Henrik Lagerlund (@HenrikLagerlund) är professor i teoretisk filosofi vid Stockholms universitet, och aktuell med boken Matens filosofi. Hur du blir en filosofisk foodie (Fri Tanke förlag). Här berättar han mer om boken och om vad det egentligen innebär att vara en ”filosofisk foodie”.
Mat och filosofi ligger nära mitt hjärta. Jag har nog alltid sett mig som en ”foodie”: någon med ett starkt hobbyintresse för mat. Men eftersom jag gjort karriär inom filosofin som filosofihistoriker var det inte självklart hur jag skulle koppla ihop mina två passioner. Filosofi har på senare år ofta kopplats till mat genom tillämpad etik och mat etik, men det var ju inte mitt område även om jag hela mitt liv läst mycket i ämnet.
När jag började reflektera kring relationen föll det sig snart naturligt hur de är relaterade för mig, nämligen som en ”praktisk” livsfilosofi och inte som matetik. Det var också i den insikten som begreppet ”filosofisk foodie” föddes. Det var ju det jag var – någon som ville leva ett filosofiskt liv i förhållande till sina matval.
Den här synen på mat och filosofi var något som jag ville föra över till andra. Det började som en kurs för nu över tio år sedan, där jag ville få studenterna att granska sina val av mat. I ljuset av deras reflektioner introducerade jag successivt nya värderingar som jag bad de ta ställning till. Mat och filosofi interagerar på många olika sätt och dessa ”värderingar” har varit många under åren. I den nyligen publicerade boken Matens filosofi. Hur du blir en filosofisk foodie har jag reducerat dessa till de sju viktigaste: matens och livsmedelsystemets koppling till mänskliga rättigheter, hållbarhet och framtida generationer, GMO, djurens rättigheter, svält, övervikt och fetma, samt lycka och hälsa.
Jag presenterar dessa i varsitt kapitel i boken, i form av tankeövningar eller sokratiska reflektioner. Reflektionerna är menade att ge läsaren verktyg att själv börja ta sig an frågeställningarna, i kontexten av de fyra principer som jag ställer upp för hur en sådan reflektion skall gå till.
Min inspiration för dessa principer har jag hämtat från Sokrates. För att förstå hur han såg på filosofi måste man vända sig till Platons dialog Sokrates försvarstal. Dialogen handlar om rättegången mot Sokrates. Han stod anklagad av den atenska staten för att ha misslett ungdomen och skapat oro. I sitt försvarstal förklarar han vad filosofi är enligt honom och vilken relation den har till det praktiska livet. Filosofi involverar framförallt fyra saker: intellektuell ödmjukhet, ett ifrågasättande av våra vanor, en hängivenhet till sanning och en tro på förnuftet.
Oraklet i Delphi hävdade att Sokrates var den visaste i Grekland. Sokrates förnekade detta, men påpekade att det fanns en sak, kanske en slags visdom, som han hade som många andra inte hade, nämligen en medvetenhet om sin egen okunskap. De ord som Platon använder för att uttrycka Sokrates intellektuella ödmjukhet är att ”han visste att han ingenting visste”.
Enligt denna filosofi skall vi också ifrågasätta våra vanor. Målsättningen med de så kallade sokratiska dialogerna, som är en slags frågande undersökningar, är att uppnå självkunskap. Det når man genom att mentalt plocka isär det som man tror sig veta, och därigenom uppenbara sina illusioner om verkligheten samt sina missuppfattningar om sin egen självuppfattning.
Vad menas med att vara hängiven sanningen? Sokrates är bland annat berömd för att sagt att ”det oreflekterade livet är inte värt att leva”. I Sokrates försvarstal får vi veta att Sokrates döms till döden, men att han erbjuds nåd om han ångrar sig och ber om förlåtelse. Han väljer att dö hellre än att överge sin filosofi. Han är trogen sanningen och det filosofiska livet.
Sokrates är lika övertygad om förnuftets betydelse som han är om sanningens. Trots att världen runtomkring honom håller på att falla samman och han hotas av dödsstraff vägrar han ge upp förnuftet. Försvarstalet är ett kraftfullt försvar av förnuftet.
Platons porträtt av Sokrates har blivit en modell för filosofen och för filosofin. Dagens människor ställs dock normalt inte för det val som Sokrates stod inför – valet mellan filosofin och döden –, men alla ställs vi dagligen inför val där vi måste väga vad som är bekvämt och bekant mot vår hängivenhet till fakta och till ett liv väglett av förnuftet. Det är dessa val som bestämmer om vi kan kalla vårt liv filosofiskt eller inte.
Detta är alltså vad jag lägger in i matens filosofi: en hängivenhet till ett reflekterat liv i relation till våra matval. Att vara en filosofisk foodie är att undersöka sina vanor och besluta sig för att leva ett liv efter vissa globala värderingar. Jag eftersträvar till exempel att med mina matval inte bidrar till brott mot mänskliga rättigheter, till orättvisor och till en ohållbar värld. Sådana val förändrar inte bara ens eget liv utan också världen. En idé som får praktisk tillämpning i våra liv kan kanske på sikt förändra en värld i stort behov av förändring.
