Jag disputerade i teoretisk filosofi vid Stockholms universitet 2016 på en avhandling i språkfilosofi. Innan dess hann jag med litteraturvetenskap, franska och arkivvetenskap. I dag arbetar jag som forskningsdirektör och kanslichef på Östersjöstiftelsen, en stiftelse som stöder forskning om länderna kring Östersjön och i östra Europa. I dessa tider uppskattar jag att på mitt sätt kunna bidra till vår gemensamma kunskap om denna del av världen som ligger mig så varmt om hjärtat. Under åren som gick mellan disputationen och i dag gjorde jag ett misslyckat postdok-försök samt fyra synnerligen lärorika hundår på Vetenskapsrådet.
Jag valde teoretisk filosofi för att jag hade självbilden av att vara ”teoretisk”. Det är tillfredsställande att se system och mönster och försöka redogöra för dem på ett så klart sätt som möjligt. Jag är inte primärt intresserad av moraliska frågor även om jag på ett teoretiskt plan, så att säga, förstår att de är viktiga. Det jag lärt mig om normativ etik gör att jag lutar åt så kallad dygdetik: Odla vissa karaktärsdrag (snällhet, tankeförmåga, mod och så vidare) så blir det nog bra, men vi vet inte riktigt varför.
Teoretisk filosofi ger en strävan efter att tänka precist och uttrycka sig otvetydigt, även när föremålet för dina grubblerier är nebulöst.
Vad har jag lärt mig och vad tar jag med mig från mina filosofistudier? Jag skulle säga att det är ett sätt att tänka och se på världen med nyfikenhet, tålamod, och förhoppningsvis precision, som jag har glädje av även om filosofi inte är mitt dagliga värv. I det ingår en för min del holistisk kunskapssyn. Här avses inte en hälsoinfluencer-, meditations- och avokado-betydelse av holism, utan idén att vår kunskap om och förståelse av världen består av en stor väv av idéer och begrepp där vissa är mer fast förankrade än andra men inget är omöjligt att sprätta upp, i alla fall i princip.
Här ingår även fantasi och föreställningsförmåga. Ett centralt verktyg för en filosof är att föreställa sig olika scenarier och undersöka dem i tanken. Vad skulle det innebära om man bytte ut alla delar av ett skepp mot nya? Är det då samma skepp? Låt oss anta det, vad händer då om man bygger ett nytt skepp av de gamla delarna? Om en myra på sin promenad skapar ett mönster som liknar Winston Churchill – är det då en avbildning av Winston Churchill? Låt oss anta det och se vad som händer i tanken!
Studierna gav mig en större tolerans för olika idéer och olika typer av människor.
Jag tror mig även ha erövrat en större precision och exakthet i språk och tanke. Ibland talas det om vikten av kritiskt tänkande och att filosofi skulle vara särskilt lämpad att träna oss i det. Kanske, men jag skulle snarare säga att teoretisk filosofi ger en strävan efter att tänka precist och uttrycka sig otvetydigt, även när föremålet för dina grubblerier är nebulöst. Och när du tränar på att bli så bra på det som möjligt kommer kritiken förr eller senare på köpet.
Studierna gav mig även en större tolerans för olika idéer och olika typer av människor. Allt från karriärlystna säljare som hoppar på de senaste hippa idéerna, till vänliga och visa logiker med en fäbless för Aristoteles Organon, till ångestridna metaetiker och plikttrogna och besjälade pedagoger som tålmodigt svarar trötta studenter för sjuttioelfte gången huruvida ”detta kommer på tentan” när de egentligen bara vill prata om Duhem-Quine-tesen eller Spinozas metafysik (”världen är en deg”). En del jag träffat är underbara, andra är idioter. Men så är det väl överallt i världen. Inte minst är jag oändligt tacksam för att jag hittade min make och några av mina bästa vänner i korridoren på filosofiska institutionen.
På det personliga planet är jag glad över styrkan och oräddheten som kommer av att göra något riktigt svårt, vilket det är att skriva en avhandling, oavsett ämne. Utöver själva skrivandet och tänkandet behöver du även under utbildningen gång på gång presentera dina idéer och stå ut med att få kritiska frågor, inte alltid uttryckta på det mest inkännande sättet. I yrkeslivet när jag föredrar ärenden för styrelser och liknande organ är det en mycket nyttig erfarenhet.
Det skadar inte att kunna skriva PhD i mailsignaturen.
Du behöver också lära dig att ställa nyfikna frågor utan att oroa dig för om de är dumma. I början av mina forskarstudier oroade jag mig mycket för att frågan skulle vara dum. Sedan bestämde jag mig för att ställa minst en fråga på varje seminarium. Vissa frågor var bättre än andra, och det var god träning.
När det kommer till det mer värdsliga är jag naturligtvis glad för min titel. Det skadar inte att kunna skriva PhD i mailsignaturen.
Jag brukade tänka att jag ville lägga världens pussel. Lite franska floder här, lite metamatematik där, lite tysk idealism här, lite kändisskvaller där. I dag har jag bytt metafor och tänker snarare på det som att försöka lösa en stor Rubiks kub som fortsätter att växa. Jag hittar ett mönster och skruvar och vänder, men när jag vrider för att få fler blåa rutor på ena sidan så sabbar jag plötsligt det prydliga vita fältet som jag tålmodigt byggt upp på motsatt sida. Bara att harva på och fortsätta titta, tänka, skruva och vrida.
Detta är på ett sätt en text om hur användbart det är med filosofi utanför akademin, men det vill jag inte att den ska vara. Naturligtvis är filosofi användbart i (yrkes-)livet utanför akademin så länge du är beredd på att det kräver en del översättning, anpassning och övertygelseförmåga. Men framför allt är det, som Bertrand Russell enligt legenden ska ha sagt, ”nice to know things”.
