Idealism och realism i politisk filosofi

Filippa Ronquist är doktorand i filosofi vid University College London. Hennes forskning handlar om legitimitet, makt och politisk realism.
Filippa Ronquist

Vad är, eller bör vara, förhållandet mellan politisk filosofi och politik i praktiken? Debatten kring idealism och realism i politisk filosofi, eller ”ideal och icke-ideal teori” som det ofta heter i en akademisk kontext, är en debatt som söker svar på denna grundläggande fråga om relationen mellan politisk filosofi och praktik.

Mycket av den pågående debatten tar avstamp i John Rawls filosofi. I En teori om rättvisa redogör Rawls för de rättviseprinciper som skulle gälla under två grundläggande förutsättningar. För det första att var och en av oss följer samhällets regler; för det andra att de politiska och ekonomiska förutsättningar vi har är så pass gynnsamma att ett välordnat samhälle är möjligt. Enligt Rawls definition utgår ideal teori från dessa två antaganden, medan all teoribildning om hur vi bör bestraffa brott, uppföra oss i krig, eller kämpa mot en förtryckande regering utgör exempel på icke-ideal teori.

Ibland benämner ideal teori istället all teoribildning som avser att beskriva politiska mål, i kontrast till teorier som beskriver hur vi bör ta oss närmare våra mål. Även om vi förstår debatten på det här sättet utgör Rawls projekt ett typexempel på ideal teori då han målar upp en bild av hur ett rättvist samhälle ser ut. Hur vi tar oss dit är en fråga som Rawls inte avhandlar, men han förutsätter att vi bör försöka uppnå det samhälle han beskriver. Hans idealistiska målbild och teorier som förklarar hur vi kan ta oss dit kompletterar därmed varandra. Enligt Rawls förutsätter all icke-ideal teori någon typ av ideal teori i den här bemärkelsen eftersomendast ideal teori kan ge oss en politisk riktning. Andra har påpekat att det verkar fullt möjligt att veta att vissa politiska alternativ är bättre än andra utan en uppfattning om hur det ideala samhället ser ut, och tvivlar därför på vikten av att formulera idealistiska politiska visioner.

Ett tredje sätt att förstå debatten kretsar istället kring frågan om till vilken grad vi bör vi ta hänsyn till fakta om praktisk genomförbarhet i normativ politisk filosofi. De som ställer höga krav på känslighet inför praktiska omständigheter kallas i den här kontexten ”realister”. Här befinner sig inte Rawls alltid på ”idealisternas” sida. Hans rättviseprinciper tar hänsyn till det faktum att många endast arbetar mer om de själva tjänar på det – ett faktum som enligt vissa inte bör påverka våra mest grundläggande rättviseprinciper. Rawls tar däremot ingen hänsyn till mycket annat som präglar politik i praktiken, bland annat maktfördelning, institutionella villkor, eller historiska omständigheter. Detta väcker två frågor. Måste våra normativa politiska principer ta hänsyn till några fakta eller praktiska politiska villkor överhuvudtaget? Om de måste det, vilka typer av fakta eller villkor är relevanta?

Det verkar troligt att vi endast kan formulera normativa frågor om till exempel rättvisa givet vissa omständigheter. Rättvisefrågor uppstår endast i en värld med ändliga resurser, där konflikter om vem som ska få vad gör sig gällande, och hos vissa typer av varelser. Det är något särskilt med människan som gör att frågor om rättvisa ens är begripliga för henne. Dessa två grundläggande faktum om världens begränsade resurser och människans beskaffenhet är helt avgörande för att frågan om vad vi bör göra politiskt ska kunna ställas.

Vilka villkor vi bör ta hänsyn till, utöver dem som vi måste anta för att göra normativa politiska frågor begripliga, förblir dock en öppen fråga. Om vi förutsätter för mycket som givna faktum riskerar vi att förlora förmågan att kritisera och förändra våra mest grundläggande institutioner. Om våra teorier istället är allt för idealiserande riskerar vi att formulera politisk filosofi som inte talar till oss.

Bidra till att främja filosofins roll och närvaro i samhället.

Foto: James Webb-teleskopet/NASA.
Mörk materia används som en förklaring till många astronomiska och kosmologiska observationer, trots att vetenskapen har svårt att bevisa dess existens. Simon Allzén reder ut vad som skiljer mörk materia från enhörningar, tomtar och troll.
Simon Allzén
Foto: Giorgio Grani/Unsplash
Filosofer söker ofta efter rättvisan vid sina skrivbord, men ibland ger de sig ut i verkligheten på jakt efter svar. Anders Melin och Patrik Baard visar hur det kan gå till.
Anders Melin, Patrik Baard
Foto: Claudio Schwarz/Unsplash
Kanske tänker vi på världen som vi gör endast på grund av hur våra språk fungerar. Tänk om det finns andra möjliga språk än dem vi förstår? Vad skulle det innebära för vårt sätt att tänka?
Matti Eklund
Foto: Mark Williams/Unsplash
För att kunna teoretisera om orättvisan kan man behöva lyssna på människor som upplever den. Lena Halldenius och Moa Petersén beskriver hur de själva bedriver "fältfilosofi".
Lena Halldenius, Moa Petersén
Den kristna feminismen utmanar patriarkala idéer om subjektivitet genom att betona hur vår identitet formas i relation till andra. Den lyfter därtill fram hur maktstrukturer påverkar subjektiviteten och förespråkar en mer inkluderande syn på människan och hennes subjektivitet, skriver Martin Langby, doktorand i etik.
Martin Langby
Foto: Danist Soh/Unsplash
Ett helt nytt sätt att förhålla sig till vår begreppsvärld? Eller bara gammal vanlig filosofi, med ny flashig etikett? Oavsett är begreppslig ingenjörskonst i dag ett hett diskuterat ämne inom filosofin. Här ger Fredrik Österblom oss en introduktion till metoden och dess varianter.
Fredrik Österblom
Foto: Ospan Ali/Unsplash
Blir världen bättre av fler lyckliga varelser? Vanliga svar på den frågan leder till den så kallade "motbjudande slutsatsen". Det har visat sig svårt att hitta en teori inom populationsetik som inte leder till den motbjudande slutsatsen eller till andra lika oacceptabla slutsatser.
Erik Carlson
Den 10 maj 2024 försvarade Andreas Stephens sin avhandling i teoretisk filosofi vid Lunds universitet. Här presenterar han en kort sammanfattning.
Andreas Stephens
Den 6 april i år försvarade jag min avhandling i praktisk filosofi vid Lunds universitet. Då läsarkretsen av hela boken nog är begränsad så ges här en något kortare sammanfattning.
Anton Emilsson
Foto: Dmitry Ratushny/Unsplash
Många filosofiska problem består av antaganden som var för sig verkar rimliga, men som tillsammans leder till motsägelser. Varför bekymrar sig filosofer över denna typ av problem? Och går det ens att lösa alla paradoxer?
Sofia Bokros