Foto: Luz Fuertes/Unsplash

Sedan 2000-talets början har ett intresse för att analysera och bygga teorier om skymford (mer kända under sitt engelska namn slurs) uppstått bland filosofer. Skymford kan i korta drag beskrivas som nedsättande uttryck som nedvärderar personer eller grupper med hänvisning till deras kön, genus, etnicitet, religion, nationalitet, sexuella läggning eller någon annan identitetsmarkör. Det kanske mest välkända och omdiskuterade exemplet är det så kallade n-ordet, men skymford finns i mängder. Den läsare som är i behov av fler exempel får konsultera den filosofiska litteraturen på ämnet (eller internet).

Att filosofer bara skulle ha börjat intressera sig för skymford sedan 2000-talets början är dock inte fallet. Dessa uttryck har funnits med i den språkfilosofiska debatten åtminstone sedan 1970-talet. Men, skymford fyllde under lång tid enbart rollen som specialfall eller problematiska exempel för de generella teorier om språklig mening och språkets funktioner som diskuterades då. Så det är trots allt sant att det inte var förrän detta årtusende som ett intresse för att faktiskt analysera och teoretisera kring dessa uttryck väcktes.

Orsakerna till varför detta skedde så pass sent är oklara. En rimlig förklaring är att det helt enkelt handlar om att skymford, liksom många andra ”problematiska exempel”, under senare år har kommit att tas på större allvar inom språkfilosofiska debatter. Å andra sidan kan det också ha något att göra med svängningar i den mer allmänna debatten kring rasism och sexism, och att den yngre generationen filosofer finner dessa frågor mer angelägna än de tidigare. Det som kan sägas är i alla fall att debatten inte längre går att blunda för, och att den både är av stort filosofiskt och allmänt intresse. I den här texten avser jag väldigt kort redogöra för hur fältet ser ut i dagsläget.

Den språkfilosofiska debatten om skymford har framför allt kretsat kring frågan: I kraft av vad är dessa uttryck nedvärderande? I och med försök att besvara denna fråga har också andra, relaterade frågor behandlats. Ett viktigt sådant exempel är: Vad betyder skymford? Eller mer involverat: Vilken typ av mening bidrar skymford med till de satser i vilka de förekommer? En annan viktig fråga är: Vad gör den som använder ett skymford sig skyldig till? Eller: Vilken typ av skada orsakar användning av skymford? Dessa frågeställningar leder naturligt till frågan: Bör det vara straffbart att använda skymford, och i så fall under vilka omständigheter? Att det ligger i allmänhetens intresse att finna svar på dessa frågor bör inte kräva någon utförlig motivering.  

Det relevanta antagandet som görs är alltså att skymford är nedvärderande i kraft av att de bär på ett visst nedvärderande betydelseinnehåll.

I dagsläget kan man i stora drag göra skillnad mellan minimalistiska och icke-minimalistiska svar på den inledande frågan: I kraft av vad är dessa uttryck nedvärderande? Icke-minimalistiska teorier kan i korthet beskrivas som teorier enligt vilka skymfords nedvärderande aspekt ska förstås som en del av skymfordens betydelse. Det relevanta antagandet som görs är alltså att skymford är nedvärderande i kraft av att de bär på ett visst nedvärderande betydelseinnehåll. Detta är den vanligaste typen av analys, men icke-minimalistiska teorier kommer i flera olika varianter associerade med väldigt distinkta antaganden.

Enligt vissa icke-minimalistiska teorier är skymfords nedvärderande aspekt ”inbakad” i uttryckens bokstavliga mening (här duger något liknande den vardagliga bemärkelsen av ”bokstavlig mening”). Enligt en sådan typ av teori uttrycker skymford ett innehåll på formen x bör utsättas för en negativ moralisk evaluering i egenskap av att vara medlem i grupp G, där x är den person som skymfordet riktas mot och G står för den grupp som skymfordet används för. Den här typen av analys kan också kallas en en-nivås-analys, i och med att teorin antar att skymford enbart har en ”nivå” av betydelse.

Låt oss använda ett fiktivt exempel för att illustrera hur detta är tänkt att fungera. I Star Wars-universumet används begreppet ”svansskalle” (eng. ”tailhead”) nedsättande för så kallade twi’leks. Twi’leks utgör en rymdras liknande människor, men karaktäriseras av de långa bihang (liknande svansar) som sticker ut från deras huvuden. Givet förslaget ovan skulle en person som refererar till någon annan som en ”svansskalle” uttrycka att denne bör utsättas för en negativ moralisk evaluering i egenskap av att vara medlem i gruppen twi’leks. Det skulle kort och gott vara vad ”svansskalle” betyder.

Det uppstår dock problem när man väljer att analysera den nedvärderande aspekten av skymford som en del av deras bokstavliga mening. Till exempel, som flera filosofer har anmärkt, får man problem med satser på följande form:

(1) Det skall inte finnas några svansskallar bland mina rebeller!

