Det har varit en riktig uppståndelse kring Elon Musk då han gjorde Hitlerhälsningen i direktsändning. På nätet har det kallats en kaxig hundvissla. Metaforen, som grundar sig på att endast hundar och inte människor hör signalen, är dessvärre olämplig just eftersom hälsningen är så pass igenkännbar.
Vare sig vi väljer att kalla Musks gest en hundvissla eller inte så kan vi använda den begreppsapparat som utvecklats i hundvisslingforskningen för att förstå vad som händer när människor med makt gör normbrytande påståenden och gester på det här sättet.
Kortfattat så kan vi förstå situationen så här. Genom att utföra denna enskilda gest har Musk för avsikt att nå en rad delmål:
(i) Musk vill visa sin tillhörighet och sympatier med en högerextrem grupp.
(ii) Musk vill provocera den politiska oppositionen som känner igen och motsätter sig hyllningen till högerextremism.
(iii) Musk vill testa och tänja på gränserna för vad som är tolererbart att säga och göra i det offentliga rummet.
Inom forskningen om hundvisslingar kallas den typen av gruppsignaler som Musk förmedlar för gruppidentifikation. När Musk gör en gest som tas för att vara en Hitlerhälsning ser högerextrema att han antingen är en av dem eller åtminstone är sympatiskt inställd till dem. Det har rapporterats hur högerextrema hyllar Musks agerande, vilket tyder på att de konsekvent tolkar gesten som riktad till dem.
Men hur kan Musk agera så kontroversiellt utan att möta omedelbara konsekvenser? Hans delmål möjliggörs genom vad som inom hundvisslingsforskningen kallas trovärdigt förnekande.
Denna strategi innebär att avsändaren, med hjälp av uttryck som ger utrymme för flera tolkningar, får mottagaren att betvivla evidensen för huruvida en viss handling var avsedd eller inte. Därmed skyddar sig avsändaren från direkta anklagelser och undgår påföljder. I Musks fall försvårar detta möjligheten att ställa honom till svars för sin normbrytande handling.
Musk utnyttjar denna osäkerhet och allmänhetens benägenhet att vara välvillig – att se honom som oskyldig tills motsatsen bevisats.
Mer intressant i fallet Musk är icke-trovärdigt förnekande. Här handlar det om att utföra handlingar som tydligt bryter mot normer men ändå förneka dem, trots att förnekandet inte upplevs som trovärdigt av majoriteten.
Denna strategi är effektiv när avsändaren har makt som skyddar dem från allvarliga konsekvenser. I det här sammanhanget utnyttjar Musk sin maktposition för att provocera den politiska opposition som inte kan ställa honom till svars.
Somliga tror inte på Musks egentliga avsikter, eller är osäkra på dem. Musk utnyttjar denna osäkerhet och allmänhetens benägenhet att vara välvillig – att se honom som oskyldig tills motsatsen bevisats. Han kan göra så eftersom det finns ett tolkningsutrymme i hans handling: Gesten kan framställas som en hand placerad på hjärtat, riktad till exempelvis den amerikanska flaggan och folket. Därmed skulle det hela, av ren klumpighet, bara ha råkat uppfattas som en Hitlerhälsning.
I fallet med Musk möjliggör den sociala dynamiken att han kan förneka anklagelser (oavsett om det upplevs som trovärdigt eller ej) och samtidigt styra hur hans budskap tolkas.
Försvaret från högerextrema supportrar, ”troll” eller nyttiga idioter som försvarar Musk fungerar på samma sätt. De bidrar tillsammans med honom till att skapa en förvirringsparad genom att erbjuda alternativa förklaringar och bortförklaringar, som att han ”bara är excentrisk” eller att han ”utförde en romersk hälsning”.
Förvirringen späds på när institutioner och redaktionella medier som allmänheten söker svar hos, bland andra New York Times och Washington Post, behandlar honom som oskyldig. De väljer alltså att se honom som oskyldig tills motsatsen bevisats. Det är inte bara förvånande, utan ett allvarligt misslyckande i deras roll som granskare och försvarare mot antidemokratiska hot.
Om Musk undviker påtagliga konsekvenser för sitt agerande är risken stor att vi kommer att se fler liknande gester och uttalanden framöver som gradvis utmanar och förskjuter gränserna för jämlikhetsnormer.
Forskning om hundvisslor visar att de bland annat används för att uppnå långsiktiga mål, som exempelvis att förändra de normer som grundar det politiska samtalsklimatet. Ett möjligt långsiktigt mål för Musk är att normalisera explicita uttryck för högerextremism, något han aktivt bidragit till länge.
Hans projekt har tagit form under flera år och är en följd av den hundvisslingspolitik och de lögner som etablerades när Donald Trump inledde sin presidentkampanj. Politiken har successivt skapat förutsättningar för att testa och tänja gränserna ytterligare, vilket Trump-administrationen, och nu även Musk, fortsätter att göra under denna mandatperiod.
Filosofer har tidigare hävdat att hatpropaganda, såsom skymford, som används utan att möta motstånd, bidrar till en gradvis normförskjutning. Denna process kan i sin tur leda till att mer explicit rasism och bigotteri successivt normaliseras i samhället och i den offentliga debatten. Vi befinner oss i en liknande situation nu.
Om Musk undviker påtagliga konsekvenser för sitt agerande är risken stor att vi kommer att se fler liknande gester och uttalanden framöver. Detta skulle innebära fler handlingar, så kallade ”testballonger”, som Anders Q Björkman skriver i SvD Kultur, som gradvis utmanar och förskjuter gränserna för jämlikhetsnormer. Om sådant beteende fortsätter utan påtagliga konsekvenser kan vi förvänta oss en eskalering av högerextrema uttryck, inte bara i USA, utan även i Europa.
