Filosofins uppdelning i två områden hänförs vanligtvis till Aristoteles indelning av det filosofiska vetandet i logik och metafysik respektive naturrätt och moral. När Uppsala universitet 1477 och Lunds universitet 1666 inrättades fick filosofiämnet två professurer. Inom den teoretiska filosofin ingår traditionellt sett kunskapsteori, logik, metafysik, medvetandefilosofi, språkfilosofi, vetenskapsteori, samt filosofins historia. Några exempel: språkfilosofin behandlar grundläggande frågor som rör språklig mening, tolkning och sanning. Ibland kombineras språkanalytiska teorier med medvetandefilosofi och fokuserar på relationen mellan språkligt innehåll och tankeinnehåll.

Kunskapsteoretisk forskning i Sverige har präglats av vetenskapsteori, beslutsteori, riskanalys och har avknoppats till kognitionsforskning. Betoningen på vetenskapsteori blev dominerande under 1900-talet och har fortsatt att vara ett centralt område inom den teoretiska filosofin, inte minst genom påverkan av sociologisk konstruktivism. Ett annat klassiskt forskningsområde är metafysik, med frågor om verklighetens struktur och egenskaper har fått ett uppsving under senare år.

Den praktiska filosofin, ibland betecknad moralfilosofi, behandlar människans handlande och de filosofiska grundvalarna för värderingar, livshållningar och handlingsnormer. Viktiga områden inom den praktiska filosofin är värdeteori och etik. Till ämnet räknas också politisk filosofi, rättsfilosofi, religionsfilosofi och estetik. I Sverige fanns länge en stark forskningstradition inom metaetik, om moral, en tradition som dock avklingat i intensitet. I stället har direkta normativa moralfrågor om vad är rättvisa, vad är godhet, vad är identitet, som under emotivismens storhetstids ansågs ovetenskapliga blivit mer angelägna inte minst i klimatkrisens tidevarv.

Ur ett internationellt perspektiv ter sig indelningen inte självklar, inte heller i ett nordiskt perspektiv. Varken Tyskland, Norge eller Danmark har skilda lärostolar, men i Sverige och Finland har uppdelningen fortsatt. Vid Linköping, KTH, Umeå, Södertörn och Linnéuniversitetet har filosofi varit ett samlat ämne redan från start. Från ett internationellt forskningsperspektiv har svensk analytisk filosofi haft stora framgångar med sin starka specialisering. I en ämnesrapport från Vetenskapsrådet 2014 talas om en ”vetenskaplig guldålder” (Forskningens framtid! Ämnesöversikt 2014. Humaniora och samhällsvetenskap). 

I ett framåtblickande forskningsperspektiv kan goda skäl anges för en sammanslagning. Inom flera områden möts praktiska och teoretiskt filosofiska problem. Klimatfrågorna har direkt koppling till brännande etiska problem som exempelvis resursfördelning, levnadsförhållanden för människor, och djur, men väcker också kunskapsteoretiska frågor. Länge kunde filosofisk kunskapsteori kritiseras för att hämta sin modell alltför ensidigt från en naturvetenskaplig idealmodell där fakta är oomtvisteliga sanningar. I kölvattnet på social konstruktivism, feminism, postkolonial teori och även diskussionerna om faktaresistens har nya gränsöverskridande teorier sett dagens ljus.

Miranda Frickers Epistemic Injustice (Oxford UP 2007) illustrerar det fruktbara i att överskrida den analytiska indelningen i praktisk och teoretisk filosofi, angeläget också i jämställdhetssyfte (för litteraturförslagen, se Bedömarutlåtande över utbildningarna på grundnivå i praktisk och teoretisk filosofi samt kandidatprogrammet i Liberal arts vid humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet 2018-10-05, bilaga 2). Ytterligare en stor gränsöverskridande filosof är Martha Nussbaum. Förutom att ha visat på relevansen av antik filosofi, även i litterär form, har hon förnyat diskussionen om rättvisa och rättigheter tillsammans med Amartya Sen genom att vidareutveckla ”the capability approach”. I kontrast till traditionella filosofiska perspektiv som fokuserar på människors lycka och behov, är teorins perspektiv vad människor faktiskt är kapabla att göra för att förändra sina liv. På sikt är det svårt att argumentera emot värdet av ökad samverkan mellan ämnena såväl på undervisnings- som forskningsnivå.