Egenskaper tycks vara allestädes närvarande: Bollen är blå och rund. Din hand i min är len och varm. Att ljuga är oftast fel. Och så vidare.
Kanske just på grund av att de är allestädes närvarande spelar egenskaper en viktig – i vissa fall en oersättlig – roll i våra förklaringar: Bollen flyter i vattenpölen därför att bollen har lägre densitet än vattnet. Bollen liknar vattnet den flyter omkring i därför att båda är blå. Till slut får jag motvilligt släppa din hand därför att den är (för) varm. Eftersom att ljuga är fel bör du inte göra det. Och så vidare.
Innebär den omständighet att egenskaper tycks vara allestädes närvarande, det att de förekommer i de flesta av våra förklaringar av det mesta vi bryr oss om, att egenskaper existerar? Och om svaret på denna fråga visar sig vara ”ja”: Vad existerar när egenskaper existerar? Hur är egenskaper till sin natur? Vad är en egenskap egentligen?
Dessa och andra frågor rörande egenskaper (deras existens, natur, funktion, användbarhet, etcetera) har intresserat filosofer mer eller mindre sedan filosofins födelse.
Dessa och andra frågor rörande egenskaper (deras existens, natur, funktion, användbarhet, etcetera) har intresserat filosofer mer eller mindre sedan filosofins födelse. Så förespråkade till exempel Platon en syn på egenskaper såsom abstrakta ”former” existerande i någon mening utanför den fysiska verklighet i vilken vi alla rör oss och verkar. Aristoteles, å andra sidan, försvarade en syn på egenskaper som universalier: Något som kan existera helt och fullt på mer än en plats i rummet vid en och samma tidpunkt.
Även i tidig österländsk filosofi intresserade man sig för egenskapers existens och natur. I tidig hinduistisk filosofi försvarades existensen av egenskaper dels i meningen egenskapsinstanser (din hands temperatur, min hands temperatur, den där bollens färg, den här bollens densitet) dels i meningen det som min hand och din har gemensamt (universalien, snarare än de två distinkta instanserna av densamma).
Detta var positioner som i sin tur ifrågasattes av vissa tidiga buddhistiska filosofer. Enligt dessa – tidiga nominalister – kan det att det tycks finnas egenskaper tvärtom förklaras (bort) med hänvisning till existensen av objekt i olika konstellationer eller grupperingar, och därmed utan att man behöver postulera existensen av något som tillhör kategorin egenskap. Alla ovanstående liksom näraliggande idéer och positioner finner man sedan försvarade och förfinade genom filosofins historia fram till idag.
I The Routledge Handbook of Properties har jag tillsammans med min medredaktör Anthony Fisher (Gonzaga University) samlat fyrtio texter om egenskaper skrivna för just den här volymen av nutidens främsta experter på ämnet.
Volymen har nio delar. I del ett finner vi en handfull texter om på vilka grunder vi kan eller bör påstå att egenskaper existerar (eller inte). En viktig fråga här är i vilken mån det faktum att vårt språk innehåller termer som tycks referera till egenskaper (”är blå”, ”är len”, ”är fel”, eller för den delen ”blåhet”, ”lenhet”, ”felhet”) ger oss skäl att tro att det existerar egenskaper i meningen något som dessa termer pekar ut eller refererar till (i en av oss oberoende verklighet).
Del två behandlar en uppsättning för egenskaper centrala distinktioner: Den mellan det universella och det partikulära, den mellan det abstrakta och det konkreta, den mellan det intrinsikala och det extrinsikala, den mellan det essentiella och det accidentella, och den mellan det determinata och det determinabla.
Artiklarna i del tre till fem ger sedan läsaren en inblick i den stora och mångfacetterade diskussionen om egenskapers natur. Del tre, först, behandlar universalie-realistiska teorier om egenskaper (Platonsk respektive Aristotelisk realism) samt diskuterar hur egenskaper sålunda betraktade kan förhålla sig till det fysiska rummet, liksom hur de eventuellt tillsammans kan förklara existensen av konkreta objekt.
Sammantaget hoppas vi att handboken ska ge läsaren en tydligare bild av hur centrala frågor rörande egenskaper, deras existens och natur, är för stora delar av filosofin och därmed (?) för vår möjlighet att förstå och formulera teorier om oss själva och den värld vi nu befinner oss i.
Del fyra handlar i stället om så kallade nominalistiska teorier om egenskaper. Enligt förespråkare av detta synsätt så antingen existerar inte egenskaper (så kallad egenskapseliminativism), eller så existerar de visserligen, men endast i så måtto att de är, kan reduceras till, eller förstås till fullo i termer av någonting som inte är en egenskap.
Del fem, slutligen, tar en närmare titt på en teori om egenskapers natur – den så kallade tropteorin – som av vissa klassats som realistisk (eftersom det är en teori enligt vilken egenskaper finns, och finns i en fundamental mening), av vissa som nominalistisk (eftersom det är en teori enligt vilken det inte finns några universalier, en teori enligt vilken allt som existerar är partikulärt).
Handbokens återstående delar (sex till nio) fokuserar på frågor rörande egenskapers funktion: vad (om något) vi behöver egenskaper för. Tanken är denna: Om vi kan visa att egenskaper spelar en roll för (upp-)lösningen av det ena eller det andra filosofiska problemet har vi goda skäl att tro att egenskaper existerar! I del sex handlar en rad texter därför om den roll egenskaper kan (eventuellt måste) spela i våra teorier om sådant som kausalitet, tid, händelser, process, liksom för vår förståelse för sådant som möjlighet och nödvändighet. I del sju diskuteras egenskapernas roll i förhållande till förklaringar vi finner i våra bästa (natur-)vetenskaper. Del åtta diskuterar egenskapernas roll i språk och medvetande. Och del nio, slutligen, diskuterar sådant som normativa, moraliska, sociala, och estetiska egenskaper.
Sammantaget hoppas vi att handboken ska ge läsaren en tydligare bild av hur centrala frågor rörande egenskaper, deras existens och natur, är för stora delar av filosofin och därmed (?) för vår möjlighet att förstå och formulera teorier om oss själva och den värld vi nu befinner oss i.
