Teaterrecension: En framtidstro som bärs av kultur och vetenskap

"Tankens Revolution" visas på Gästspel Ö2scenkonst i Stockholm till och med den 3 november. Foto: Amandus Lindblad
Emma Jakobsson har sett en inspirerande föreställning som djupdyker i de ideal, tankegångar och utmaningar som 1700-talets filosofer och vetenskapsmän stod inför.
Emma Jakobsson

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar själv för åsikterna i den.

Tankens Revolution är en intellektuellt kittlande föreställning som djupdyker i de ideal, tankegångar och utmaningar som dåtidens 1700-tals filosofer och vetenskapsmän stod inför. Föreställningen, av manusförfattaren Andreas Boonstra och i regi av Eva Staaf, är ett skådespel som varvas med humor, allvar och lekfullhet. Det tar oss till dåtidens Jena och tillbaka genom eleganta referenser till fiktion och verklighet. En underhållande och verkligt skicklig skildring av hur våra dåtidens filosofer ger oss inspiration och verktyg, inte minst genom bilden som målas upp av ett jag som vi får möta genom porträtteringen av Johann Gottlieb Fitche:

Väggen du nyss såg och upplevde är ett non-Ich, ett icke-jag, det du ser och upplever när du sluter dina ögon är ditt Ich/ditt jag. Det är bara ditt, ingens Ich är likt någon annans. För att uppnå verklig lycka måste ditt Ich befrias.

Vändningen inåt, mot det egna medvetandet, vårt jag, utgör ett av de grundläggande koncepten för denna föreställning. Vad innebär ett befriat jag? Denna strävan efter ett befriat jag får vi möta under föreställningens gång, i dåtid och nutid möter vi reflektioner över det jag som vi vill befria. Vi får ta del av dialoger som varvas med sångnummer, som tar oss mellan dåtid och nutid där vi bland annat får möta vetenskapsmannen Alexander Von Humboldt, poeten och diktaren Novali (George Friedrich Philipp Von Hardeberg), författaren och diktaren Johann Wolfgang von Goethe, med flera.

Denna grupp av dåtidens kunskapssökare tog fasta på att vi ser styrka i våra olikheter som något som utmanar våra föreställningar. Genom att belysa hur vi kan se våra olikheter som styrkor, ger föreställningen genom sin humoristiska men samtidigt allvarliga ton oss en inblick i hur dåtidens ideal, idéer och tankegångar fortsatt har stor relevans för det samhälle som vi i dag ser växa fram med normalisering av hat och ökad polarisering. Kan vi, likt pjäsens huvudpersoner, ta fasta på en framtidstro som bärs av kultur och vetenskap snarare än av ökad misstro till varandra, ökad militär kapplöpning, ökad polarisering?

Föreställningen är underhållande och tar oss på en resa som genom humor, allvar, sång och dialog undersöker innebörden av ett befriat jag, en tankens revolution. En sevärd och hänförande föreställning som lämnar en med en känsla av att vara inspirerad genom sin djupdykning i de ideal, tankegångar och utmaningar som 1700-talets filosofer och vetenskapsmän stod inför.

Stötta Svensk filosofi genom att teckna en stödprenumeration.