Min avhandling handlar om frågan ”Vad är kunskap?” Den kan tyckas oproblematisk, för visst verkar vi ha kunskap om allt möjligt? Men så fort någon försökt sätta fingret på exakt vad kunskap är så blir det svårt att nå klarhet. Det finns mängder av olika teorier. Det finns dessutom en mängd ”problem” och ”paradoxer” som kunskapsteoretiker fortsatt försöker förklara. Även om de flesta är överens om att kunskap är viktigt så råder det stor oklarhet och oenighet om dess natur. Tyvärr råder det även oenighet om vilken metod vi bör använda för att ta reda på vad det är.

Så hur har filosofer traditionellt gått till väga? En vanligt förekommande approach är att fokusera på hur begreppet ”kunskap” används, snarare än att undersöka vad kunskap faktiskt är. Med denna metod blir det bland annat viktigt att hitta en definition av ”kunskap” som matchar vad vi intuitivt tycker känns rimligt. Det blir även viktigt att förstå hur begreppet används när vi pratar om huruvida folk har kunskap eller inte.

Detta görs utifrån en tanke om att den vetenskapliga metoden är den bästa vi har.

Ett problem med denna metod är att den använder sig av intuitioner som evidens, trots att experiment visar att människors intuitioner gällande när kunskap föreligger varierar utan att någon systematik har kunnat fastslås. Intuitioner ger därmed inte någon solid grund för att svara på frågan om vad kunskap faktiskt är.

En alternativ approach är att undersöka vad fenomenet i världen faktiskt är och låta vetenskaperna hjälpa oss att finna ett svar. Detta görs utifrån en tanke om att den vetenskapliga metoden är den bästa vi har. Min avhandling presenterar en specifik sådan approach som ligger nära den amerikanska filosofen Hilary Kornbliths. Men där Kornblith fokuserar på hur kunskap beskrivs inom en specifik vetenskap – kognitiv etologi – försöker jag i min avhandling bredda ansatsen genom att även ta del av beskrivningar från kognitiv psykologi och evolutionär systemteori. Tanken är att om vi kan hitta överensstämmande teorier, från olika vetenskaper, då borde det ge oss en mer plausibel förståelse av vad fenomenet kunskap är.

Så vad är kunskap? Jo, i min avhandling argumenterar jag för att det är rimligt att se kunskap som ett naturligt fenomen bestående av inre strukturer som hjälper oss att överleva. Kunskap är alltså något naturligt som finns i världen. Konkret betyder detta att vår kropp är ett förkroppsligande av kunskap – särskilt viktigt är hur våra nervceller är sammankopplade.

Evolutionen har säkerställt att vi interagerar med världen på ett ”tillräckligt bra” sätt – vår kunskap (kropp) har formats så att vi kan hålla oss vid liv (personligen) och fortplanta oss (hålla oss vid liv som art). I enklare miljöer som inte kräver så mycket kan detta mestadels involvera reflexartade beteenden. I mer komplexa miljöer krävs ibland högre intelligens. För högre organismer (som oss människor) är några viktiga sådana strukturer reflexiva och reflektiva minnesprocesser som på ett (tillräckligt) tillförlitligt sätt producerar (tillräckligt) sanna trosföreställningar.

Detta är en syn på vad kunskap är som är bredare än de flesta traditionella synsätten. Den låter oss förstå mänsklig kunskap i ett större biologiskt sammanhang, där vi kan ”zooma ut” och se vad vi har gemensamt med andra arter samt ”zooma in” och se vad som gör oss unika.


Stephens, Andreas (2024). Cognitive epistemology: Knowledge as a natural phenomenon. Doktorsavhandling, Lunds universitet.

Avhandlingen är fritt tillgänglig och kan laddas ner från Lunds universitets forskningsportal.