I mitt akademiska liv har jag nomadartat rört mig över institutionsgränserna. Jag började studera ett år nationalekonomi på University College London för att sedan hoppa på Politices kandidatprogrammet i Uppsala där jag valde statsvetenskap som huvudområde. Alldeles nyss skrev jag klart min kandidatuppsats i politisk teori, som handlar om anställdas agens i arbetslivet. I uppsatsen kritiserar jag John Tomasis teori free market fairness med hjälp av Elizabeth Andersons teori private government. Däremellan har jag läst förvaltningsrätt och franska.

Filosofin har formellt kommit in som en termin praktisk filosofi, men desto mer informellt, i form av ett allt mer växande personligt intresse. Filosofins betydelse för mina samhällsvetenskapliga studier skulle jag beskriva som att den har gett mig en karta över idéernas terräng samt en ficklampa som lyser upp det som tidigare varit dolt i mörker.

Praktisk filosofi A vid Uppsala universitet består av de fyra delkurserna (1) kritisk tänkande, (2) etik, (3) metaetik och värdeteori samt (4) politisk filosofi eller metafysik. Att ha läst kritiskt tänkande, men också filosofiska texter i allmänhet, har varit av stor nytta när man ska ta sig an samhällsvetenskapliga teorier och forskning. Man ges en slags inre karta över uppbyggnaden av resonemang, vilket gör det lättare att orientera sig när man ställts inför en ny teori och ska urskilja dess beståndsdelar. Jag tänker exempelvis på sådant som vad teorin bygger på för antaganden, om de är empiriska eller abstrakta, ifall de är explicita eller i själva verket implicita. Men självklart också frågan om argumentet hänger ihop, rent logiskt? Filosofin ger en sorts specialträning i detta.

Sättet filosofin har fungerat som en ficklampa har också varit i form av att synliggöra de värdeomdömen som finns i samhällsvetenskapliga teorier, men som lätt flyger under radarn och ses som icke-existerande, eller att de missförstås som ”neutrala”. Jag har varit med om att det på statsvetenskapliga seminarier argumenteras för den normativa teorin utilitarism, utifrån argumentet att det inte går att rättfärdiga normativa teorier – och att utilitarismen då är att föredra eftersom den, med dess prioritet av nyttan, kan ses som ”neutral”.

Studier i etik gör att man lättare känner igen värdeomdömen när man ser dem. Detta gäller inte minst också för den moderna nationalekonomin, som i en strävan att vara en värderingsfri vetenskap kanske snarare ofta bortsett från de värden som finns implicit i modellerna. Detta är något Amartya Sen, bland andra, skrivit om. Han själv utgör ett fantastiskt exempel tycker jag på hur forskning kan gynnas av att kombinera ekonomi och moralfilosofi.

När man läser politisk teori på statsvetenskapliga institutionen tar man sig an olika normativa teorier. Däremot ingår det inte någon värdeteori eller metaetik, och man står därför utan vägledning i frågor som: kan värderingar vara sanna eller falska? Vad är ens en värdering? Går det att objektivt säga att något är fel att göra? Hur kan vi nå kunskap i värdefrågor?

Detta är givetvis ett separat forskningsfält, men jag upplever att om man inte får någon koppling till den värdeteoretiska diskursen alls så kan det skava lite när man ska ta sig an de normativa frågorna. Om man diskuterar vad som är rätt och fel är det är det naturligt att också vilja ha någon idé om vad det faktiskt innebär att säga att något är just rätt eller fel. Även om det inte är nödvändigt kan jag märka att diskussioner tenderar att falla in i det metaetiska ändå, och att argumenten själva inte ifrågasätts. Snarare är det möjligheten att argumentera över huvud taget, när värdepåstående inte kan bevisas på samma sätt som empirisk forskning, som blir ifrågasatt. Att ha med sig en metaetisk bottenplatta är därför hjälpsamt.

Sammanfattningsvis finns det alltså mycket att ta med sig från filosofin in i samhällsvetenskaperna. Men likaså vice versa. Jag finner mig allt mer dragen till att undersöka just de filosofiska frågorna kopplat till ekonomiska och politiska fenomen och där har i sin tur samhällsvetenskapernas empiriska landvinningar mycket att bidra med. Min tillvaro som nomad lär förhoppningsvis därför fortsätta.