Låt oss börja med böckerna. Det gäller att röra sig försiktigt i rummet. Ett felsteg och det lutande tornet av 2023 års filosofiböcker hotar att välta. Då skulle även bygget från 2014 falla ihop och en dominoeffekt av moralfilosofi, vetenskapsteori och saker jag inte alls förstår, skulle skapa kaos i rummet. 

Till råga på allt är dessa verk inte alls så väl ordnade i vare sig årtal eller sakområden som jag här låter påskina. Men min vardag består av boktravar: Böcker jag läst, författare som gett mig idéer och tankar, kapitel som tillfört både kunskap och förvirring – Lena Halldenius, Peter Gärdenfors, Per Bauhn, Jonna Bornemark, Svante Nordin och Sören Halldén för att bara nämna några.

Dessvärre tyngs skrivbordet och hemmet också av halvlästa böcker, skummade texter, instuckna lappar och horder av hundöron som gläfser ”läs mig!”. Mellan vännernas deckarutgivning, på skänken invid fönstret mot skogen, stiger staplar av dåliga samveten. Det är alla de där böckerna som (ännu) aldrig blivit lästa.

För en journalist som sysslar med filosofi, idédebatt och samhällsfrågor finns det oöverstigliga mängder att läsa, även på ett av världens minsta språk. Av alla människor på jorden är det bara decimaler av en procent som pratar svenska. Och ännu färre som läser.

– Men vi vill bidra till att det fortsatt går att prata om filosofi på svenska, utan att hela tiden blanda in engelska uttryck, säger filosofen Staffan Carlshamre på Thales, ett förlag som utöver sin bokutgivning driver Filosofisk tidskrift med över 40 år på nacken.

Ett sätt att hålla igång det svenskspråkiga samtalet om filosofi är, för Thales, att fortsätta med översättningar av klassisk filosofi.

– Intresset för Aristoteles, Spinoza, Kant och Hegel tycks än så länge återskapas i varje generation, säger Staffan Carlshamre.

Thales startades som en stiftelse 1985 – en tid när de större förlagen var ganska ointresserade av att ge ut filosofisk litteratur eller hålla de filosofiska klassikerna i lager. Sedan dess har Thales ambition varit att försöka lagerhålla filosofiska böcker, översätta filosofisk litteratur till svenska och ge inhemska filosofer möjlighet att ge ut böcker på sitt modersmål.

– En hel del av vår utgivning är relevant för samhällsdebatten, särskilt när det gäller moralfilosofi, politisk filosofi och vetenskapsfilosofi. Men vilken roll den verkligen spelar är svårare att bedöma, säger Staffan.

I stort sett all fackfilosofi skrivs på engelska, även av svenska doktorander. Forskare som vill få sina artiklar publicerade i internationella vetenskapliga tidskrifter måste naturligtvis också skriva på engelska. Publish or perish! Publicera dig på engelska eller finn dig att bli akterseglad av forskare som inte nöjer sig med en svensk publik. Så lyder mantrat. Men det pågår en strävsam kamp mot The Giant.

När jag för den här artikeln ringer runt och pratar med människor i den svensktalande filosofibranschen är det många som tycks vurma för värdet i att använda det egna språket.

Vad är det då som driver till exempel Daidalos förlag att fortsätta med översättningar av klassiker som Voltaire men också modernare litteratur som Hannah Arendt och Zygmunt Bauman eller höstens bok Samtidsandar – en översättning från tyska som bland annat rör Theodor Adorno, Susan Sontag och Michel Foucault.

– Om man tycker att den globala engelskan inte bara är toppen, utan också problematisk, blir utgivning på svenska viktigare och viktigare, säger Alice Berggren, redaktör på bokförlaget Daidalos.

– Jag tror egentligen inte heller att vi blir bättre och bättre på engelska. Svenskar är inte alltid så engelskspråkiga som vi inbillar oss, särskilt inte när det gäller avancerad facklitteratur.

Men tänker man bättre på sitt eget språk?

– Jag tror att man tänker annorlunda på sitt första språk. Ibland kan det vara bra att läsa på engelska, men förtrogenheten med modersmålet är viktig för det kritiska tänkandet, resonerar Alice Berggren.

En hel del av Daidalos verksamhet är översättningar av tysk filosofisk litteratur. Hade den lika gärna kunnat läsas på engelska för den som inte är bekväm med Kants och Hartmunt Rosas grammatik?

