Uppsala ligger bäddat i snö. Över stadens gator hänger ljusslingor med granris och snirklande röda band. Barnen står med näsorna tryckta mot skyltfönstren. Deras föräldrar har händerna fulla av kassar med spännande överraskningar. Det är jul.

För många är julen en kristen högtid, som firas till minnet av Jesus. För andra är högtiden helt sekulär. Den sekulära julen firas på samma sätt som den kristna – och ändå inte. Man sjunger samma sånger. Men betyder sångerna samma sak för alla? Man räknar advent. Men är det för alla en nedräkning till Jesu födelse? Vad betyder det att utföra religiösa handlingar utan att utöva religionen?

Jag möter Evelina Edfors, doktorand i religionsfilosofi vid Uppsala universitet, på ett av stadens caféer. Hon är expert på frågor som rör religion och kunskap. Vi har stämt träff för att prata om julens budskap.

Vad är julfirandet?

– Julfirandet är en årlig högtid, en inbodd tradition med olika komponenter, säger Evelina Edfors. Vissa av julfirandets värderingar är tydligt religiöst kodade. Många är i stället sådant som generellt godtas av folk oavsett religiositet, som att värna sin familj, gemenskap och att visa generositet.

– Många går till kyrkan på julen av religiös övertygelse, som att vörda minnet av Jesus. Andra går för att det är mysigt eller känns bra.

– Det är en annan motivation bakom beteendet än den religiösa. Man kan nästan se det som en lek, ett spel eller en teater att sjunga sångerna och ta nattvarden. En make believe som är värdefull i sig.

Det är intressant med sekulära som engagerar sig i en religiös högtid, säger Evelina Edfors. Det gränsar till fiktionalism, alltså att försanthålla något man inte tror är sant.

Uttrycket “make believe” betyder att man anammar en alternativ världsbild, där man kan ge uttryck för uppfattningar som man inte har i vanliga fall. Som till exempel att delta i en gudstjänst trots att man inte tror på Gud.

– Det är intressant med sekulära som engagerar sig i en religiös högtid, säger Evelina Edfors. Det gränsar till fiktionalism, alltså att försanthålla något man inte tror är sant.

Har det några teologiska implikationer?

– Inte nödvändigtvis, säger Evelina Edfors. Man måste inte förbinda sig till religionen för att “spela julteater”.

– Julen är välkomnande. Frågar man en präst kommer hen säkert säga att det inte finns någon förväntan på att folk ska omvända sig kring jul, men den öppna dörren är en möjlighet för dem.

Vi nöjer oss inte med att ”spela julteater” själva, utan lär också ut beteendet till våra barn. Som till exempel med sagan om tomten.

– Vi berättar många berättelser under jul, om Jesu födelse, om jultomten, om gamla familjeanekdoter, säger Evelina Edfors. Man kan tycka att det är fina berättelser som är värda att berätta vidare genom generationer, oavsett om man tror att de är bokstavligt sanna eller inte.

– Vuxna ger missvisande evidens genom att plantera ut ”spår” efter tomten, eller uppmuntrar barnen att skriva brev till honom. Det är en hel kultur av att upprätthålla och leva ut en saga, vilket skiljer sig från hur vi annars ser på barnuppfostran.

– På det sättet lär julfirandet oss att det finns ett värde i magin. Vi ger barnen någonting fint när vi lär dem att tro på tomten. Det är bra föräldraskap! Vi betalar till och med för upplevelsen!

Både det religiösa och det sekulära julfirandet bär med sig lärdomar, menar Evelina Edfors. Foto: Jesper Ahlin Marceta

Traditionerna kring jul är dessutom förankrade i det allmänna medvetandet, så att de flesta svenskar delar ungefär samma idéer om hur julfirande går till. Få blir överraskade av att personalen i en butik bär röd mössa i december, eller betraktar det som främmande att det bjuds på glögg på jobbet.

Hur förhåller sig tradition till religion?

– Det finns tydliga skillnader mellan exempelvis katoliker, som har ett tydligt fokus på kyrkan som auktoritet och traditionshållare, och protestanter, som generellt lägger högre auktoritet i Bibeln än i kyrkan och traditionen, förklarar Evelina Edfors.

– Det finns också skillnader i hur man kan värdera tradition. Man kan upprätthålla traditionen för traditionens skull, eller göra det för att man tror på den. För den personliga övertygelsen.

Tidigare i år beslutade det krigsdrabbade Ukraina att flytta julen från 7 januari, som är tradition i ortodoxa kulturer, till 25 december. En sådan förskjutning är ingen struntsak. Om svenska kyrkan eller svenska politiker beslutade att göra tvärtom, och flytta fram julen två veckor, skulle det troligtvis inte gå obemärkt förbi.

Vad betyder det att Ukraina flyttade på julen?

– Det tycks vara en kulturell markering, säger Evelina Edfors.

– Men det hör till traditioner att de är rörliga. Traditioner är inte statiska och oföränderliga, de är sega men rörliga.

Julen är inte böcker i ett bibliotek, utan någonting annat, säger Evelina Edfors. Firandet är återkommande, vilket betyder att vi var tolfte månad befäster kunskap om kristendomen.

När man säger att julen bär med sig ett budskap låter det som att vi har någonting att lära av den. Bär julen med sig kunskap?

– Ja, säger Evelina Edfors. Till exempel är ”O helga natt” en kristen berättelse. Sången bär med sig ett budskap som förs vidare till nya generationer.                    

– Julen lär oss att Jesus är en huvudkaraktär. Någon med betydelse.

Det är samma budskap som i Bibeln.

– En del av julens budskap kommer från Bibeln, säger Evelina Edfors. Som att Gud blev född till människa.

– Vi kan mycket om julen och därför även om religionen. Det är en kollektiv kunskap.

– Julen är inte böcker i ett bibliotek, utan någonting annat. Firandet är återkommande, vilket betyder att vi var tolfte månad befäster kunskap om kristendomen.

Hur kan vi veta vad julen lär oss?

– Vi kan dra olika lärdomar från julmässan och från det mormor berättar hemma framför brasan, säger Evelina Edfors.

– Men både det religiösa och det sekulära julfirandet bär med sig lärdomar om gemenskap och generositet.

– Värderingarna är inte renodlat religiösa. Inte alla som firar jul firar en och samma sak.

När vi säger adjö efter intervjun strömmar en musikslinga från högtalarna i en av Uppsalas butiker. Melodin är bekant. Julig, förstås. Jag stannar och lyssnar:

O helga natt, o helga stund för världen
Då Gudamänskan till jorden steg ned
För att försona världens brott och synder
För oss han dödens smärta led

Det är vackert. Men vad betyder det egentligen, att jag tycker att det är vackert?

Jag vänder mig om för att fråga Evelina Edfors. Hon har redan skyndat vidare. Kanske för att köpa en julklapp som ett barn har önskat sig av tomten. Jag vet inte. Men jag make believe att det är så.

Chefredaktör och ansvarig utgivare Svensk filosofi.

Svensk filosofi

Svensk filosofi syftar till att främja filosofins roll och närvaro i det svenska samhället.

Chefredaktör och ansvarig utgivare: Jesper Ahlin Marceta​