Om självkunskap

Carl Montan

Carl Montan är doktorand vid Filosofiska institutionen på Uppsala universitet. Hans avhandling handlar om självkunskap. Här berättar han om några av de problem som filosofer ägnar sig åt i ämnet.

Den samtida diskussionen om självkunskap inom analytisk filosofi handlar om kunskap om våra egna mentala tillstånd. Att ha ont, att tro att det snöar, att vilja resa utomlands samt att avse att somna innan midnatt är alla exempel på mentala tillstånd. Kunskapen ska förstås som propositionell; det är kunskap att man är i det ena eller det andra mentala tillståndet. Det är svårt att se varför självkunskap ägnas sådan uppmärksamhet som det gör (istället för att rymmas under allmän kunskapsteori) om det inte vore för den starka och utbredda förteoretiska uppfattningen att varje person har ett särskilt sätt att veta att hon är i det ena eller det andra mentala tillståndet. Det verkar finnas en asymmetri mellan hur Clara vet att hon har ont och hur Eva vet att Clara har ont. Eva kan få reda på att Clara har ont genom att Clara säger det, eller genom att se och tolka Claras beteende. Clara kan också få reda på att hon har ont på dessa sätt, men i normalfallet verkar det som om hon har ytterligare ett sätt tillgängligt. Hon kan – hur det nu än går till i detalj – bara uppmärksamma smärtan, bilda tron att hon har ont, och på så sätt veta att hon har ont.

Enligt ett traditionellt synsätt finns denna asymmetri (den är inte skenbar) och den förklaras av att vi har en särskild förmåga, introspektion, med hjälp av vilken varje person kan ha kunskap om sina egna mentala tillstånd. Det traditionella synsättet väcker en mängd vidare frågor som alla upptar samtidens diskussion. En fråga handlar om vilka saker vi kan veta genom introspektion och varför. Vissa av den moderna tidens filosofer – däribland Descartes, Locke och Hume – skriver ibland som om vi har introspektiv kunskap om alla våra egna mentala tillstånd. Detta kallas omnisciens. Detta är inte längre en standardposition. Sedan Freud tillhör det närmast vardagsuppfattningen att det finns omedvetna tillstånd. Dessa har vi inte introspektiv kunskap om.

En annan fråga handlar om huruvida introspektion är ofelbar. Är det möjligt att tro något falskt om sitt mentala tillstånd genom introspektion? Vissa av den moderna tidens filosofer besvarade denna fråga nekande. Introspektion, menade de, är ofelbar. Detta är heller inte längre en standardposition. Men många filosofer idag tror att introspektion generar sann tro i hög grad; det vi tror genom introspektion är i många fall i högre grad sant än tro genererad via våra andra kognitiva förmågor såsom syn, hörsel, känsel, och så vidare.

En tredje fråga handlar om vad introspektion är. Ordets latinska rötter föreslår att introspektion är inre seende. Den moderna tidens filosofer verkar ha tänkt sig att detta fångar vad introspektion är. Men i dagens diskussion där ”introspektion” har fått en teknisk användning (i grova drag, det sätt på vilket vi har den särskilda tillgången till våra mentala tillstånd), är perceptionsmodellen av introspektion bara ett av många konkurrerande förslag. De konkurrerande förslagen är svåra att sammanfatta, och utelämnas här.

Vi har nu sett vanliga frågor och svar inom en viss del av diskussionen. Men en stor del av diskussionen i övrigt har bestått i ifrågasättande av självkunskap och kunskapsmässig asymmetri. I sina Filosofiska Undersökningar säger Ludwig Wittgenstein något i stil med att hävdandet av ”jag vet att jag är i smärta” bara kan förstås som ett skämt. Många uttolkare – både anhängare och motståndare – har förstått detta som att Wittgenstein förnekar självkunskap. Gilbert Ryle menade att vi har självkunskap men förnekade att det finns en kunskapsmässig asymmetri. Hans förnekande av detta gick hand i hand med påståendet att introspektion (i det uppblåsta filosofiska avseendet) inte finns: Clara vet att hon har ont på i princip samma sätt som Eva vet det. Den enda skillnaden är att Clara ofta, av filosofiskt ointressanta skäl, har mer relevant information om sig själv än någon annan har. Förnekande av introspektion och kunskapsmässig asymmetri påstås ibland ha stöd i kognitionsvetenskapernas experimentella resultat.

