Världen behöver humaniora

Benito Mussolini och Adolf Hitler 1938. Foto: Bundesarchiv, bild 146-1969-065-24 / CC-BY-SA 3.0
Den här krönikan är från Svensk filosofis nyhetsbrev den 15 april 2025. Nästa nyhetsbrev skickas den 18 juni. Teckna en stödprenumeration innan dess för att ta del av de senaste uppdateringarna från filosofin och forskningspolitiken.
Jesper Ahlin Marceta

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar själv för åsikterna i den.

När man bildgooglar på ordet ”fascism” är sökresultaten inte lika hjälpsamma som man skulle kunna önska. Vår tids fascism är nämligen inte gryniga och svartvita fotografier. Den är inte svastikor och svulstiga italienare, eller soldater i raka led och folkmassor med höjda högerarmar.

Hade vår tids fascism varit sådan skulle det ha varit enkelt att peka på den och säga: Fascism!

Kanske var det lika svårt på 1930-talet att urskilja fascismen och varna för dess fasor. Man kunde helt enkelt inte tro att den politiska utvecklingen var på riktigt.

– Det kan inte vara länge, sa Hedwigs mor i Vibeke Olssons roman Molnfri bombnatt samma dag som Hitler kom till makten.

Hedwigs mor hade fel, fick de lära sig. Det skulle komma att bli värre. Mycket värre.

För att se vår tids fascism behöver de historiska fotografierna kompletteras. Vi måste titta på begrepp och teorier – abstrakta språkliga konstruktioner – och tolka den empiri som finns tillgänglig. Humanistiskt grovarbete.

Kanske är vår tids fascism osynlig, om man inte betraktar den genom humanioras linser.

Tillämpar man sådana metoder framträder en bild av Donald Trump som fascist. Hans administration bär flera för fascismen utmärkande egenskaper, som exempelvis auktoritär och populistisk nationalism där den politiska makten samlas kring en diktatorisk ledare som förtrycker oppositionella röster utan hänsyn till individuella rättigheter.

President Trump har inte ersatt stjärnbaneret med en svastika, och han är ingen svulstig italienare. Men f-ordet ligger ändå nära till hands.

Kanske är vår tids fascism osynlig, om man inte betraktar den genom humanioras linser. Kunskaper i historia, litteratur och språk gör det möjligt att uttyda de tecken som blottlägger politikens verkliga ansikte.

De humanistiska forskningsämnena kan därför vara viktigare än på länge. Insikter om makt, identitet och andra humanistiska studieobjekt är nödvändiga för att vi till fullo ska förstå vår samtid.

Forskning i humaniora måste värnas. Samma sak gäller mötesplatserna mellan humanioras experter och den breda allmänheten, så att akademins kunskaper och insikter når ut till samhället. Demokratin försvaras i samtal på det öppna torget.

Låt oss inte vara naiva inför den politiska utvecklingen i USA. Vi får inte lura oss att tro, som Hedwigs mor, att det inte kan vara länge. Det kan komma att bli värre. Mycket värre.

Bidra till att främja filosofins roll och närvaro i samhället.

Foto: Robynne O/Unsplash
Efter disputationen i filosofi eftersträvade Karl Pettersson först en fortsatt väg inom forskning. Sedan satsade han dock på ett tidigare intresse och hittade ett arbete utanför filosofin som blev mer än bara en plan B.
Karl Pettersson
Foto: Jo Leonhardt/Unsplash
I boken "Epistemic Courage" skriver Jonathan Ichikawa om ett fenomen som han kallar för just 'epistemiskt mod’. Karl Ågerup har läst boken och reflekterar kring vikten av epistemiskt mod och om riskerna omkring det.
Karl Ågerup
Foto: Jens Lelie/Unsplash
Ebba Gullberg disputerade i filosofi, men presenterar sig sällan som filosof. När avhandlingen var klar kände hon sig också klar med filosofin. Hon saknar ibland undervisningen, men inte forskningen.
Ebba Gullberg
Foto: Sam McGhee/Unsplash
Vad bör vara filosofens roll i samhället? Evelina Edfors funderar över filosofens tredje uppgift och om att skapa rum där vi kan tänka tillsammans.
Evelina Edfors
Marcel Quarfood recenserar Marcus Willascheks omfattande bok om Kant. En bok som är mer än en biografi, lärobok eller ett bidrag till Kantforskningen.
Marcel Quarfood
Foto: Miikka Luotio/Unsplash
Privata universitet i andra länder har inte kunnat värja sig mot makthungriga politiker, menar Erik Angner. Olle Risberg replikerar att det finns fler – och mer lovande – alternativ till status quo, och att pratet om ”privata universitet” har snedvridit debatten.
Olle Risberg
Foto: Kristian Pohl/Regeringskansliet
Regeringen har delat ut uppdraget att utforma ett medborgarskapsprov till två svenska universitet, något som väckt protester. "Våra universitet är statliga myndigheter som lyder under regeringen", svarar migrationsminister Johan Forssell. Erik Angner, professor i praktisk filosofi på Stockholms universitet, menar att Forssells uttalande är en auktoritär förskjutning och att vi tillsammans behöver sätta ned foten innan det är för sent.
Erik Angner
Foto: Markus Spiske/Unsplash
Att svara på klimathotet kräver att vi radikalt ställer om vårt sätt att leva, men samtidigt att vi hanterar de förväntningar som människor har på vad ett gott liv innebär. Eric Brandstedt skriver om hur vi kan förstå spänningen och hur frustrerade förväntningar kan stå i vägen för en lyckad klimatomställning.
Eric Brandstedt
Foto: Processingly/Unsplash
Björn Brunnander saknar ett perspektiv i diskussionen: En begriplig definition räcker inte för att tal om existentiell hälsa ska vara en bra idé.
Björn Brunnander
Den senaste Augustprisvinnaren är rik på explicit filosofi. Men vilka är egentligen tankegångarna? Niklas Dahl lyssnar in romanen och nystar ut tankarna.
Niklas Dahl