Daniela Cutas (@DCutas) är universitetslektor vid Lunds universitet och Umeå universitet. Hon forskar om bioetik och filosofiska aspekter på nära relationer, och berättar här mer om området som kallas familjeetik.
I västvärlden ges kärnfamiljen en central plats i samhället och i våra liv. Familjen ses som en enhet som kan vara sjuk och få behandling. Den kan gå sönder och den ska skyddas. Den har intressen och rättigheter. Att kvinnor eller barn ens anses kunna ha egna intressen som kan krocka med familjens eller att de bör få skydd från familjen är en nyare utveckling. Ju mer barn anses ha intressen och rättigheter som kan skilja sig från sina föräldrars, desto mer ifrågasätts familjen och föräldrarnas privilegier i relation till barnen.
Hur kan dessa privilegier motiveras? Hur fördelas moraliskt ansvar för barns välbefinnande mellan föräldrar, andra personer som står eller stod dem nära, och samhället generellt? Hur mycket utrymme bör föräldrarna ha för att utöva makt över sina barn? Dessa frågor får idag stor uppmärksamhet inom familjeetiken, som har blivit ett blomstrande område inom filosofiämnet.
Politiska filosofer och moralfilosofer ifrågasätter äktenskapets särställning framför andra typer av nära relationer. Vissa argumenterar för att äktenskapet och de antaganden som vi gör kring det misslyckas med att fånga det som är värdefullt i relationer mellan människor. De kritiserar uppfattningen att alla människor strävar efter, och mår bra av, äktenskapliga relationer (en uppfattning som filosofen Elizabeth Brake kallar amatonormativitet).
Istället för att som idag ge äktenskapet en rättslig särställning, menar dessa filosofer, bör vi stödja flera typer av omsorgsrelationer mellan människor. Detta skulle innebära en omvandling av hur vi strukturerar livet och vilka val som uppmuntras socialt. Till exempel: idag får inte nära vänner eller vuxna syskon använda sig av assisterad befruktning eller adoptera barn tillsammans – eller ens få juridisk ställning som föräldrar till de barn som de redan uppfostrar tillsammans. Det förväntas socialt och rättsligt att de som lever tillsammans som vuxna eller blir föräldrar tillsammans är ett romantiskt par. Att man blir kär i någon, flyttar ihop, skaffar barn tillsammans och lever lyckliga i alla sina dagar kan låta attraktivt men funkar inte lika bra för alla (och inte alls för vissa av oss). I stället kan det passa en bättre att dela sitt liv med en nära vän (eller flera), eller ett syskon, eller i någon annan konstellation. Att vi väljer att prioritera kärnfamiljen på det sättet vi gör idag leder till att potentialen hos andra – lika eller mer – värdefulla omsorgsrelationer inte tas tillvara.
Utöver frågor kring vilka förhållanden mellan vuxna som är värdefulla och varför, finns det viktiga etiska aspekter på de val man står inför – eller kommer att kunna göra i framtiden – när man vill bli förälder. Filosofer som sysslar med det område inom tillämpad etik som kallas bioetik fokuserar på de etiska frågor som väcks av nya framsteg inom reproduktiva teknologier, som till exempel livmodertransplantationer, utvecklingen av könsceller i laboratorier, eller möjligheten att redigera genomet hos framtida generationer. Vilka politiska beslut bör tas i dessa frågor? Vad är förhandlingsbart och vad bör inte tillåtas och varför det? Filosofer arbetar tillsammans med representanter från andra områden för att identifiera de relevanta etiska utmaningar som nya teknologier väcker, undersöka hur man bör gå vidare, och bidra till att informera politiska beslutsfattare i dessa avseenden (se till exempel Nuffield Council on Bioethics i Storbritannien eller, i Sverige, Statens medicinsk-etiska råd).
För att besvara frågor kring familjeetik använder sig filosofer av verktyg såsom begreppsanalys. Till exempel studerar de hur sådana begrepp som förälder används för att referera både till barnens biologiska föräldrar och till de som uppfostrar barnen. Detta vaga begrepp inbjuder till ambivalens mellan kausala (för att man har skapat barnen) och roll-baserade (för att man agerar som förälder) grunder för föräldrastatus. Det leder också till en inflation av fall där man använder det normativt laddade begreppet förälder; ett exempel är att många har refererat till de som blivit till med hjälp av mitokondriedonation som barn med tre föräldrar.
Filosofer hjälper till med att skilja mellan olika sätt på vilka barn blir till och deras respektive moraliska betydelse. De analyserar, kritiserar, och bygger argument med hjälp av bland annat analogier, tankeexperiment, och empirisk forskning. Filosofiska metoder kan användas för att testa olika argument och moraliska intuitioner och för att identifiera logiska felslut. (Filosoferna själva är såklart inte immuna mot dessa misstag, och filosofin själv är, liksom andra ämnen, ett pågående arbete.)
