklara varför specifika sociala fenomen, kategorier och egenskaper är moraliskt problematiska, med målet att se till att de förändras eller helt elimineras. 

Svaret på frågan i rubriken verkar alltså i grund och botten bero på vilken roll filosofin som disciplin anses berättigad att inta. Är filosofi en effektivt metod för att uppnå social förändring? Eller ska vi kanske lämna över den uppgiften till några bättre lämpade, och fokusera på att göra en så utförlig deskriptiv modell av den sociala verkligheten som möjligt? Går det ens att ge en rent deskriptiv modell av något vars existens alltid är, direkt eller indirekt, beroende av våra trosföreställningar, attityder och vårt beteende?