Sårbarhet är ett centralt begrepp inom forskningsetiken och kommer därmed in i olika forskningspraktiker som något som ska tas hänsyn till. Vissa grupper av människor, miljöer och djurarter avgränsas som sårbara. Här är sårbarhet en etisk aspekt att hantera i forskningen men står inte i fokus för undersökningen. På senare tid har sårbarhet intagit en central position i forskningen inom socialvetenskaperna och humaniora och en undersökande och kritisk blick har riktats mot konsekvenserna av att utmärka en grupp som sårbar.
Judith Butler försöker bryta med föreställningen om att vara sårbar är detsamma som att vara passiv genom att reflektera över relationen mellan sårbarhet och motstånd i politiska motståndshandlingar.
Judith Butler är kanske den filosof som har betytt mest för att problematisera och nyansera förståelsen av sårbarhet. Att söka erkännande för att man som del av en marginaliserad grupp i samhället är sårbar kan innebära att man får ökat stöd och skydd. Men det tycks finnas en baksida: Vad händer med synen på mig som handlande individ, som politiskt subjekt? Butler försöker bryta med föreställningen om att vara sårbar är detsamma som att vara passiv genom att reflektera över relationen mellan sårbarhet och motstånd i politiska motståndshandlingar. I icke-våldshandlingar där människor avsiktligt exponerar sina kroppar och riskerar slag när de agerar levande barriärer är det tydligt att sårbarhet mobiliseras för att erbjuda motstånd. Sårbarheten är del av den aktiva politiska motståndshandlingen.
Engaging Vulnerability (EV) är ett forskningsprogram vid Uppsala Universitet som dokumenterar och undersöker sårbarhet i denna bemärkelse: som en produktiv position som gör någonting. Forskare och doktorander i antropologi, filosofi, litteraturvetenskap och flera andra discipliner utforskar den sårbara positionen som aktiv och drivande. Fyra filosofer, varav en estetiker, ingår i programmet. Sharon Rider, professor i filosofi, är biträdande forskningsledare på EV och har analyserat epistemisk sårbarhet i termer av tvekan som ett villkor för kunskap som driver tänkandet framåt. Kasper Kristensen utforskar rollen som sårbarhet spelar i Spinozas moralfilosofi i sin avhandling om Spinozas etiska tänkande. Axel Rudolphi undersöker i sin avhandling begreppsliga skärningspunkter mellan estetik och sårbarhet och de filosofiska konflikter som uppstår i relation till sårbarhet i tidigare estetikfilosofi och samtida konst. Erik Hallstensson intresserar sig för den samtida liberalismen som politik, filosofi och framtida livsform. I sin avhandling kritiserar han de kunskapsteoretiska förutsättningarna för politisk liberal filosofi.
Jag har som forskare vid EV undersökt den elementära roll som sårbarhet spelar i vår självförståelse ur ett psykoanalytiskt perspektiv. Sigmund Freud beskriver försvarsmekanismer så som bortträngning och förnekelse som en flykt från ängslan. En skrämmande tanke (en önskan?) far igenom mitt huvud och jag stelnar till, distraherar mig med något och befattar mig inte med den igen. Varför flyr vi undan vetskap? För att vi är sårbara. Genom att undvika att uppmärksamma något håller vi det obehagliga på avstånd. Vi undviker att reflektera över det, sätta ord på det och känna vid det som en viss känsla. Eftersom att undvikandet påverkar våra handlingar kan det bli hinder i våra liv.
Det är först när man står inför sin sårbarhet, känner och erkänner den, som man kan utforska och uttrycka den och därigenom vinna insikt om sig själv.
En möjlig väg att ta för att söka bryta en bortträngning eller annat undvikande beteende är terapi, regelbundna möten och samtal med en annan människa. Att terapin går till så är ingen tillfällighet, det har att göra med de relationer som finns mellan sårbarhet, språk, känslor och medvetande. Även det bortträngda uttrycker sig, i hur vi reagerar på vad någon annan säger, i våra associationer och ordval. Terapeuten kan uppfatta dessa uttryck, tolka dem i sammanhang av det pågående samtalet och de känslor och motstånd som analysanden visar, och reflektera tillbaka detta till analysanden. Här börjar ett samtal om vad dessa uttryck kan betyda. Spontana uttryck börjar artikuleras i ord och blir därmed öppna för reflektion. Därmed kommer vi också allt närmare det bortträngda och de känslor som bortträngandet gjorde det möjligt att undvika. Närmare det öppna såret. Det är först när man står inför sin sårbarhet, känner och erkänner den, som man kan utforska och uttrycka den och därigenom vinna insikt om sig själv. Vår sårbarhet kan alltså få oss att fly undan självförståelse, men också vara vägen till en fördjupad självförståelse.
Avslutande vill jag uppmärksamma ännu en akademisk miljö där sårbarhet utforskas. Centrum för praktisk kunskap vid Södertörns högskola ger yrkesutbildningar där mänskliga relationer står i centrum. Studenter som har tidigare erfarenhet av yrket utforskar i sina uppsatser en svår handlingssituation där de kände att de inte lyckades bemöta en annan människa på bästa sätt. Det är ofta sårbara och komplexa situationer som undersöks. Exempelvis: Hur bör man som polis bemöta en person med psykisk ohälsa som man kallats in av socialtjänsten för att omhänderta, om man samtidigt vet att personen därigenom inte kommer att få den vård hen behöver, och man själv inte har befogenhet att påverka beslutet? I mellanmänskliga praktiker befinner man sig ofta i moraliska situationer där, som filosofen Emmanuel Levinas skriver, den andres ansikte väcker ett ansvar hos en. Närhetsetiken fokuserar på frågan hur vi i mellanmänskliga relationer kan förhålla oss till den andres sårbarhet och det egna ansvaret och den är ett viktigt inslag på dessa utbildningar.
