Sandstränderna i Vellinge kommun är nästan helt vita. Små färgglada badstugor ligger som praliner i de mjukt böljande dynerna.

Läget vid havet gör kommunen till ett populärt turistmål på sommaren. Men i över hundra år har Vellingeborna fått kämpa för att stå emot havets krafter. Stigande havsnivåer, till följd av klimatförändringar, utgör idag ett hot mot både samhälle och natur.

Under det tidiga nittonhundratalet byggdes vallar av tång som skydd mot vågorna. Kommunen har nu efter en långdragen fått klartecken att bygga nya skyddsvallar runt Falsterbonäset. Vallarna skyddar förhoppningsvis samhället. Men å andra sidan utgör de ett stort ingrepp på naturen, liksom att invånarna kan få sina tomter förstörda av bygget. Avvägningarna har inte varit självklara.

Vellingeborna är inte ensamma om utmaningen. Under de närmsta seklen kommer havsnivån att stiga, kanske med flera meter. Många miljoner människor som bor längs planetens kuster behöver anpassa sig därefter.

På Kungliga Tekniska högskolan (KTH) forskar filosofer om människans anpassning till stigande havsnivåer.

– En direkt effekt av stigande havsnivåer är att extremnivåer blir vanligare. Dessa extremnivåer kan då orsaka översvämningar eller erosion. Det finns också mer långsiktiga direkta effekter, som till exempel att saltvatten tränger in och förstör åkermark, säger Per Wikman-Svahn, som är en av forskarna i projektet.

Per Wikman-Svahn är specialiserad på riskfilosofi. Risk är en kombination av osäkerhet och konsekvens. Inom vetenskapen vet man till exempel att havsnivåerna kommer att stiga. Men det råder osäkerhet kring hur mycket. Kanske kommer havet att höjas med en meter på hundra år, kanske två meter.

Konsekvenserna av de olika höjningarna skiljer sig åt. Vid en meters höjning är det möjligt att Vellinges nya skyddsvallar kommer att fungera. Men om höjningen blir mycket större kanske vattnet förstör viktiga funktioner i samhället.

Det finns alltså stora osäkerheter kring och vitt skilda konsekvenser av olika havsnivåhöjningar. Därför är det svårt att värdera riskerna.

– Men riskerna av stigande havsnivåer handlar ju inte bara om de direkta effekterna. Riskerna beror också på hur individer och samhället hanterar dessa effekter. Det är svårt att förutsäga den tekniska och politiska utvecklingen som ju påverkar hur stora utsläppen av växthusgaser blir under det kommande århundradet, säger Per Wikman-Svahn.

Per Wikman-Svahn har undersökt hur Sverige arbetar med klimatanpassning. Hans forskning visar att svenska klimatanpassningsprocesser inte tar tillräcklig hänsyn till osäkerheterna kring stigande havsnivåer. Det innebär att svenska riskbedömningar inte är så välgrundade som de borde vara.

Enligt Per Wikman-Svahn beror det på att klimatanpassning i Sverige ofta bygger på förenklade antaganden om hur klimatförändringarna kommer att påverka oss. Vissa osäkerheter, som till exempel hur högt och snabbt havet kommer att stiga, faller bort i beslutsprocesserna.

Beslutsfattare tenderar att försöka förutsäga exakt vad som kommer att hända. Per Wikman-Svahn menar att de i stället borde undersöka vad som är viktigast för dem, på vilket sätt samhället är sårbart och hur det skulle påverkas av olika stora havsnivåhöjningar. Fokus bör ligga på praktiskt genomförbara lösningar. Då minskar osäkerheten, vilket leder till bättre riskbedömningar.

Anna Wedin är doktorand i samma forskningsprojekt som Per Wikman-Svahn. Hon är specialiserad på etik. I sin forskning undersöker Anna Wedin vilka etiska problem som uppstår i samband med människans anpassning till stigande havsnivåer.

Bland annat finns det rättviseproblem med sådan anpassning. Till exempel är det inte uppenbart hur kostnaderna för anpassningen ska fördelas. Ska Vellinges invånare som bor strandnära betala mer än andra för de nya skyddsvallarna? Svaret är inte självklart. Även de som bor inåt landet drar ju nytta av turismen till kommunen.

– Andra problem handlar om vad vi värderar. Om man tvingas välja mellan att skydda ett unikt ekosystem, en gammal gravplats, eller en golfbana mot stigande havsnivåer, hur ska man väga dessa mot varandra? frågar Anna Wedin.

