I takt med att västvärlden delas upp i superrika å ena sidan, och de som antingen lever vanliga liv eller har det särskilt svårt, å andra, accentueras frågan om vad som gör människor lyckliga. Många av oss skulle vilja vara framgångsrika och ha råd med mer än bara det nödvändigaste. Men pengar och framgång är ingen garanti för lycka. 

Mycket framgångsrika människor begår självmord, och en Harvardstudie av Robert Waldinger, som har följt deltagarnas liv i över 80 år, visar att meningsfulla relationer överträffar rikedom, berömmelse eller social status som den viktigaste indikatorn för långsiktig lycka och hälsa. Ändå ägnar många människor mycket tid åt att jaga framgång och rikedom.

De sena nyplatonska filosoferna Proklos (412–487 e.Kr.) och Olympiodoros (495–570 e.Kr.) diagnostiserade en liknande situation. Enligt deras uppfattning tenderar människor att vilja ha sådant som pengar, status och fysisk skönhet. Människor identifierar också dessa som de viktigaste komponenterna i ett lyckligt liv. Men Proklos och Olympiodoros menar att Platons etiska insikter tillsammans med Aristoteles logiska verktyg kan hjälpa oss att se hur våra önskningar skulle kunna omdirigeras till något mer genuint gott. 

Enligt Olympiodorus har våra begär och attityder två nivåer. På ytan styrs vi mot olika saker som kan göra oss lyckliga eller inte. Dessa impulsiva begär är ofta missriktade men avslöjar också vissa genuina böjelser. Din önskan att börja investera pengar och den glädje det ger dig att se investeringens tillväxt behöver inte vara ett tecken på girighet. Den avslöjar en positiv attityd till exempelvis säkerhet eller frihet från beroende. Investeringen kan få dig att känna dig trygg och oberoende: Vad som än händer har du något undanstoppat. 

En önskan om säkerhet och självständighet inför ständiga förändringar i lycka är i sin tur en grundläggande önskan om något genuint gott. De ytliga begären kan alltså vara missriktade om du tror att pengar gör dig lyckligare än andra saker. Begären kan samtidigt ha en sann kärna: en önskan om säkerhet och oberoende.

Hur kan man börja jobba med att förbättra sina prioriteringar? Genom att låna Aristoteles idé om den praktiska syllogismen (en slutledning som har moraliska val och handling som sitt mål) föreslår Proklos ett sätt att förstå sina egna befintliga attityder bättre, vilket utgår från attityder som man faktiskt har. 

Till exempel, utan mycket reflektion skulle många människor säga att deras lycka (åtminstone delvis) härrör från deras snygga utseende, bakgrund, framgång och rikedom. Men vad skulle de svara om de tillfrågades om vad det är i att ha dessa saker som ger dem lycka? De ger njutning, ja. Men dessa saker garanterar också något för dem: att de inte är i behov, i djup brist på nödvändigheter, möjligheter och en social ställning, nu eller i framtiden.

Antika filosofer hävdade att alla innerst inne önskar en lycka som inte skulle vara sårbar för yttre omständigheter – en stabil, långsiktig lycka som inte kommer att ryckas ifrån dem när som helst.

Den nyplatonska själsterapin strävar efter att lyfta fram brister i vårt tänkande kring lycka, och påvisa felaktigheter i vårt resonemang. Till exempel kan man utforma det här argumentet:

(a) Den lyckliga personen saknar ingenting (= är tillfredsställd och oberoende).

(b) Jag är lycklig på grund av kropp, familj, vänner och rikedom.

(c) Därför saknar jag ingenting (= är tillfredsställd och oberoende) 

Slutsatsen av argumentet framställs av Proklos som falsk. Varför? Och hur exakt ska utformningen av argumentet förbättra ens situation?

Nyttan ligger i förmågan att formulera argumentet. Först börjar du med saker du oreflekterat anser vara bra, värdefulla eller kopplade till din lycka (b). Men när du börjar reflektera, ställs du inför frågan om varför dessa saker är bra. När du försöker att formulera en allmän princip om vad lycka är, börjar du inse att lycka även innebär att inte vara i ständigt behov eller rädsla, utan kunna känna sig trygg. Det är därför till exempel stabilitet, förmögen släkt, pengar på kontot och ett viktigt nätverk tilltalar dig. Tryggheten ligger i att man har någon form av kontroll över det goda man har. 

På så sätt börjar du klargöra för dig själv en uppfattning som du hela tiden i tysthet haft, nämligen att lycka inte förknippas bara med njutning utan också med oberoende – det vill säga innehållet i (a). 

Detta är redan ett framsteg i sig. Vidare ska du sedan gå tillbaka till den andra premissen igen och ifrågasätta om listan över saker du ursprungligen förknippade med lycka faktiskt ger dig antingen lycka eller oberoende. Om ödet vänder och du förlorar en eller flera av sakerna på listan, vad händer med din lycka då? Hur trygga är de lyckotillstånd som erbjuds genom sakerna som du har listat egentligen? Tryggheten du tänkte att du hade är sårbar och beroende av omständigheter. Det kan finnas saker som skulle ge dig oberoende som är mindre sårbara, men som du inte ännu har. Slutsatsen är alltså fel.

Antika filosofer tyckte att visdom och dygd är mycket mindre sårbara än till exempel förmögenhet. Oavsett om man instämmer eller inte, är själva metoden fruktbar. Ett klargörande av våra egna begär tvingar oss se på våra värderingar på ett systematiskt sätt. Genom att skärpa vår syn på våra egna behov, kan vi lära oss skilja djupare övertygelser från oreflekterade åsikter som är hastigt formade eller ett resultat av vana. Därmed kan vi också styra dem. 

Denna något säregna senantika självhjälpsmetod har två styrkor: För det första utgår den inte från det abstrakta utan tar individuella önskningar som människor har som utgångspunkt. Dessutom tror nyplatonisterna att det finns fördelar med att klargöra de allmänna uppfattningarna om lycka: Individen ser inte bara sina egna önskningar och värderingar i ett förbättrat ljus utan de djupare, allmänna uppfattningarna delas faktiskt ganska allmänt av människor.

Om man är beredd att stödja denna optimism, skulle man kunna ansluta sig till de senantika filosoferna i hopp om att klargörande av våra redan existerande önskningar kan bidra till att bygga broar av förståelse mellan människor. Ytligt sett och i våra konkreta val önskar vi olika. Tittar man på våra grundläggande värderingar, är de mer lika än vi ursprungligen tror. Som Sting uttryckte det 1985: ”The Russians love their children too”.