Under våren 2024 avslöjade TV4, genom ett wallraffande tv-reportage från Sverigedemokraternas kommunikationsavdelning, en trollfabrik som i hemlighet samarbetade med avdelningen.
Svaret från partiet var ett våldsamt motangrepp. I en youtube-video anklagade Jimmie Åkesson TV4 för att själva vara del av en ”gigantisk påverkansoperation” (från det ”vänsterliberala etablissemanget”), för att med ”ren desinformation” och ”utstuderad manipulation” föra fram falska anklagelser mot partiet. SD själva har enligt Åkesson inte gjort sig skyldigt till desinformation utan bara ägnat sig åt att sprida sina åsikter, ibland med hjälp av satir.
Det var, enligt SD, ett exempel på politisk kommunikation. Det var onekligen politisk kommunikation, men det var också något mer: Det var exempel på propaganda. Var går då gränsen där normal politisk kommunikation övergår i propaganda?
I den allmänna litteraturen om propaganda, från 1920-talet och framåt, brukar fyra särdrag framhållas som karakteristiska för propaganda:
– att den avsedda mottagaren är ett stort antal personer; en masspublik eller en befolkning;
– att den försöker manipulera mottagarens attityder, deskriptiva eller normativa;
– att den är systematisk, det vill säga ett systematiskt och ihållande försök att påverka mottagaren;
– att den avsedda förändringen av attityder ska tjäna propagandistens syften.
I princip kan propaganda omfatta vilka mänskliga områden som helst, inklusive religion och kommers. Ofta räknas kommersiell reklam som propaganda i litteraturen. Jason Stanley (How Propaganda Works), som skrivit det mest omfattande filosofiska arbetet på området, räknar uttryckligen in religion. Men de vanligaste typerna av propaganda som diskuteras är politisk och militär propaganda.
Propaganda av det epistemiska slaget består då i ett försök till påverkan, som, om den lyckas, utgör manipulation enligt definitionen.
Attityderna som kan vara föremål för påverkan kan vara övertygelser, det vill säga handla om faktiska förhållanden. De kan vara (deontiskt) normativa, alltså handla om vad som bör eller får göras; de kan gälla värderingar av olika slag, det vill säga vad som är bra eller dåligt i olika avseenden. Ofta innehåller inställningar till personer eller organisationer en kombination av dessa slags attityder.
I mitt arbete om propaganda har jag koncentrerat mig på övertygelser, eller snarare grader av övertygelse (hur starkt man försanthåller något visst påstående). Relaterat till detta har jag också fokuserat på tillit (grader av tillit), det vill säga benägenheten att tro att något är sant därför att en viss person eller organisation säger, eller implicerar, att det är sant.
Även om detta utelämnar normativa attityder i själva analysen, så utelämnar det knappast några exempel på propaganda, eftersom faktapåståenden i stort sett utan undantag figurerar i propaganda som skäl för att inta normativa attityder (vi ska till exempel avsky en person eller en grupp för att personen eller gruppen har dessa eller dessa egenskaperna).
Stanley karakteriserar propaganda i termer av förfelad ideologi, vilket har en del kontraintuitiva konsekvenser, bland annat att själva sanningsvärdet hos ett påstående kan vara avgörande för om spridning av det ska räknas som propaganda (besvärligt till exempel för religiösa doktriner vilkas sanningsvärde vi inte kan veta).
Själv har jag istället fokuserat på manipulations-elementet i karakteriseringen av propaganda. Eftersom jag avgränsat mig till övertygelser och tillit har jag fokuserat på vad jag kallar epistemisk manipulation. Jag har då definierat epistemisk manipulation som en påverkan genom kommunikation som leder till en epistemiskt oberättigad förändring av antingen övertygelsen om en viss proposition eller tilliten till en viss person eller organisation. Propaganda av det epistemiska slaget består då i ett försök till påverkan, som, om den lyckas, utgör manipulation enligt definitionen. Definitionen själv är begreppsligt enkel, men tillsammans med mångfalden av möjliga typer av situationer leder den till stor komplexitet.