– Många föredrar svenska. Dessutom händer det att vi är tidigare än engelska förlag med översättningar från tyska, påpekar Anders Molander, filosofiprofessor emeritus vid Oslo universitet, som varit med länge på förlaget. Han kallar översättningen och utgivningen av klassiker för en intellektuell infrastruktur och Alice håller med.

– Om jag behövde formulera ett uppdrag skulle jag säga att Daidalos uppdrag är att bidra till den kritiska bildningen. Det gör vi genom att tillhandahålla litteratur på svenska, användbar för den som vill förkovra sig, utveckla, utforska och kanske utmana sin förståelse av människan, världen och historien.

Daidalos började en gång i tiden som ett litet vänsterförlag i Lund. Nu sitter Alice Berggren och de andra i Bergsjön i Göteborg och någon uttalad politisk stämpel finns inte längre. 

Bokförlaget Stolpe ägs av starka Axel och Margaret Ax:son Johnsons stiftelse för allmännyttiga ändamål och engagemanget för kvalitetslitteratur på svenska finns även där. Oavsett om det gäller filosofihistoria eller andra ämnen är tanken den att författare som får skriva på svenska kommer längre och djupare.

– Vi tror att de flesta svenska författare har större möjligheter att skriva på svenska, att utvecklas stilistiskt och innehållsligt. Då blir det bättre böcker, konstaterar Lars Molin, biträdande förläggare på bokförlaget Stolpe.

– Sedan ger vi också ut böcker på engelska för att få spridning internationellt. Många av våra böcker ges ut både på svenska och engelska.

Det förlag som dominerar utgivningen av filosofi och idéhistoria på svenska är Fri Tanke med en rasande utgivningstakt. Bland ägarna i bakgrunden finns Abba-Björn Ulveaus och finansmannen Sven Hagströmer. Och längst fram står Christer Sturmark, som för den breda allmänheten blev känd som en offensiv debattör och under flera år ordförande i föreningen Humanisterna. Det är dock historia nu. I stället rullar produktionen på med böcker av svenska filosofer som Åsa Wikforss, Peter Gärdenfors och Erik Angner.

– Vi är ett idédrivet förlag som vill bidra till en bättre samhällsutveckling och bidra till ökad folkbildning på vetenskaplig grund och inte på pseudovetenskap och flum, säger Christer Sturmark, som också medverkat till svenska översättningar av Steven Pinker, Richard Dawkins, en ny biografi om Frank Ramsey, Daniel Dennetts memoarer och diverse verk av Žižek.

För Christer Sturmark är bokutgivningen på svenska ett slags passion. Mycket handlar om att bjuda motstånd mot vår tids lögner och bekräftelsejäv (what we in swenglish call confirmation bias!).

– Jag kan inte upphöra att fascineras av att vi nu har politiska ledare – Trump är förstås det bästa exemplet – som inte bara ljuger, bokstavligt talat ljuger och sprider fejkade fakta, utan som dessutom vet att de ljuger. Och dessutom vet om att alla andra förstår att de ljuger – och inte bryr sig om det. Det är lögn på flera metanivåer och en utveckling som i alla fall jag inte hade kunnat förutse, säger Christer Sturmark. (I en annan text ska vi återkomma till Fri Tankes poddar och tidskriftsverksamheten.)

Som mångårig public service-medarbetare måste jag ju noggrant påpeka att det även finns ett antal andra förlag som ger ut viktig och relevant filosofisk litteratur. Jag har säkert missat några och medvetet hoppat över de stora svenska förlagshusen som ju ger ut filosofi, idéhistoria och psykologi och så vidare, parallellt med sin övriga verksamhet.

Volante förlag har tackat nej till medverkan. Så sist ut blir moralfilosofen Anders Hanssons lilla Ad hoc förlag, som bland annat gett ut Derek Parfits Skäl och personer och Feminism och liberalism av Martha Nussbaum. Anders Hansson vänder sig inte till fackfilosofer som troligen redan läst de här böckerna på engelska, utan till studenter och andra med ett stort filosofiskt intresse.

– Kanske är vi filosofivärldens motsvarigheter till MÖPar, alltså militärt överintresserade personer. Vi borde väl då kallas för FÖPar, filosofiskt överintresserade personer. Dessa är hur som helst min stabila bas, men den gruppen är ju rätt liten, sammanfattar Anders Hansson.