Docenten som Kristdemokraterna ville slänga ut

Foto: Nathan Shively/Unsplash
Torbjörn Tännsjö

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar själv för åsikterna i den.

Jag inledde på allvar min offentliga bana som filosof i samhällsdebatten 1989, då jag introducerade bioetiska frågeställningar för allmänheten. Innan dess hade jag som ”vänsterdocent” tagit viss del i offentlig politisk debatt, men mer i det fördolda. I ett slag hamnade jag i centrum för det offentliga intresset då jag på DN Debatt argumenterade för ett frihetligt synsätt på fosterdiagnostik och selektiv abort.

Reaktionen blev häftig. Alf Svensson, ledare för Kristdemokraterna, krävde att jag skulle avsättas från min docentur vid Stockholms universitet. Det kunde tyckas hotfullt men jag erfor ett slags livsluft i vilken jag kunnat verka sedan dess. Ett hot var nog att man kunde tystas (men knappast avsättas) om man hävdade inopportuna åsikter offentligt.

Tack vare just DN Debatt kunde jag ändå fortsätta att skriva om känsliga ting. Om detta berättar jag i del två av mina intellektuella memoarer, Etikprofessorn. Länge var jag tämligen ensam filosof i offentligheten. Nu tillkommer många nya röster. Det finns plats för oss och ett stort intresse av att lyssna till vad vi har att säga.

Vad slags motstånd kan man förvänta sig? Risken är att man blir tystad men den risken övervann jag och av detta följer att den kan övervinnas. Vad kan man bidra med? Det viktiga är att göra olika möjliga ståndpunkter tydliga, att granska och värdera argument där sådana alls framförs, att argumentera där argumentation lyser med sin frånvaro. Man måste våga närma sig känsliga frågor med kyla och saklighet. Allt detta har jag efter bästa förmåga gjort.

Notabelt är att den offentliga filosofin, som förr hade en plats på de stora tidningarnas kultursidor (Hedenius vs Harald Ofstad i polemik om svåra existentiella frågor) nu är hänvisad till debattsidor. Se där ett bestående resultat av postmodernisms och antiintellektualisms intåg i kulturlivet! Där uppfattas filosofi per definition som obegriplig och högtravande. Men detta är inget att gråta över. På debattsidorna når vi en vidare publik än vad vi åtminstone idag skulle göra om vi fick tillgång till kulturens finrum.

Bidra till att främja filosofins roll och närvaro i samhället.

Foto: Sai Kiran Belana/Unsplash
William Bülow O’Nils eftersöker reda och förståelse i debatten om existentiell hälsa. Vilka dimensioner rör frågan? Vilken är fackfilosofens roll i det hela?
William Bülow O’Nils
Foto: Thierry Ehrmann
Emet Brulin är kritiker och utbildad i filosofi. Här varnar han för att filosofin måste stå emot kulturjournalistikens reduktiva logik och race mot botten.
Emet Brulin
Albert Camus menade att det finns människor som lever större och sannare än andra. De hör till Sällskapet. Jenny Maria Nilsson är kulturjournalist med ett särskilt intresse för filosofi – och för det Sällskap som Camus ville hedra.
Jenny Maria Nilsson
Foto: Noah Silliman/Unsplash
Är existentiell hälsa ett meningslöst begrepp? Kan filosofi hjälpa personer som lider av mental ohälsa? Här är Kalle Grills slutreplik i debatten.
Kalle Grill
Foto: Hans Moerman/Unsplash
Kalle Grill invänder i Svensk filosofi mot att Torbjörn Tännsjö avfärdar existentiell hälsa som begrepp. Här bemöter Tännsjö argumenten.
Torbjörn Tännsjö
Foto: Hailey Kean/Unsplash
Torbjörn Tännsjö menar att existentiell hälsa är ett meningslöst begrepp och går till angrepp på filosofiska praktiker. Kalle Grill synar argumenten.
Kalle Grill
Foto: Stina Nylén
Filosofin handlar om renhårighet. För en kulturjournalist är tricket att hitta de konkreta situationer när filosofiska frågor är av intresse, skriver Nina Björk.
Nina Björk
Foto: Thron Ullberg
I början av 1990-talet skickade Expressen filosofer till kontinenten för att rapportera hem om Hegel och Derrida. Samtidigt höll Per Svensson ställningarna på tidningens kulturredaktion. Här reflekterar han över fem decennier i journalistikens tjänst – och den betydelse som filosofin har haft, åtminstone mellan raderna.
Per Svensson
Foto: Ari Spada/Unsplash
Den här krönikan är från Svensk filosofis nyhetsbrev den 21 februari 2025. Nästa nyhetsbrev skickas den 15 april. Teckna en stödprenumeration innan dess för att ta del av de senaste uppdateringarna från filosofin och forskningspolitiken.
Jesper Ahlin Marceta
Ojämlikheten har nått höjder som inte skådats sedan slutet av 1800-talet. Med det har illiberala partier vuxit och förtroendet för demokratin minskat. Simon Helperin recenserar Grundbulten, som är Bo Rothsteins försök att förklara hur vi hamnade här.
Simon Helperin