Filosoferna Johan G:son Berg och Jonathan Clinton driver tillsammans Tänka Noga – filosofisamtal i åldrarna 9-19. Här berättar Johan om verksamheten och om att filosofera med barn och unga.
Vad är syftet med att filosofera med barn och unga? Ett svar är att det utvecklar barns förmåga att resonera och analysera och att man därför kan förbättra skolresultat genom att införa filosofi på schemat. Det finns visst vetenskapligt stöd för detta men evidensen är inte helt entydig, som så ofta när man studerar komplexa fenomen som undervisning i skolmiljö. Ett annat svar är att barn och unga borde ägna sig åt filosofi av samma skäl som de borde ägna sig åt dans, idrott, teater eller musik – för att det är kul och känns meningsfullt. I filosofiska samtal får man hjälp och stöd av andra i sina funderingar om vad rättvisa är, hur medvetandet fungerar, livet efter döden, djurs rättigheter, identitet, språket, alternativa verkligheter eller oändligheten. Sådana frågeställningar behöver man diskutera med andra, det gäller både barn och vuxna.
Det finns många olika sätt att filosofera med barn och unga. Tänka Noga håller i samtal för åldrarna 9-19 där grupper med ungefär femton ungdomar försöker tillsammans besvara filosofiska frågor. Samtalen äger rum på helgerna och är två timmar långa. Verksamheten började år 2000 på Södra Teatern i Stockholm under ledning av Liza Haglund och drivs idag av Johan G:son Berg och Jonathan Clinton i andra lokaler på Södermalm i Stockholm.
Samtal med Tänka Noga inleds med en filosofisk övning som uppvärmning. För yngre deltagare är övningen ofta i form av en lek som kretsar kring ett filosofiskt tema och slutar i en diskussion. De äldre får något som är mer utmanande, som ett tankeexperiment att analysera och diskutera. Därefter följer en tankepaus. Under den får varje deltagare komma på och skriva ned en fråga som de vill diskutera med de andra. Den behöver inte handla om uppvärmningen och den behöver inte vara en klassisk filosofisk fråga. Är man osäker på om frågan man har kommit på är filosofisk kan man se vad de andra tänker. När tankepausen är slut får alla presentera sin fråga för de andra och den skrivs upp så alla kan se. Ibland kan gruppen hjälpas åt att hitta den rätta formuleringen av frågan så att den fångar det man undrade. Med deltagare som är intresserade av filosofi och en filosofipedagog som samtalsledare blir det oftast ett filosofiskt samtal även om frågan man börjar med inte var tydligt filosofisk.
Därefter får deltagarna rösta på den fråga de helst vill diskutera och frågan med flest röster diskuteras. Den som kom på frågan brukar få inleda och sedan följer handuppräckning. Det är deltagarnas samtal: de har hittat på frågan, valt frågan och de är nu de som gemensamt ska försöka hitta ett svar. Samtalsledaren hjälper till med att fördela ordet och hålla olika reda på olika tanketrådar. Ibland kanske samtalsledaren stannar upp samtalet för att uppmärksamma distinktioner som verkar göras, få deltagarna att fundera över definitionen av begrepp som verkar viktiga eller bjuda in till tolkning av det en deltagare har sagt. Idealet är inte en debattklubb där deltagarna försöker knäcka varandras argument och visa att man har rätt. Målet för samtalsledaren är att gruppen ska bli en undersökande gemenskap där man hjälps åt för att nå ett gemensamt mål: svaret på frågan. Både för- och motargument tillhör hela gruppen och inte individerna.
Även om det finns många olika sätt att filosofera med barn är många av verktygen gemensamma. De flesta som börjar i Tänka Nogas samtalsserier fortsätter i många år och för oss som leder är det tydligt att de förbättrar sina färdigheter i att göra distinktioner, hitta motargument, se saker från olika håll och följa en tanke hela vägen till dess logiska slut. Än mer tydligt är det att de känner att samtalen är meningsfulla och att de tycker att filosofi är ett bra sätt att försöka förstå och förhålla sig till världen. Ett syfte så gott som något.
