Digitaliseringen av samhället är en av de största förändringarna av människans livsvillkor genom tiderna. I dag spenderar många av oss stora delar av vår vakna tid i en digital miljö; vi studerar, arbetar, shoppar, träffas och bedriver våra fritidsintressen online. Den digitala tekniken har kommit att bli oumbärlig för dessa aktiviteter. För att kunna leva och verka i dagens samhälle krävs därför digital kompetens. Att ha digital kompetens innefattar bland annat en teknisk och en kognitiv dimension. Den tekniska biten handlar om att kunna använda tekniken praktiskt medan den kognitiva biten handlar om att kunna tolka och förstå innehållet i en digital miljö. Vid sidan av dessa delar, finns även en etisk dimension; att kunna agera med etisk medvetenhet i digitala sammanhang. Den etiska dimensionen av digital kompetens studeras inom digital etik som i sin tur är en form av tillämpad etik.
De centrala frågeställningarna inom datoretiken handlade om just datorer och deras påverkan på samhället. Men i samband med att internet utvecklades övergick fokus till att ligga på frågor som handlar om hur vi bör agera när vi är uppkopplade.
Digital etik har sin bakgrund i den digitala revolution under 1900-talet, där den banbrytande utvecklingen var datorn. Den amerikanske forskaren Norbert Wiener lade på 1940-talet grunderna för något som på svenska kan kallas ”datoretik” (eng. ”computer ethics”). De centrala frågeställningarna inom datoretiken handlade om just datorer och deras påverkan på samhället. Men i samband med att internet utvecklades övergick fokus till att ligga på frågor som handlar om hur vi bör agera när vi är uppkopplade. I dag har fokuset breddats ytterligare och ligger på etiska frågor som gäller digital teknik i allmänhet. Till exempel forskas det om hur vi bör hantera s.k. AI (artificiell intelligens), hur vi förhålla oss till våra mobiltelefoner, och om orättvisor i relation till tillgången av digital teknik. Digital etik bör inte förväxlas med det som ibland kallas för ”netikett”. Med netikett avses främst allmänna rekommendationer för hur man bör bete sig när man är online. Digital etik är inte heller enbart en fråga om vad som tillåtet eller förbjudet i lag. Handlingar som lagen tillåter kan fortfarande anses vara moraliskt klandervärda och vice versa.
Man kan dock fråga sig om de etiska problemen som uppstår i den digitala miljön verkligen är nya etiska problem — som är i behov av en särskild behandling. Kanske handlar det i själva verket om gamla välkända etiska problem som återkommer i ett nytt sammanhang?
Man kan dock fråga sig om de etiska problemen som uppstår i den digitala miljön verkligen är nya etiska problem — som är i behov av en särskild behandling. Kanske handlar det i själva verket om gamla välkända etiska problem som återkommer i ett nytt sammanhang? Det stämmer till viss del. Men den digitala miljön förändrar också radikalt förutsättningarna för våra handlingar. Jag skall ge några exempel som illustrerar denna förändring. För det första erbjuder internet en anonymitet som saknar tidigare motstycke. På internet kan vi genom chattar, sociala medier och andra appar kommunicera med andra utan att röja vår identitet. Forskare har spekulerat i om denna anonymitet kan göra oss mer benägna att agera oansvarigt och moraliskt klandervärt än om vi hade varit offentliga. Det är t.ex. inte ovanligt att personer på internet utger sig för att vara någon annan i syfte att lura eller vilseleda andra, som i fallet med grooming där vuxna tar sexuell kontakt med barn.
Tillgången till informationen på internet har på många sätt underlättat vår tillvaro, t.ex. vid studier, resor och konsumtion. Men informationsflödet har också en baksida.
Vidare ger internet oss tillgång till enorma mängder av information som tidigare varit svår att få tag på. Tillgången till informationen på internet har på många sätt underlättat vår tillvaro, t.ex. vid studier, resor och konsumtion. Men informationsflödet har också en baksida. Då det många gånger är oklart vem som är avsändaren bakom informationen och vilka källor som har använts. Det finns därför risk för att så kallade fejknyheter sprids, dvs. falsk information som presenteras som nyheter i ekonomiskt eller politiskt syfte. Sökmotorerna som förekommer på internet anpassas dessutom i enlighet med vad vi brukar söka efter. Ett resultat av personligt anpassade sökningar efter information på internet är filterbubblor, det vill säga att informationen vi tar del av är begränsad på ett sätt som tenderar att bekräfta vår rådande verklighetsuppfattning.
Man får inte heller glömma att vi lämnar spår efter oss när vi använder digitala medier. Genom att använda digitala verktyg går vi till synes frivilligt med på att lämna ut information om var vi befinner oss, vilka webbsidor vi besöker m.m. Med hjälp av den digitala tekniken har det blivit relativt enkelt att ta fram information om andra personer. Även detta kan underlätta tillvaron, till exempel om vi skall hitta adressen till någon bekant eller ta reda på var någon kollega arbetar. Men information om oss kan även användas på andra sätt. Att leta reda på privat och känslig information om någon annan och publicera den i syfte att skada denne kallas för doxing. Detta har naturligtvis varit möjligt sedan länge men det har aldrig varit så enkelt som nu att hitta information och att sprida den som det är idag genom den digitala tekniken.
Digitaliseringen skapar alltså nya förutsättningar för vårt handlande vilket innebär att våra moraliska intuitioner kanske inte längre räcker till. Det är till exempel svårt att till fullo greppa vilka konsekvenser våra handlingar kan komma att få i den digitala miljön.