Typfallet för propaganda är en lögn uttalad av manipulerande politiker till sina följare vid ett politiskt massmöte. Att det är en lögn innebär, enligt en vanlig definition, att det som hävdas är en proposition p som talaren håller för falsk. Följarna leds till att tro att p eftersom talaren hävdar att p.
Vi ska nu titta på några av de ingredienser som visar på en större komplexitet. Vi kan först fokusera på relationen mellan talaren och propositionen, i relation till mottagaren (av hävdandet). Enligt den vanliga definitionen av lögn är det inte en lögn om talaren är agnostisk till propositionen (varken tror att den är sann eller att den är falsk: grad av tro 0.5). Men för att mottagaren ska få berättigande från talaren krävs övertygelse från talarens sida till någon viss grad (kanske kontextberoende). Talaren manipulerar mottagaren genom att hävda något vars sanningsvärde talaren inte har någon aning om (det kan till exempel vara fråga om bullshit enligt Harry Frankfurts definition).
Men det kan vara fråga om manipulation även om talaren tror att p, och till och med om talaren vet att p. Så är fallet om talaren hävdar att p till mottagaren därför att talaren vill att mottagaren ska tro att p, helt oberoende av om det är sant. Talaren kanske hävdar
1. Det var Bodil som brände ner biblioteket.
Talaren råkar veta att det faktiskt var Bodil som anlade branden, men talaren skulle ha skyllt branden på Bodil oavsett vem som anlagt branden och oavsett vad talaren vetat eller inte vetat om saken. Från talarens hävdande av (1) får mottagaren därför inte något gott skäl att tro att det som talaren hävdar är sant.
Det kan också vara så att talaren hävdar (1) därför att talaren vet att mottagaren redan tror att (1) är sann. Talaren vill att mottagarens tillit till talarens ska öka, och därför hävdar talaren saker som talaren vet att mottagaren tror, helt oberoende av om talaren själv tror att de är sanna eller falska. I det fallet har vi också ett exempel på manipulation. Talaren vilseleder mottagaren om sin egen uppriktighet, trots att han vet att det han säger är sant.
Det kan till och med vara fråga om manipulation även om talaren hävdar (1) därför att han tror att (1) är sann. Det kan vara så talaren tror på att (1) är sann av mycket kontroversiella skäl (kanske har han singlat slant och tror att en högre makt meddelar sig genom resultatet av slantsinglingen). Talaren vet att mottagaren leds till att tro att (1) efter talarens hävdande på grund av att mottagaren tror att talaren hävdar (1) av goda skäl. Talaren vet då att mottagaren skulle förkasta hävdandet om mottagaren visste på vilka grunder talaren gjort hävdandet (slantsingling), och talaren vilseleder därför mottagaren om sina verkliga skäl.
Som synes finns det många möjligheter att vilseleda och därigenom manipulera en mottagare. Vi ska nu titta på ett par som har att göra med mottagarens bakgrundskunskaper om talaren. Antag att mottagaren vet att talaren utan undantag skyller terrorhandlingar på Bodil. Mottagaren skulle inte tro att (1) är sann om mottagaren visste att det var talaren som hävdade det. Talaren vet nu detta och vill ändå få mottagaren att tro att (1) är sann. En metod för talaren är då att dölja att det är han själv som står bakom påståendet, antingen genom att vara anonym eller genom att dölja sig bakom en annan identitet eller genom en helt annan person eller organisation.
Det kan alltså ganska lätt ligga i upphovspersonens intresse att dölja sin identitet i sina försök att undergräva någon annans sociala status, och mer allmänt i dennes försök att påverka mottagarnas attityder med vissa typer av meddelanden.
