Patricia Mindus: Om Uppsala Forum

Patricia Mindus är professor i praktisk filosofi vid Uppsala universitet och forskningsledare vid Uppsala Forum för demokrati, fred och rättvisa. Här svarar hon på frågan vad Uppsala Forum är och vad hon som filosof för med sig i rollen som forskningsledare. Fotograf: Mikael Wallerstedt

Som forskningsledare för Uppsala Forum för Demokrati, Fred och Rättvisa, och med en bakgrund inom filosofi, skulle jag vilja kort presentera vår organisation. Uppsala Forum är ett tvärvetenskapligt samarbete vid Uppsala universitet som för samman fyra olika fakulteter inom vetenskapsområdet Humaniora och samhällsvetenskap: den samhällsvetenskapliga fakulteten, den juridiska fakulteten, den historiska-filosofiska fakulteten och den språkvetenskapliga fakulteten. Grunden lades redan på 80-talet och idag är vi ett ledande forskningsforum i Sverige inom temat demokrati, fred och rättvisa.

Uppsala Forum bidrar med forskningsstöd, både ekonomiskt, organisatoriskt och via andra stöd till forskare och doktorander inom ämnesområdet ”demokrati, fred och rättvisa” som tillhör ett av Uppsala universitets spetsområden. Vi organiserar seminarier, workshops, kurser, paneldebatter, och bokpresentationer i syfte att verka för internationalisering av forskningsmiljöerna, skapa goda förutsättningar för forskargrupperna att utveckla gemensamma projekt och agera plattform för externa samarbetspartners. Till exempel samordnade vi en konferens med Riksdagen i samband med hundraårsminnet av det demokratiska genombrottet.

Kopplat till Uppsala Forum finns också en miljö för yngre forskare: doktorandforum stärker samverkan och utbytet mellan Uppsala universitets forskningsmiljö och studentmiljö. Det är alltså ett forum som samlat doktorander från de olika fakulteterna, som arbetar tillsammans, bl.a. genom att öka doktorandernas deltagande i forskningen. Vi erbjuder en fakultets- och institutionsöverskridande doktorandkurser, organiserar tematiska konferenser (nyligen om teman som migration och klimatförändring).

Det finns många tvärvetenskapliga initiativ, både i Uppsala och annorstädes. Något som är utmärkande för Uppsala Forum är det tematiska upplägget. Vi ser demokrati, fred och rättvisa inte som tre olika saker – demokrati som styrelseskick, fred som avsaknad av krig och rättvisa som avsaknad av orättvisa. Skälet till det är att den typen av upplägg inte främjar den sammanhållningen som krävs för att flytta forskningsfronten vidare. Därför ser vi på vårt tematiska fokus som tre delar i en och samma värdekonstellation som är grundläggande i det moderna politiska tänkandet och därmed för vårt samhälle. Det blir klarare att se när det går dåligt för en av komponenterna i detta triadiska värdesystem: då finns det nämligen risk för att även de andra utsätts. I filosofihistoriska termer kan man tillägga att en stor del av de tankeströmningar som rör demokrati, fred och rättvisa har sina moderna rötter i naturrätten och dess kontraktualistiska teorier om statens legitimitet.

Idag utsätts demokratin för många olika typer av utmaningar: interna, som rör det demokratiska livet i en viss institution, och externa, som rör omvärldsförändringar, allt från klimat till teknologi. Varje tid måste anpassa befintliga institutioner, regler och praktiker till de ideal man söker efterleva. Demokrati är inte förvärvat en gång för alla, som ett hus man byggt. Det är mer likt Teseus skepp som ständigt byggs upp, byggs om, bryts ner, uppförs på nytt på ett sätt som möjliggör för oss att känna igen skeppet som ändock inte består av samma delar. Och visst stormar det på havet ibland. Det gör det inte lättare att hålla ihop skeppet.

Den demokratiska form vi oftast tänker på kopplas till parlamentarismens genombrott. Det är inte fel att tänka så även om det inte är hela bilden. Just den formen av demokrati utsätts för ganska stora och ökande påfrestningar. Delvis har det att göra med att de ideal som demokratin ställer upp är svåruppnådda. Man kan säga, med Norberto Bobbio, en framstående demokratiteoretiker och tillika rättsfilosof från senare delen av 1900-talet, att med demokratin i modern tid kom en rad brutna löften: individens skulle bli mer autonom, men vi ser starkare grupptryck; det allmänna intresset skulle främjas, men vi ser uppsving för partikulära intressen; eliterna skulle förlora den ledande rollen, men oligarkier består; demokratin skulle sprida sig i samhället, men ges ett begränsat utrymme (vanligen främst i riksdagen); den osynliga makten skulle undertryckas, men vi har vant oss vid ljusskygga grupperingars inflytande, och sist men inte minst hade man tänkt sig att medborgaren skulle lära sig den demokratiska livsformen genom deltagande, men medborgarnas behov av demokratisk bildning har knappast avtagit. Visst är dessa löften som demokratins stora tänkare ställt upp på många sätt brutna av de faktiska demokratier som vi ser omkring oss. Detta är dock inte i sig ett argument mot idealen. Som alla vet är människor inte alltid friska, men det är inget skäl att inte eftersträva hälsa.

Som filosof som varit aktiv vid olika fakulteter ser jag både fördelar och utmaningar med tvärvetenskap. Det krävs mycket för att sätta sig in i andra discipliners forma mentis och inomvetenskaplig forskning har sin egen charm, men jag ser inte filosofin som en vetenskap, utan som en metavetenskap. Den ger ett fågelperspektiv utifrån vilket vi kan diskutera och jämföra olika metoder, förslag och teorier, vilket ofta underlättar mångvetenskapligt samarbete. En annan fördel med träning i filosofins historia är att man ofta slipper återupptäcka hjulet, något som ofta plågar normativa diskussioner i andra discipliner. För mig innebär tvärvetenskaplig forskning ett sätt att sätta filosofiska insikter i arbete. Ingen teori lider av att man utforskar dess förutsättningar och konsekvenser.