Om Uppsala Forum

Uppsala universitet.
Patricia Mindus

Som forskningsledare för Uppsala Forum för Demokrati, Fred och Rättvisa, och med en bakgrund inom filosofi, skulle jag vilja kort presentera vår organisation. Uppsala Forum är ett tvärvetenskapligt samarbete vid Uppsala universitet som för samman fyra olika fakulteter inom vetenskapsområdet Humaniora och samhällsvetenskap: den samhällsvetenskapliga fakulteten, den juridiska fakulteten, den historiska-filosofiska fakulteten och den språkvetenskapliga fakulteten. Grunden lades redan på 80-talet och idag är vi ett ledande forskningsforum i Sverige inom temat demokrati, fred och rättvisa.

Uppsala Forum bidrar med forskningsstöd, både ekonomiskt, organisatoriskt och via andra stöd till forskare och doktorander inom ämnesområdet ”demokrati, fred och rättvisa” som tillhör ett av Uppsala universitets spetsområden. Vi organiserar seminarier, workshops, kurser, paneldebatter, och bokpresentationer i syfte att verka för internationalisering av forskningsmiljöerna, skapa goda förutsättningar för forskargrupperna att utveckla gemensamma projekt och agera plattform för externa samarbetspartners. Till exempel samordnade vi en konferens med Riksdagen i samband med hundraårsminnet av det demokratiska genombrottet.

Kopplat till Uppsala Forum finns också en miljö för yngre forskare: doktorandforum stärker samverkan och utbytet mellan Uppsala universitets forskningsmiljö och studentmiljö. Det är alltså ett forum som samlat doktorander från de olika fakulteterna, som arbetar tillsammans, bl.a. genom att öka doktorandernas deltagande i forskningen. Vi erbjuder en fakultets- och institutionsöverskridande doktorandkurser, organiserar tematiska konferenser (nyligen om teman som migration och klimatförändring).

Demokrati är inte förvärvat en gång för alla, som ett hus man byggt. Det är mer likt Teseus skepp som ständigt byggs upp, byggs om, bryts ner, uppförs på nytt på ett sätt som möjliggör för oss att känna igen skeppet som ändock inte består av samma delar.

Det finns många tvärvetenskapliga initiativ, både i Uppsala och annorstädes. Något som är utmärkande för Uppsala Forum är det tematiska upplägget. Vi ser demokrati, fred och rättvisa inte som tre olika saker – demokrati som styrelseskick, fred som avsaknad av krig och rättvisa som avsaknad av orättvisa. Skälet till det är att den typen av upplägg inte främjar den sammanhållningen som krävs för att flytta forskningsfronten vidare.

Därför ser vi på vårt tematiska fokus som tre delar i en och samma värdekonstellation som är grundläggande i det moderna politiska tänkandet och därmed för vårt samhälle. Det blir klarare att se när det går dåligt för en av komponenterna i detta triadiska värdesystem: då finns det nämligen risk för att även de andra utsätts. I filosofihistoriska termer kan man tillägga att en stor del av de tankeströmningar som rör demokrati, fred och rättvisa har sina moderna rötter i naturrätten och dess kontraktualistiska teorier om statens legitimitet.

Idag utsätts demokratin för många olika typer av utmaningar: interna, som rör det demokratiska livet i en viss institution, och externa, som rör omvärldsförändringar, allt från klimat till teknologi. Varje tid måste anpassa befintliga institutioner, regler och praktiker till de ideal man söker efterleva. Demokrati är inte förvärvat en gång för alla, som ett hus man byggt. Det är mer likt Teseus skepp som ständigt byggs upp, byggs om, bryts ner, uppförs på nytt på ett sätt som möjliggör för oss att känna igen skeppet som ändock inte består av samma delar. Och visst stormar det på havet ibland. Det gör det inte lättare att hålla ihop skeppet.

Visst är dessa löften som demokratins stora tänkare ställt upp på många sätt brutna av de faktiska demokratier som vi ser omkring oss.

Den demokratiska form vi oftast tänker på kopplas till parlamentarismens genombrott. Det är inte fel att tänka så även om det inte är hela bilden. Just den formen av demokrati utsätts för ganska stora och ökande påfrestningar.

Delvis har det att göra med att de ideal som demokratin ställer upp är svåruppnådda. Man kan säga, med Norberto Bobbio, en framstående demokratiteoretiker och tillika rättsfilosof från senare delen av 1900-talet, att med demokratin i modern tid kom en rad brutna löften: individens skulle bli mer autonom, men vi ser starkare grupptryck; det allmänna intresset skulle främjas, men vi ser uppsving för partikulära intressen; eliterna skulle förlora den ledande rollen, men oligarkier består; demokratin skulle sprida sig i samhället, men ges ett begränsat utrymme (vanligen främst i riksdagen); den osynliga makten skulle undertryckas, men vi har vant oss vid ljusskygga grupperingars inflytande, och sist men inte minst hade man tänkt sig att medborgaren skulle lära sig den demokratiska livsformen genom deltagande, men medborgarnas behov av demokratisk bildning har knappast avtagit.