Den här satsen måste, enligt analysen ovan, förstås som att uttrycka att:

(1*) Det skall inte finnas några som bör utsättas för en negativ moralisk evaluering i egenskap av att vara medlemmar i gruppen twi’leks bland mina rebeller!

Men såhär är inte hur satser likt (1) vanligtvis förstås. Anmärkningsvärt är att (1*) verkar uttrycka ett antirasistiskt påstående, medan det som intuitivt uttrycks av (1) är i högsta grad rasistiskt.

(…) även om du säger att någon inte är en svansskalle eller rapporterar vad någon annan har sagt, så är användningen fortfarande nedvärderande.

Filosofer brukar beskriva det som den här typen av analys misslyckas med att redogöra för skymfordens förmåga att projicera sin nedvärderande aspekt; oavsett hur satserna som ordet förekommer i är konstruerade så är det fortfarande nedvärderade att använda uttrycket ”svansskalle”. Till exempel, även om du säger att någon inte är en svansskalle eller rapporterar vad någon annan har sagt, så är användningen fortfarande nedvärderande.

Just skymfords förmåga att projicera på det här sättet har bidragit till utvecklingen av alternativa typer av icke-minimaliska teorier, så kallade fler-nivås-analyser av skymford. Några exempel inkluderar teorier enligt vilka skymford är nedvärderande i egenskap av vad de förutsätterimplicerar eller på annat sätt uttrycker om dem de riktas mot, men där denna ytterligare nivå av betydelse inte utgör en del av uttryckens bokstavliga mening i bemärkelsen ovan. Karaktäristiskt för den här typen av analyser är antagandet att skymford delar sin bokstavliga mening med vad som brukar kallas en neutral motpart (för att ge ett exempel skulle den neutrala motparten till ”svansskalle” vara ”twi’lek”),men skymford avviker från sina neutrala motparter i och med att de också bidrar med ett ytterligare nedvärderande innehåll. Om vi antar en analys på den här formen kan vi säga följande: Satserna (2) och (3) delar samma bokstavliga mening, men (3) uttrycker ändå något annat än (2) i och med att uttrycket ”svansskalle” också förutsätter/implicerar/uttrycker att talaren har en negativ attityd gentemot twi’leks.

(2) Numa är en twi’lek.

(3) Numa är en svansskalle.

Karaktäristiskt för den här typen av teorier är antagandet att det inte finns någon relevant betydelseskillnad mellan skymford och deras neutrala motparter.

Försvarare av minimalistiska teorier avvisar dock idén att skymfords nedvärderande aspekt ska spåras till dessa uttrycks betydelse på ett eller annat sätt. Karaktäristiskt för den här typen av teorier är antagandet att det inte finns någon relevant betydelseskillnad mellan skymford och deras neutrala motparter. Alltså, om det alls finns någon relevant betydelseskillnad mellan (2) och (3) så har det inte att göra med att ”svansskalle” till skillnad från ”twi’lek” bidrar med ett ytterligare nedvärderande betydelseinnehåll.

Många minimalister vill istället hävda att det är talarens val att använda ”svansskalle” istället för ”twi’lek” som är anledningen till varför (3) är nedvärderande. Exakt hur detta ska förstås finns det olika teorier om. Vissa hävdar att detta beror på att skymford är förbjudna, och att använda dem tabu. Andra hävdar att valet att använda skymford istället för deras neutrala motparter leder till att talaren associeras med en viss grupptillhörighet, som en konsekvens av att skymford är associerade med vissa samhällsgrupper. Som ett exempel är användning av n-ordet associerat med rasister, alltså kommer den talare som använder n-ordet att associeras med rasister och det som den gruppen antas stå för. Idén summeras väl i slogan: Rasister använder inte skymford för att de är nedvärderande, skymford är nedvärderande eftersom de är orden rasister använder. Man skulle kunna beskriva det som att minimalister vill lägga fokus vid skymfords proveniens, och därifrån extrahera ett svar på frågan: I kraft av vad är skymford nedvärderande?

Minimalistiska teorier är därmed också exempel på en-nivås-analyser av skymford, men de skiljer sig på ett uppenbart sätt från den typ av icke-minimalistiska en-nivås-analys som diskuterades ovan. En av de frågor som nu debatteras är givetvis vilken typ av analys som är bäst, och mycket av den språkfilosofiska debatten kretsar kring att diskutera vilken bland de tillgängliga teorierna som har starkast intuitivt och empiriskt stöd. Samtidigt är denna frågeställning inte lika relevant för de filosofer som intresserar sig mer för andra typer av frågor, såsom frågan: Vilken typ av skada orsakar användning av skymford? Vad vi dock kan anta är att mycket finns kvar att säga om skymford, fältet har trots allt inte så många år på nacken.

  • Alice Damirjian

    Doktorand i teoretisk filosofi vid Stockholms universitet.