Medan introspektiv självkunskap inom filosofin från modern tid till tidigt 1900-tal hade en självklar roll att spela som ett fundament på vilken all annan kunskap vilar har den inte längre samma självklara betydelse. Idag råder ingen konsensus kring vad som gör introspektiv kunskap viktig. Det är kontroversiellt, om än rimligt, att tänka sig att introspektiv kunskap spelar någon viktig roll i resonerande och teoretiskt övervägande, i överlagd och planerad handling (och i agentskap i allmänhet) och i vår förståelse av mentala tillstånd (egna och andras). Fortsatt forskning får utvisa.

  • Doktorand vid Filosofiska institutionen på Uppsala universitet.

Bidra till att främja filosofins roll och närvaro i samhället.

Foto: Abed Ismail/Unsplash
Vissa tänkare har varit så inflytelserika att det knappt går att filosofera om vissa saker utan att tänka med dem. När det gäller frågor om mening och kommunikation kan Paul Grice sägas ha en sådan roll. Hubert Hågemark reflekterar här över vilken betydelse Grice har haft för hans egna studier inom dessa fält.
Hubert Hågemark
Foto: Alessia Cocconi/Unsplash
Hur är det att leva med Søren Kierkegaard som ens husspöke, och som ens bästa vän? Ulrika Carlsson reflekterar över hur och varför han har bosatt sig i hennes tankevärld.
Ulrika Carlsson
Foto: Kamil Klyta/Unsplash
Ursäkter, och moralisk reparation i allmänhet, är en ofrånkomlig del av våra gemensamma etiska liv. Därför är de värda att undersöka filosofiskt.
Elsa Magnell
De antika stoikerna lärde att människan skulle stå oberörd inför världens flyktiga händelser. Bo Lindberg skriver här om den romerske statsmannen och filosofen Seneca, som förde vidare stoicismens filosofi.
Bo Lindberg
Foto: Nathalia Segato/Unsplash
Under 1900-talet vande vi oss vid att tänka på ”mänskliga rättigheter”. Kanske borde vi på ungefär samma sätt börja tänka på naturens rättigheter? Filosofen Patrik Baard och juristen Yaffa Epstein resonerar kring om, och i sådana fall hur, rättigheter kan vara ett lämpligt sätt att erkänna naturvärden.
Patrik Baard, Yaffa Epstein
Är AI en ny form av agens som påverkar människor? Vad gör denna nya teknologi med vår relation till oss själva, varandra och det icke-mänskliga? Johan Marticki forskar om vad som händer med mänsklig agens i en värld som blir alltmer fylld av algoritmer och AI. Här berättar han om tematiken i sin nypublicerade avhandling.
Johan Marticki
Foto: Sint-Katelijne-Waver
Augustinus av Hippo är en av historiens viktigaste teologer. Han vördas som helgon i flera av de största kyrkorna och hans skrifter studeras än i dag flitigt i humanistiska ämnen. Martin Westerholm skriver om vad vi kan lära oss av Augustinus filosofi.
Martin Westerholm
Foto: aitac/Unsplash
Alla har någon gång i livet upplevt kärlek – antingen genom att älska eller bli älskade. Men vad är kärlek egentligen? För att hitta svar vänder sig Felix Maier till de antika grekiska filosoferna.
Felix Maier
Foto: Oscar Chevillard/Unsplash
På 1950-talet utforskade Maurice Merleau-Ponty det litterära skrivandet genom närläsningar av romankonstens stora mästare. Han fann att litteraturen för oss närmare den verklighet som skildras. Lovisa Andén skriver om tänkaren som bröt med Jean-Paul Sartre och förenade modernismens litteratur med fenomenologins filosofi.
Lovisa Andén
Foto: Wikimedia Commons (CC BY-SA 4.0)
Mikael Johansson har gjort den första översättningen av Marcus Aurelius ”Självbetraktelser” på över hundra år. Här berättar han om den romerske kejsarens stoiska livsfilosofi och om vad vi kan lära oss av stoikerna i dag.
Mikael Johansson