Jag tog en öl med Olle Torpman i våras. Av en händelse talade vi om en konferens där vi lyssnade på ett föredrag av en redaktör från Modern Filosofi. Tidningen skulle fungera som en ”syster” till Modern Psykologi, som var och är en etablerad publikation.
På konferensen – det måste ha varit 2015 – utväxlade Olle och jag ett menande ögonkast. Bra, sa vi till varandra. Vi tecknade varsin stödprenumeration innan redaktören ens hade talat färdigt.
Modern Filosofi blev kortlivad. Det sista numret gavs ut 2017. Förmodligen var det inte många fler än Olle och jag som såg värdet i att publicera filosofi i pappersform för en bred publik. Det höll helt enkelt inte ekonomiskt.
Men någonting med tidningen bet sig fast i mig. Till skillnad från nästan all annan filosofi var den inte tråkig. Tidningen var full av bilder, färger och former – läsaren mötte inte bara abstrakta tankar, utan också ansikten på de människor som tänkte tankarna. Modern Filosofi var rolig!
Hösten 2020 hade det kliat och skavt tillräckligt länge i mig. Jag startade Svensk filosofi.
Utgångspunkten var att en ny publikation på svenska om filosofi, avsedd för en bred publik, inte kan ges ut i pappersform. Den måste vara digital. De första texterna publicerades den 18 januari 2021. Inte långt senare gjorde Hana Kalpak mig sällskap i redaktionen, och tillsammans skötte vi tidskriften i en sisådär ett och ett halvt år. Det var skitkul.
Sedan växte vi fort. Om jag minns rätt bestod redaktionen under en period av hela tolv personer. Vi erhöll ett utgivningsbevis. Ett ISSN-nummer. Sedan några år tillbaka är tidskriften även ansluten till det medieetiska systemet. Vi har fått presstöd och ekonomiska bidrag från Svenska Akademien och Kulturrådet, vi har ett system för stödprenumerationer, med mera, med mera. Svensk filosofi är i dag en etablerad publikation – precis det som vår föregångare aldrig blev.
Jag tänker så här: Vi klarade det. Svensk filosofi är här för att stanna.
Hösten 2025 blir vår starkaste termin hittills. Utöver att få ordning på pengar och paragrafer har vi även utvecklat de plattformar som gör det möjligt för oss att sköta tidskriften professionellt: En redaktionell infrastruktur. Se bara på den tekniska möjligheten att publicera artikelserier, som vi lanserade i våras! Vi är redo att trycka gasen i botten.
Viktigast av allt är att vi har kompetensen. De senaste åren har en mängd juniora forskare i filosofi tjänstgjort i redaktionen, vilket har format processer och institutionella minnen. Svensk filosofi är inte längre beroende av en eller två personer – på landets lärosäten finns en hel drös entusiastiska filosofer som alla vet hur man ”gör tidskrift”, för de har fullgjort sin tjänstgöring hos oss.
Jag tänker så här: Vi klarade det. Svensk filosofi är här för att stanna.
Just vid den punkten, då planet har lyft och himlen ligger öppen framför oss, är det dags för mig att kliva av.
Tidskriftens framtid skulle undermineras om den knöts hårdare till mig. Vi skulle bli trögrörliga, oemottagliga för nya idéer och nya sätt att göra saker på. Om jag satt kvar vid spakarna, nu när allt är på plats, skulle Svensk filosofi inte utvecklas mer. Den punkt vid vilken vi fick lyftkraft skulle också bli vår slutstation.
I fredags höll vi redaktionsmöte i Stockholm. Redaktörer från Umeå till Lund samlades för att planera verksamheten det kommande året. Jag lämnade då över chefredaktörskapet till Anton Emilsson, som kommer att leda Svensk filosofi vidare och framåt. Samtidigt överläts ägandeskapet av alla digitala resurser – domän, webbhotell, redaktionella verktyg och så vidare – till Filosofiska föreningen i Lund. Svensk filosofi har befriats från sin upphovsman.
Naturligtvis är det med sorg i hjärtat. Jag tänker på det lysande material som har förberetts länge och som kommer att publiceras under hösten. Även våren 2026 kommer att bli mycket stark. Jag tänker också på det långa perspektivet, hur roligt det skulle vara att leda redaktionen på 2030-talet under helt andra ekonomiska förutsättningar än i dag.
Men det är inte mig förunnat. Den glädjen är någon annans.
Jag tröstar mig med den tacksamhet jag känner för alla dem som har bidragit till Svensk filosofi de här första fem åren av tidskriftens historia. 192 stycken, för att vara exakt. 192 skribenter. Det är ni som har fyllt sidorna med innehåll som inte bara är intellektuellt berikande, utan också roligt. Jag tröstar mig med er filosofi. Tack!