Den dolda identiteten kan vara viktig även om det handlar om att undergräva övertygelser snarare än att övertyga om något. Talaren kan till exempel vilja undergräva en övertygelse genom att ställa en ny fråga, som:
2. Kan vi verkligen vara säkra på att Bodil talar sanning i det här fallet?
En sådan fråga kan skapa osäkerhet kring de grunder mottagaren har för sin tidigare övertygelse om något påstående q som Bodil hävdat och få mottagaren att börja tvivla på att det är sant att q. Nu kan det återigen vara så att frågan inte skulle ha denna effekt på mottagaren om denne visste att det var just talaren som ställt frågan. Mottagaren vet att talaren försöker undergräva tilliten till Bodil, och hade därför avfärdat frågan om denne vetat att den kom från talaren. Talaren vet detta och döljer därför att frågan kommer från honom själv. Istället lanserar han frågan i någon annans namn eller från något påhittat socialt-medie-konto, som ännu inte är misstänkliggjort. Detta är alltså ett sätt för talaren att kompensera för en känd brist på tillit till honom själv.
Det behöver inte vara ett ifrågasättande av något visst påstående, utan kan också vara ett allmänt undergrävande av en annan persons sociala status. Detta kan ske genom olika former av förlöjliganden, ibland kategoriserat som satir. Men också effekten av sådant allmänt förlöjligande kan slå tillbaka på upphovspersonen, om det är känt att det ligger i dennes intresse att undergräva någons sociala status. Resultatet kan bli en förlust av tillit eller av social status hos upphovspersonen själv. Det kan alltså ganska lätt ligga i upphovspersonens intresse att dölja sin identitet i sina försök att undergräva någon annans sociala status, och mer allmänt i dennes försök att påverka mottagarnas attityder med vissa typer av meddelanden.
I grå propaganda är avsändarens identitet dold eller förfalskad. I svart propaganda är detta också fallet och dessutom är meddelandena själva falska eller ohederliga. Helt klart har SD i sin verksamhet i trollfabriken producerat grå propaganda.
Att detta varit motiverande för SD i samband med trollfabriken framgår i flera intervjuer med Åkesson, exempelvis i Dagens Nyheter 22 maj 2024:
”Det andra skälet är att det är lättare för en SD-sympatisör att dela vidare material om det inte står direkt att det är SD som är avsändaren. Då riskerar man inte att förlora jobbet eller bli av med uppdrag i fackförbundet. Vi kan inte verka på lika villkor helt enkelt.”
Sådant beteende är helt klart ett vilseledande om meddelandenas ursprung och är en form av manipulation. Den kan tjäna till att skydda avsändarens status liksom även till att förstärka meddelandenas avsedda effekt (Åkesson låtsas i citatet att det inte har att göra med materialets karaktär, utan bara med avsändarens identitet).
Inom den allmänna litteraturen om propaganda talas ibland om grå propaganda och om svart propaganda. I grå propaganda är avsändarens identitet dold eller förfalskad. I svart propaganda är detta också fallet och dessutom är meddelandena själva falska eller ohederliga. Helt klart har SD i sin verksamhet i trollfabriken producerat grå propaganda. Om det dessutom inte var avsett att vara helt klart för mottagaren att det var fråga om satir, alltså någonting som inte skulle tas på allvar, så var det också fråga om svart propaganda.
Vi kan slutligen föreslå en hyfsat klar och en hyfsat skarp demarkationslinje mellan politisk kommunikation i allmänhet och politisk propaganda i synnerhet. Gränsen överskrids genom avsiktligt vilseledande, och därmed manipulation, till propagandistens fördel.
Gränsen överskrids inte automatiskt när en talare försöker påverka mottagaren med argument som inte är rent sakliga. Vi kan åberopa plikt och ära, vi kan åberopa medlidande och vrede, vi kan hylla finurlighet och coolhet. Överskridandet sker när ett försök att vilseleda mottagaren tillkommer.