Etiken handlar också om ansvar. Enligt ett synsätt borde de som orsakar skador stå för de uppkomna kostnaderna. Men det är ju inte Vellingeborna som har orsakat klimatförändringarna, åtminstone inte på egen hand. Ändå tycks de bära ett ansvar att anpassa sig till de stigande havsnivåerna.

– På ett sätt är på samma gång alla och ingen skyldig till klimatförändringarna. Då kan man fråga sig på vilka grunder man kan och bör tilldela ansvar för anpassning, inte minst då de insatser vi gör idag kan påverka framtida generationer, säger Anna Wedin.

Forskningsprojektet på KTH bedrivs tillsammans med Statens Geotekniska Institut (SGI). Deltar gör även flera svenska kommuner, länsstyrelser och andra myndigheter. Anpassning till stigande havsnivåer kräver att det offentliga axlar en stor roll, framför allt på lokal nivå.

– Havsnivåhöjningen innebär utmaningar för alla länder som har kuster, men varje land och samhälle måste hantera dessa utmaningar utifrån sina egna unika förhållanden, säger Per Wikman-Svahn.

Men sunda riskvärderingar och lösningar på etiska problem kan vara svårt för lokala aktörer. Det handlar inte om att planera för skola och äldrevård på några års sikt, vilket svenska kommuner är ganska bra på. I stället handlar det om att fatta långsiktiga beslut under stor osäkerhet med hänsyn till framtida generationer.

Därför är forskningsprojektet praktiskt inriktat. Anna Wedin undersöker hur lokala aktörer bör ta sig an problemen i verkligheten, inte i teorin.

– Till att börja med är det bra om de är medvetna om att de här etiska problemen kan uppstå i förhållande till anpassning till stigande havsnivåer. Samhällsplanering kan ibland vara lite väl inriktat på “hårda” värden. En förståelse för den etiska dimensionen av verksamheten bidrar förhoppningsvis till mer välgrundade beslut, säger Anna Wedin.

Människan kommer aldrig att leva i en riskfri värld. Utmaningen är att hantera de oundvikliga riskerna på bästa sätt.

– Människan har ju alltid accepterat risker med översvämningar eftersom det har funnits så stora fördelar med att bo kustnära. Och det är väl alltid en avvägning. Det allra minsta man kan göra är att inte bidra till att försvåra situationen framöver. Det är svårt för mig att förstå att man utvecklar strandnära områden som med stor sannolikhet kommer vara obeboeliga inom ett sekel, säger Anna Wedin.

Vellinge har antagit en handlingsplan som sträcker sig 80 år fram i tiden. Skyddsvallarna blir 21 kilometer långa och upp till tre meter höga.

På sin hemsida skriver kommunen att de nya skyddsvallarna är en fortsättning på det arbete som invånarnas förfäder startade i början av 1900-talet. Anpassningen till stigande havsnivåer är kanske inte en engångsföreteelse, utan ett ständigt pågående projekt.

Människan är ju en varelse som anpassar sig. Filosoferna på KTH studerar just denna aspekt av att vara människa. De etiska frågorna om hur vi bör anpassa oss till stigande havsnivåer är frågor om hur vi borde leva. Det är eviga frågor, aktualiserade i vår tid.

I sin doktorsavhandling skriver Anna Wedin om hur dygdetik kan svara på sådana frågor. Dygdetiken är ofta förknippad med den antike grekiske filosofen Aristoteles. Enligt Aristoteles bör människan leva sitt liv ”mellan lasterna”. Vi ska till exempel inte vara dumdristiga, men inte heller fega. Mittemellan de två lasterna finns modet – en evig dygd.

Enligt Anna Wedin kan beslutsfattare i svenska kommuner finna vägledning i dygdetiken. Beslutsfattarna bör bland annat vara uthålliga, kreativa och ha en kärlek till visdom. Etiken i vår tids anpassning till stigande havsnivåer kan alltså ha sina rötter i antik grekisk filosofi.

Vellinges sandstränder och färgglada badstugor kommer inte att försvinna imorgon. Men om en generation kan kusten se helt annorlunda ut. Samhället måste hitta ett etiskt förhållningssätt till förändringarna och hantera de risker som följer med stigande havsnivåer. Filosoferna på KTH bidrar till en bättre förståelse av de utmaningar som mänskligheten står inför.