Debatten om universitetens organisationsform fick ny fart under veckan som gick, då Stockholms universitet protesterade mot uppdraget att utforma medborgarskapsprov. Migrationsminister Johan Forssell avfärdade raskt protesterna: ”Våra universitet är statliga myndigheter som lyder under regeringen”, sade han till svar.
Frågan om universitetens organisationsform är värd att utredas. Men det är viktigt att notera att privata universitet i andra länder inte kunnat värja sig mot makthungriga politiker.
När man pratar om klåfingriga politiker går tankarna förstås till Donald Trump. Dennes hårdföra försök att stöpa om forskning och utbildning vid amerikanska universitet så att de ligger i linje med hans ideologiska och andra uppfattningar har fått mycket uppmärksamhet.
Men vi behöver inte lämna EU för att hitta ett exempel på politiker som krävt att universiteten ska rätta sig efter hans vilja. Så sent som 2019 drev Ungerns president Viktor Orbán ett helt universitet i landsflykt för att han uppfattade det som subversivt. Där var det framför allt genusvetenskapen som retade upp honom. Centraleuropeiska universitetet fick hastigt och lustigt flytta till Wien.
Det är osannolikt att en ny organisationsform skulle räcka till för att skydda svenska universitet från den sortens auktoritära politiker.
Det som fungerat hittills i Sverige är en kombination framför allt av relativt självständiga myndigheter, inte minst förbudet mot ministerstyre, och tydliga sociala normer för ”armlängds avstånd” och mot klåfingrigt beteende från politiskt håll.
Nu vore det förnämligt om alla som bryr sig om universitetens framtid ställer sig upp som en och protesterar mot varje förskjutning i auktoritär riktning.
Vad vi såg i veckan var en klar förskjutning i auktoritär riktning. När Forssell sade att universiteten lyder under regeringen kommunicerade han inte bara ett korrekt och okontroversiellt faktum om statliga organisationsscheman. Hans uttalande hade också en tydlig implikatur: att universitet och högskolor ska hålla tyst och göra som de blir tillsagda.
Forssells tillskyndare påtalade snart att hans uttalande är bokstavligen sant, eftersom universiteten sorterar under regeringen. Men detta ignorerar implikaturen. En implikatur är information som inte ingår i ett uttrycks bokstavliga mening. Om en matros rapporterar ”Kapten är nykter i dag!” har hen inte bara kommunicerat att kapten är nykter i dag, utan att han inte brukar vara det. Om någon som svar på frågan ”Ser han bra ut?” säger ”Han är snäll”, så har hen inte bara kommunicerat att han är snäll, utan att han inte ser bra ut. På samma sätt har Forssell kommunicerat mer än ordens innehåll.
Som Måns Wadensjö påpekade i Svenska Dagbladet: ”Så låter maktspråk, om du aldrig hört det förut”. ”Jag kan inte minnas senast en regering var så tydlig med att den har makten att styra över lärosätena”, tillade Jacob Adamowicz från fackföreningen Sveriges universitetslärare och forskare. Detta fick Victor Malm på Expressen att undra: ”Vill Johan Forssell ha det som i Sovjet?”
Alla former av klåfingrighet och maktbegär kommer inte gå att blockera med en ny organisationsform. Och som filosofen Cristina Bicchieri skriver kan normer bara upprätthållas så länge som överträdelser är förenade med sociala sanktioner av något slag.
Nu vore det förnämligt om alla som bryr sig om universitetens framtid, och som vill ha ett samhälle med fri och oberoende forskning, ställer sig upp som en och protesterar mot varje förskjutning i auktoritär riktning. Oavsett vad som händer med organisationsformerna är det så vi motar en klåfingrig och maktfullkomlig Olle i grind.
