Världen behöver humaniora

Benito Mussolini och Adolf Hitler 1938. Foto: Bundesarchiv, bild 146-1969-065-24 / CC-BY-SA 3.0
Den här krönikan är från Svensk filosofis nyhetsbrev den 15 april 2025. Nästa nyhetsbrev skickas den 18 juni. Teckna en stödprenumeration innan dess för att ta del av de senaste uppdateringarna från filosofin och forskningspolitiken.
Jesper Ahlin Marceta

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar själv för åsikterna i den.

När man bildgooglar på ordet ”fascism” är sökresultaten inte lika hjälpsamma som man skulle kunna önska. Vår tids fascism är nämligen inte gryniga och svartvita fotografier. Den är inte svastikor och svulstiga italienare, eller soldater i raka led och folkmassor med höjda högerarmar.

Hade vår tids fascism varit sådan skulle det ha varit enkelt att peka på den och säga: Fascism!

Kanske var det lika svårt på 1930-talet att urskilja fascismen och varna för dess fasor. Man kunde helt enkelt inte tro att den politiska utvecklingen var på riktigt.

– Det kan inte vara länge, sa Hedwigs mor i Vibeke Olssons roman Molnfri bombnatt samma dag som Hitler kom till makten.

Hedwigs mor hade fel, fick de lära sig. Det skulle komma att bli värre. Mycket värre.

För att se vår tids fascism behöver de historiska fotografierna kompletteras. Vi måste titta på begrepp och teorier – abstrakta språkliga konstruktioner – och tolka den empiri som finns tillgänglig. Humanistiskt grovarbete.

Kanske är vår tids fascism osynlig, om man inte betraktar den genom humanioras linser.

Tillämpar man sådana metoder framträder en bild av Donald Trump som fascist. Hans administration bär flera för fascismen utmärkande egenskaper, som exempelvis auktoritär och populistisk nationalism där den politiska makten samlas kring en diktatorisk ledare som förtrycker oppositionella röster utan hänsyn till individuella rättigheter.

President Trump har inte ersatt stjärnbaneret med en svastika, och han är ingen svulstig italienare. Men f-ordet ligger ändå nära till hands.

Kanske är vår tids fascism osynlig, om man inte betraktar den genom humanioras linser. Kunskaper i historia, litteratur och språk gör det möjligt att uttyda de tecken som blottlägger politikens verkliga ansikte.

De humanistiska forskningsämnena kan därför vara viktigare än på länge. Insikter om makt, identitet och andra humanistiska studieobjekt är nödvändiga för att vi till fullo ska förstå vår samtid.

Forskning i humaniora måste värnas. Samma sak gäller mötesplatserna mellan humanioras experter och den breda allmänheten, så att akademins kunskaper och insikter når ut till samhället. Demokratin försvaras i samtal på det öppna torget.

Låt oss inte vara naiva inför den politiska utvecklingen i USA. Vi får inte lura oss att tro, som Hedwigs mor, att det inte kan vara länge. Det kan komma att bli värre. Mycket värre.

Bidra till att främja filosofins roll och närvaro i samhället.

Foto: Markus Spiske/Unsplash
Att svara på klimathotet kräver att vi radikalt ställer om vårt sätt att leva, men samtidigt att vi hanterar de förväntningar som människor har på vad ett gott liv innebär. Eric Brandstedt skriver om hur vi kan förstå spänningen och hur frustrerade förväntningar kan stå i vägen för en lyckad klimatomställning.
Eric Brandstedt
Foto: Processingly/Unsplash
Björn Brunnander saknar ett perspektiv i diskussionen: En begriplig definition räcker inte för att tal om existentiell hälsa ska vara en bra idé.
Björn Brunnander
Den senaste Augustprisvinnaren är rik på explicit filosofi. Men vilka är egentligen tankegångarna? Niklas Dahl lyssnar in romanen och nystar ut tankarna.
Niklas Dahl
Foto: Sai Kiran Belana/Unsplash
William Bülow O’Nils eftersöker reda och förståelse i debatten om existentiell hälsa. Vilka dimensioner rör frågan? Vilken är fackfilosofens roll i det hela?
William Bülow O’Nils
Foto: Thierry Ehrmann
Emet Brulin är kritiker och utbildad i filosofi. Här varnar han för att filosofin måste stå emot kulturjournalistikens reduktiva logik och race mot botten.
Emet Brulin
Albert Camus menade att det finns människor som lever större och sannare än andra. De hör till Sällskapet. Jenny Maria Nilsson är kulturjournalist med ett särskilt intresse för filosofi – och för det Sällskap som Camus ville hedra.
Jenny Maria Nilsson
Foto: Noah Silliman/Unsplash
Är existentiell hälsa ett meningslöst begrepp? Kan filosofi hjälpa personer som lider av mental ohälsa? Här är Kalle Grills slutreplik i debatten.
Kalle Grill
Foto: Hans Moerman/Unsplash
Kalle Grill invänder i Svensk filosofi mot att Torbjörn Tännsjö avfärdar existentiell hälsa som begrepp. Här bemöter Tännsjö argumenten.
Torbjörn Tännsjö
Foto: Hailey Kean/Unsplash
Torbjörn Tännsjö menar att existentiell hälsa är ett meningslöst begrepp och går till angrepp på filosofiska praktiker. Kalle Grill synar argumenten.
Kalle Grill
Foto: Stina Nylén
Filosofin handlar om renhårighet. För en kulturjournalist är tricket att hitta de konkreta situationer när filosofiska frågor är av intresse, skriver Nina Björk.
Nina Björk