Andrés G. Garcia är forskare och lärare i filosofi vid Lunds universitet. Han är specialiserad inom metaetik och skriver här om distinktionen mellan metaetik och normativ filosofi.
Inom akademin är det vanligt att man gör skillnad på normativ filosofi å ena sidan och metaetik å andra sidan. Det förstnämnda området sägs fokusera på normativa frågor, exempelvis om vad som är bra, vackert och gott, vilka plikter vi har, vilka skäl som föreligger, vad vi bör göra, tro och gilla. Det sistnämnda området sägs fokusera på mer abstrakta frågor, exempelvis språkliga om vad det innebär att säga att något är bra, kunskapsteoretiska om huruvida vi kan veta vilka plikter vi har och verklighetsfrågor om huruvida normativa fakta existerar.
Man kan också närma sig ett intuitivt grepp om områdenas skillnader genom att titta på de olika teorier som figurerar i dem. En populär normativ teori är exempelvis hedonismen, enligt vilken njutning är bra för sin egen skull och därför något som bör behandlas som ett mål i sig. Normativa teorier kan också ha en utpräglad politisk karaktär, som i fallet med liberalismen. En version av denna teori hävdar att personlig valfrihet har ett stort värde som sätter gränser för hur individer får behandlas av såväl stat som andra individer.
Jämför dessa två synsätt med en metaetisk teori i stil med expressivismen, som förstår uttalanden om vad som är bra för sin egen skull som uttryck för talarens inställningar och attityder. En annan populär metaetisk teori är värdenihilismen, vilken är en världsbild som förnekar att det finns några sanningar vad gäller frågor om vad som har värde och hur individer får behandlas. Denna teori förnekar med andra ord att normativa fakta av det här slaget är en del av en från oss oberoende verklighet.
Exemplen antyder att medan normativa teorier tenderar att ligga den praktiska vardagen närmre, så är metaetiska teorier av ett rent akademiskt intresse. Det vill säga, medan de flesta människor ofta möts med praktiska frågor om vad som är bra eller eftersträvansvärt, så är det relativt sällan som vi behöver ta ställning till metaetiska diskussioner. Få av oss sitter vid köksbordet med familjen och går in på djupet om vad det innebär att säga att någonting är bra eller huruvida normativa faktum om vad som är eftersträvansvärt existerar.
Denna karakterisering inbjuder dock frågan huruvida gränsen mellan normativ filosofi och metaetik verkligen är en skarp sådan eller om det i själva verket rör sig om en gradskillnad. Kanske är det egentligen fråga om två allmänna intresseområden som i enskilda fall kan komma att överlappa med varandra på olika vis. Den filosofiska litteraturen antyder att det finns en hel del potentiella överlapp av det här slaget, varav ett involverar de kunskapsteoretiska frågorna som nämndes förbigående ovan.
Emellertid det finns en trend att tolka kunskapsteori som ett vetenskapligt fält om hur vi tar till oss ny information, så menar många att området oundvikligen har en normativ prägel. Kunskapsteoretiska diskussioner, inom metaetiken såväl som överallt annorstädes, handlar nämligen inte bara om hur vårt informationssökande just nu råkar gå till, utan även om hur det bör gå till. Kunskapsteoretiska diskussioner handlar trots allt om hur vi kan rättfärdiga våra normativa uppfattningar, exempelvis om vad som är bra och eftersträvansvärt.
Tanken är ungefär den att om kunskapssökande alltid handlar om att försöka hitta uppfattningar som är rättfärdigade, då kan inte diskussioner om kunskapssökande undvika att vara normativa. Frågan om vilka uppfattningar som är rättfärdigade är nämligen också en fråga om vilka uppfattningar som är rationella eller för vilka det föreligger goda skäl. Utifrån det här förvisso kontroversiella resonemanget så är det lätt att se på vilket vis den metaetiska kunskapsteorin kan komma att överlappa med den normativa filosofins frågor.
Det är alltjämt vanligt att förklara skillnaden mellan normativa teorier och metaetiska sådana genom att säga att medan de förstnämnda är värderande och praktiska så är de sistnämnda bara beskrivande och teoretiska. Detta förklaringssätt riskerar dock tydligen att gå stick i stäv med rimliga tolkningar av vissa metaetiska frågor, däribland kunskapsteoretiska sådana. Metaetiska diskussioner kanske inte alltid ligger vardagslivet nära, men det verkar som om några av dem ändå har normativ prägel och därmed även en praktisk dimension.
Även där metaetik och normativ filosofi tycks åtskilda kanske det ena har implikationer för hur det andra bedrivs. Många antar exempelvis att om värdenihilismen stämmer, då undergräver detta försök att formulera normativa teorier. Antagandet bygger på föreställningen att syftet med normativa teorier måste vara att beskriva normativa fakta, vilket givetvis är kontroversiellt. Om man exempelvis är anhängare av expressivismen, då är det lockande att säga att normativa teorier inte syftar till att beskriva någonting överhuvudtaget.
Sammanfattningsvis kanske man kan säga att det tycks finnas viktiga skillnader mellan normativ filosofi och metaetik, men exakt hur man ska förstå dessa skillnader i detalj är kontroversiellt och kan komma bero på vilka teorier man själv anammar inom de två områdena. I synnerhet verkar det som om ens metaetiska ståndpunkter kan avgöra huruvida man är benägen att hävda att metaetik saknar normativt innehåll och att det dessutom inte har betydande implikationer för hur man bedriver normativ filosofi.