Visst är dessa löften som demokratins stora tänkare ställt upp på många sätt brutna av de faktiska demokratier som vi ser omkring oss. Detta är dock inte i sig ett argument mot idealen. Som alla vet är människor inte alltid friska, men det är inget skäl att inte eftersträva hälsa.

Som filosof som varit aktiv vid olika fakulteter ser jag både fördelar och utmaningar med tvärvetenskap. Det krävs mycket för att sätta sig in i andra discipliners forma mentis och inomvetenskaplig forskning har sin egen charm, men jag ser inte filosofin som en vetenskap, utan som en metavetenskap. Den ger ett fågelperspektiv utifrån vilket vi kan diskutera och jämföra olika metoder, förslag och teorier, vilket ofta underlättar mångvetenskapligt samarbete. En annan fördel med träning i filosofins historia är att man ofta slipper återupptäcka hjulet, något som ofta plågar normativa diskussioner i andra discipliner. För mig innebär tvärvetenskaplig forskning ett sätt att sätta filosofiska insikter i arbete. Ingen teori lider av att man utforskar dess förutsättningar och konsekvenser.

  • Professor i praktisk filosofi vid Uppsala universitet och forskningsledare vid Uppsala Forum för demokrati, fred och rättvisa.

Bidra till att främja filosofins roll och närvaro i samhället.

Foto: Zbynek Burival/Unsplash
Få har undgått vetskapen om att vi drastiskt behöver minska de globala utsläppen av växthusgaser. Simon Rosenqvist menar att exakt hur detta ska mätas är i grund och botten en filosofisk fråga.
Simon Rosenqvist
Foto: Dan DeAlmeida/Unsplash
Trots att vi inte har direkt kontroll över vad vi tror, har vi handlingsutrymme i situationer av tvivel och osäkerhet, argumenterar religionsfilosofen Carl-Johan Palmqvist. I tvivlets kölvatten framträder en kreativ zon för existentiell och intellektuell orientering. Här utforskar Palmqvist vilka alternativ som står till buds när tron sviktar.
Carl-Johan Palmqvist
Foto: Ani Sebastian/Unsplash
Platons unika användning av analogier förmedlade komplexa idéer på ett enkelt sätt. Genom att studera dem kan vi förstå analogiers centrala plats i rationella resonemang och hur de bidrar till klarhet i tänkandet.
Oscar Jablon
Rom blev en republik efter att den siste av sju kungar hade störtats. Isak Hammar noterar att balansen i den romerska republikens politiska system återkommande har idealiserats genom historien – men att även nutida jämförelser ofta kräver att vi betraktar historien i ett förenklat och selektivt ljus.
Isak Hammar
Foto: Rosie Steggle/Unsplash
Filosofi ska vara på allvar. Så varför inte tala klarspråk? Anton Emilsson om att tänka med Bernard Williams och att tänka på stil som filosofisk metod.
Anton Emilsson
Foto: Abed Ismail/Unsplash
Vissa tänkare har varit så inflytelserika att det knappt går att filosofera om vissa saker utan att tänka med dem. När det gäller frågor om mening och kommunikation kan Paul Grice sägas ha en sådan roll. Hubert Hågemark reflekterar här över vilken betydelse Grice har haft för hans egna studier inom dessa fält.
Hubert Hågemark
Foto: Alessia Cocconi/Unsplash
Hur är det att leva med Søren Kierkegaard som ens husspöke, och som ens bästa vän? Ulrika Carlsson reflekterar över hur och varför han har bosatt sig i hennes tankevärld.
Ulrika Carlsson
Foto: Kamil Klyta/Unsplash
Ursäkter, och moralisk reparation i allmänhet, är en ofrånkomlig del av våra gemensamma etiska liv. Därför är de värda att undersöka filosofiskt.
Elsa Magnell
De antika stoikerna lärde att människan skulle stå oberörd inför världens flyktiga händelser. Bo Lindberg skriver här om den romerske statsmannen och filosofen Seneca, som förde vidare stoicismens filosofi.
Bo Lindberg
Foto: Nathalia Segato/Unsplash
Under 1900-talet vande vi oss vid att tänka på ”mänskliga rättigheter”. Kanske borde vi på ungefär samma sätt börja tänka på naturens rättigheter? Filosofen Patrik Baard och juristen Yaffa Epstein resonerar kring om, och i sådana fall hur, rättigheter kan vara ett lämpligt sätt att erkänna naturvärden.
Patrik Baard, Yaffa Epstein