Vad är filosofi? Kanske säger det något om ämnets speciella natur att frågan så ofta ställs. Om man forskar inom biologi, till exempel, behöver man nog mera sällan besvara frågan ”Vad är biologi?”. Detta hänger samman med filosofins ursprung. Filosofin, brukar det sägas, är alla vetenskapers moder.
På sätt och vis är det sant. Det vetenskapliga tänkandet, viljan att på ett systematiskt sätt utforska en fråga, utan alla retoriska krumbukter och med målet att nå sanningen, har sina rötter i filosofin. I Västerlandet är det den antika filosofin som lade grunden. Tidens stora tänkare, däribland Platon och Aristoteles, sökte sanningen inom en uppsjö av områden. Det rörde sig inte bara om frågor om det goda livet eller själens natur utan man diskuterade en mängd frågor som vi i dag nog snarare skulle säga hör till fysiken, biologin eller psykologin.
Under århundranden som gick kom det ena ämnesområdet efter det andra att lämna filosofin och utvecklas till sina egna forskningsområden. Det som fortsatt utforskas inom filosofin är frågor som inte kan hanteras inom de olika specialvetenskaperna, frågor som är mer grundläggande och inte på ett enkelt sätt går att besvara genom empiriska metoder, observation och experiment. Dit hör till exempel frågor som rör språkets och kunskapens natur, vetenskapens grunder, medvetandet och moralen.
Precis som när det gäller andra forskningsfält krävs det specialkunskaper för att kunna ta till sig den senaste forskningen.
Att filosofer fokuserar på dessa grundläggande frågor innebär inte att filosofin existerar i ett vacuum, avskuren från den empiriska forskningen. Tvärtom, ett ömsesidigt beroende föreligger – filosofin bidrar med att undersöka grunderna för andra vetenskaper samtidigt som filosofin måste förhålla sig till den empiriska kunskap som tas fram inom dessa. En spännande utveckling under de senaste åren är också ett ökat samarbete mellan filosofer och forskare från andra discipliner, till exempel psykologi, nationalekonomi och fysik.
Filosofin är i dag ett vitalt forskningsfält med många specialområden: Däribland kunskapsteori, vetenskapsteori, språkfilosofi, logik, medvetandefilosofi, metafysik, moralfilosofi, politisk filosofi, estetik, och filosofihistoria. Precis som när det gäller andra forskningsfält krävs det specialkunskaper för att kunna ta till sig den senaste forskningen.
Men det betyder inte att filosofin bör stanna i seminarierummet utan den har en mycket bred tillämpning. Dels erbjuder den verktyg för kritiskt tänkande, till exempel träning i att känna igen ett gott argument och att avslöja tankefel. Värdet av dessa verktyg framstår tydligt i en samtid fylld med opålitlig information, propaganda och skeva argument. Dels erbjuder filosofin kunskap i frågor som rör centrala aspekter hos den mänskliga tillvaron och äger en relevans långt bortom universitetet. Plötsligt kan filosofiska frågor därför bli brännande aktuella. Ett axplock av ämnen från de senaste årens samhällsdebatter illustrerar detta väl: Artificiell intelligens, klimatfrågan och ”postsanningen”.
Filosofer har under de senaste åren resonerat runt olika aspekter av artificiell intelligens eller AI. Hur förhåller sig artificiell intelligens till den mänskliga intelligensen? Kan robotar verkligen tänka? Skulle de kunna vara medvetna, ha en fri vilja och ett ansvar? Man har också diskuterat hur vi bör resonera runt självkörande bilar och annan typ av automatisering i samhället, till exempel vilka algoritmer sådana bilar bör styras av när det gäller att undvika att skada människor. Ett annat stort diskussionsområde rör vilka existentiella risker för mänskligheten som AI medför. Finns det en risk att vår nyfikenhet leder till att vi skapar något som blir vår undergång?
När auktoritära ledare tar över och påbörjar sin nedmontering av den fria forskningen hör filosofin på goda grunder till ett av de ämnen som man brukar försöka nedmontera först.
När det gäller klimatfrågan har filosofer diskuterat en mängd frågor som har med rättvisa att göra och med vårt ansvar för naturen och andra arter. Hur bör vi till exempel fördela kostnaderna för utsläppsminskningar och anpassningsåtgärder på ett rättvist sätt? En viktig fråga är också hur man ska fundera runt framtida generationers intressen. Vilka är våra moraliska skyldigheter mot människor som inte existerar ännu? Och vad är det egentligen för ”intressen” vi talar om här? Är det deras rätt till gemensamma naturresurser eller är det individuella rättigheter till en oskadd miljö eller till ett drägligt liv?
Efter 2016 år politiska händelser fick språket ett nytt ord, ”postsanning”, och filosofer upptäckte att världens stora händelser plötsligt satte de kunskapsteoretiska frågorna i centrum. Vad är egentligen skillnaden på kunskap och rena åsikter? Vad är det rationellt att tro? Vad är skillnaden på välgrundat tvivel och ogrundat tvivel, av det slag som sprids av klimatförnekare, och vad kännetecknar en konspirationsteori?
Inom språkfilosofin har man också intresserat sig för språkets roll när det gäller att ljuga och vilseleda och man har studerat hur språket kan användas för att skada människor och splittra samhället. Hur fungerar till exempel den ”stora lögnen” (som Donald Trumps lögn att han vann presidentvalet 2020) och varför tror människor på den?
Om filosofin från början var vetenskapens moder är den i dag vår granskande ledsagare. När auktoritära ledare tar över och påbörjar sin nedmontering av den fria forskningen hör filosofin på goda grunder till ett av de ämnen som man brukar försöka nedmontera först.
