Straffets rättfärdigande har länge varit av intresse för filosofer. I breda drag finns det två synsätt på hur straff kan berättigas. Enligt det första synsättet bör vi straffa för att det har goda konsekvenser (till exempel minskad brottslighet och upprättelse för offer) som överväger eventuella dåliga konsekvenser (till exempel lidande hos förövaren och ekonomisk kostnad för samhället). Enligt det andra synsättet är straff värdefullt i sig, för att den som begått ett brott helt enkelt förtjänar att straffas.
Vad är det i människans natur som gör henne till ett lämpligt objekt för straff? Exempelvis djur, barn och svårt psykiskt sjuka anses ju inte vara lämpliga att straffa i en juridisk mening. På vilken grund kan vi skilja mellan personer som förtjänar att straffas och personer som inte gör det?
Ett förslag är att det är förmågan till fria val som avgör detta, då exempelvis ett barn inte har samma kontroll över sina handlingar som en vuxen och därmed inte bör straffas för sina handlingar. Men var går gränsen mellan personer som har förmåga till fria val och personer som inte har det – och om fri vilja inte är möjlig överhuvudtaget, betyder det då att ingen bör straffas för det brott den har begått?
Det senaste avsnittet av Filosofisk podcast handlar om straff. Medverkande i avsnittet är Alva Stråge, forskare i teoretisk filosofi vid Göteborgs universitet, och Claes Lernestedt, professor i juridik vid Stockholms universitet (gäster) samt Stina Björkholm och Nils Sylvan (programledare).
Podden finns där poddar finns och kan bland annat höras på Spotify, Apple podcasts och Soundcloud. Mer information om podden finns på Filosofisk tidskrifts hemsida. Filosofisk tidskrift finns även på Facebook.