Det finns flera sätt att ha en cypress i åtanke. Jag kan tänka på en cypress, minnas en, eller föreställa mig en. Jag skulle kunna söka upp en av Van Goghs otroliga avbildningar, eller läsa om cypresser, som du gör nu. Men jag skulle också kunna se en cypress, eller sträcka mig fram för att känna dess blad mellan mina fingrar. Och det här perceptuella sättet att uppleva trädet är distinkt, delvis för att trädet självt verkar vara närvarande i min upplevelse av det.

Låt oss kalla den här aspekten av vad det är att erfara ett träd perceptuell närvaro. Min avhandling tar sig an två frågor om det.

Först, kan vi beskriva vad det är? Kan vi ge en gripande beskrivning av vad det är att genomleva en upplevelse som har perceptuell närvaro?

Därefter, kan vi förklara det? Mer specifikt, kan vi förklara perceptuell närvaro genom att hänvisa till olika teorier om perceptuella erfarenheters metafysiska struktur?

Några ord om varför de här frågorna spelar roll. Perceptuell erfarenhet är centralt för att leva den sortens liv vi gör. Det finns särskild njutning och värde och självkännedom som vi kan nå genom att känna igen oss själva i en omsorgsfull beskrivning. Här kan filosofin närma sig litteraturen och bildkonsten.

Därutöver så har perceptuell erfarenhet en särskild roll i vår mentala ekonomi. Den ger upphov till och skäl för trosuppfattningar, vägleder handlingar och gör det möjligt för oss att tänka och tala om världen. För att förstå hur närvaro bidrar till hur upplevelser kan göra det här så behöver vi redogöra för vad närvaro är.

Låt oss ta oss an det beskrivande projektet först. I avhandlingen försvarar jag tanken att perceptuell närvaro är en erfarenhets manifesta beroende på sinnesoberoende objekt. Vad menar jag med det?

Med manifesta menar jag skenbar eller verkande. Så det är en del av perceptuella upplevelsers fenomenala karaktär – en del av hur det är för oss att ha en perceptuell upplevelse – att upplevelsen verkar bero på sitt objekt.

Notera att det här är förenligt med att ingen beroenderelation faktiskt finns. Skulle jag hallucinera en cypress så finns det inget för min erfarenhet att bero på, eftersom det inte faktiskt finns en cypress där. Likväl, om hallucinationen har perceptuell närvaro, då kommer min upplevelse verka som att den beror på det sättet.

Jag identifierar två sorters manifest beroende, manifest rumsligt beroende och manifest tidsligt beroende.

Manifest rumsligt beroende innebär att den rumsliga placeringen som upplevelsen has från verkar vara positionerad i förhållande till objektets rumsliga position. Du ser cypressen från toppen av en kulle. Manifest rumsligt beroende medför att medan du genomgår din upplevelse så kan du identifiera var det är du har din upplevelse från relativt till var objektet är. Platsen du upplever från (alltså toppen av kullen) verkar vara så här långt bort från och så här mycket högre upp än trädets position.

Manifest rumsligt beroende gäller inte för minnen eller föreställningar. När du senare sitter i ditt kök, erinrades cypressen, verkar inte trädet vara positionerat i förhållande till var du är när du minns, det vill säga ditt köksbord.

Manifest tidsligt beroende innebär att den tidsliga placeringen av upplevelsen verkar bero på, och verkar oskiljbar från, den tidsliga positionen av objektet.

Föreställ dig att du tittar på en uggla uppflugen i cypressen. Manifest tidsligt beroende medför dels att din upplevelse verkar bero på att ugglan dykt upp just när den gjorde. Om ugglan inte hade inträtt din synvinkel så kunde du inte haft en perceptuell upplevelse av den. Manifest tidsligt beroende innebär också att det inte finns något med hur din upplevelse är som låter dig placera den vid någon annan tid än den som ugglan verkar uppta.

I avhandlingen försvarar jag påståendet att om en upplevelse är om ett sinnesoberoende objekt och har både manifest rumsligt beroende och manifest tidsligt beroende, så har upplevelsen perceptuell närvaro. Det här är vad som krävs för att cypressen ska verkar närvarande i vår upplevelse av den.

När vi går vidare till det förklarande projektet så finns det två huvudsakliga teorier om perceptuella erfarenheters metafysiska struktur. I ett läger är intentionalisterna. De anser att perceptuella upplevelser är representationer som består av ett innehåll och en inställning.

I det andra lägret är de naiva realisterna. De anser att perceptuella upplevelser är relationer som ett subjekt står i till sinnesoberoende objekt. Eftersom relationer inte kan gälla utan sina relata så tenderar naiva realister att tro att hallucinationer inte är genuint perceptuella upplevelser. Vi kan utvärdera dessa idéer genom att fråga om de kan göra plats för perceptuell närvaro.

Jag argumenterar för att intentionalistiska teorier inte kan förklara perceptuell närvaro. Allt hänvisande till inställning, innehåll eller en kombination av de båda kommer vara otillräckligt för att förklara manifest beroende. I stället föreslår jag att en naivt realistisk teori som tar idén om en synvinkel på allvar har resurserna som krävs för att förklara perceptuell närvaro.

Vi inledde med tanken att cypressen som sådan verkar vara närvarande i min upplevelse av den. Manifest rumsligt och tidsligt beroende klargör vad det är för vår upplevelse att vara sådan. Naiv realism erbjuder ett sätt att göra närvarons fenomenologi rättvisa: Perceptuell erfarenhet verkar bero på cypressens rumsliga och tidsliga position för att perceptuell erfarenhet faktiskt beror på cypressens rumsliga och tidsliga position.

Så sett kan vi kringgå den oroande möjligheten att även när vi erfar en cypress så kan den fenomenala karaktären av vår perceptuella erfarenhet systematiskt missleda oss om hur vi är i kontakt med det.

Minden Ribeiro, Max (2025). Perceptual Presence. Doktorsavhandling. Filosofiska institutionen, Lunds universitet.

Avhandlingen är fritt tillgänglig och kan laddas ner från Lunds universitets forskningsportal.

Texten är översatt från engelska av Niklas Dahl.