Modalitet och vetenskapliga modeller

Ylwa Sjölin Wirling

Forskare inom de flesta vetenskapliga fält är intresserade av vad filosofer brukar kalla modala frågor och fenomen. Modala frågor inkluderar frågor om vad som är möjligt (även om det inte faktiskt är fallet), nödvändigt (och inte bara råkar vara fallet), omöjligt, potentiellt, och vad som skulle ha hänt om saker hade varit annorlunda än vad de faktiskt råkar vara. Till exempel undersöker klimatforskare möjliga framtida förändringar i jordens klimatsystem givet olika utsläppsscenarion; ekonomer, sociologer, och evolutionsbiologer frågar sig om vissa faktorer är nödvändiga för att vissa fenomen ska uppstår, eller om de hade kunnat uppstå även under andra förutsättningar; riskanalytiker varnar för potentiella faror; fysiker försöker ta reda på vilka egenskaper som är nödvändiga för att hypotetiska entiteter ska existera; kemister undersöker vilka substanser som är möjliga att syntetisera, och så vidare.

Modern vetenskap förlitar sig ofta på vetenskapliga modeller för en lång rad olika syften, och modala frågor är inget undantag: forskare hänvisar inte sällan till modeller för att undersöka och rättfärdiga påståenden om t.ex. möjligheter och kontrafaktiska förhållanden. Detta väcker frågor om hur, varför, och under vilka förutsättningar vetenskapliga modeller kan användas för sådana syften – frågor som rönt ett växande intresse bland vetenskapsfilosofer de senaste åren.

I relation till frågan om hur finns det nu ett flertal publicerade texter som i detalj analyserar olika fall av modellering för modala syften. Men, som vi understryker i vår argumenterande översiktsartikel ”The Epistemology of Modal Modeling”, så har frågorna om under vilka förutsättningar modeller kan användas för att undersöka eller rättfärdiga modala påståenden, och varför det fungerar under dessa förutsättningar rönt betydligt mindre uppmärksamhet hittills. Eftersom man rimligen inte kan använda vilken modell som helst för att undersöka om si och så är möjligt, precis som man inte kan använda vilken modell som helst för att förklara eller förutsäga fenomen, är det viktigt för vetenskapsfilosofer som studerar modeller och modellering att belysa dessa kunskapsteoretiska frågor även med avseende på modal modellering.

Att lyfta fram de här forskningsfrågorna som viktiga och genuina är ett av tre huvudsyften med artikeln. Det andra huvudsyftet är att ge läsaren en bild av den (lilla, men trots allt existerande) filosofiska forskning som faktiskt finns publicerad i relation till frågorna om under vilka förutsättningar och varför, och det tredje är att belysa luckor i den existerande litteraturen.

Vi beskriver tre förslag som förts fram, främst som svar på frågan om under vilka förutsättningar som modeller kan rättfärdiga modala påståenden. Det är värt att notera att det rimligen inte finns ett, utan flera korrekta svar. Vilket svar som är rätt kan variera mellan discipliner och bero på vilka modala frågor som man är intresserad av. De här olika förslagen ska därför inte ska ses som att de står i konflikt med varandra, utan snarare som kompletterande försök att steg för steg pussla ihop en komplex helhetsbild, då de fokuserar på olika modelleringspraktiker i olika discipliner, och på olika typer av modala frågor (möjligheter i de två första fallen, kontrafaktiska påståenden om det tredje fallet).

Enligt det första förslaget ger det faktum att en modell ger resultatet x oss skäl att tro och hävda att x är möjligt, eller att x hade kunnat vara fallet, om modellen representerar ett system som är trovärdigt (”credible”). Enligt det andra förslaget ger det faktum att en modell ger resultatet x oss skäl att tro och hävda att x är möjligt, om modellen representerar ett system som forskaren kan föreställa sig (”conceive”) i enlighet med sin kunskap naturlagarna. Enligt det tredje förslaget så kan man använda en modell för att dra kontrafaktiska slutsatser om verkliga, faktiska system om modellen representerar ett system som är i samma universalitetsklass som det verkliga systemet.

För vart och ett av de tre förslagen uppkommer förstås frågan om varför: Varför är dessa egenskaper (t.ex. trovärdighet) hos modeller eller modellsystem relevanta indikatorer för modala sanningar (om t.ex. möjlighet)? I artikeln föreslår vi att vetenskapsfilosofer med fördel kan lära sig av debatten inom det angränsande området modalepistemologi – det filosofiska studiet av hur vi kan få kunskap om modala sanningar – när de närmar sig den här frågan. Men vi argumenterar också för att det faktiskt redan nu finns starka outtalade paralleller till pågående forskning inom modalepistemologi inneboende i vart och ett av de tre förslagen.

Bland de mest framträdande typerna av teori om modal kunskap hittar man föreställningsbaserade teorier och likhetsbaserade teorier. Enligt föreställningsbaserade teorier har man skäl att tro att ett scenario X är möjligt om man (under vissa bestämda förutsättningar) kan föreställa sig X. Enligt likhetsbaserade teorier har man skäl att tro att det är möjligt för objekt O att vara i tillstånd T om man vet att objekt som liknar O är/har varit i tillstånd T. Både trovärdighetsförslaget och föreställningsbarhetsförslaget i litteraturen om modellering för modala syften tillskriver människors (eller, utbildade forskares) informerade föreställningsförmåga en central roll, så parallellen till föreställningsteorier inom modalepistemologi är lätt att dra. Universalitetsklassförslaget å sin sida bottnar i samma grundläggande tankegång som likhetsbaserade modalepistemologier eftersom en universalitetsklass utgörs av system som uppvisar en särskild typ av likhet, nämligen likhet med avseende på beteende. Det finns förstås viktiga skillnader också, men allt som allt goda skäl att tro att modalepistemologer och vetenskapsfilosofer har mycket att lära av varandra i framtida forskning kring det här.

Vi identifierar slutligen några intressanta frågor för sådan vidare forskning. Den kanske mest centrala av dessa rör spänningen mellan behovet av bakgrundskunskap för att informera modellering för modala syften, och det faktum att sådan modellering är vanligast och viktigast i de mer utforskande delarna av en disciplin där man kanske inte har så mycket etablerad relevant kunskap att gå på, eller där etablerade hypoteser och förklaringsmodeller utmanas.


För den som vill veta mer så finns hela artikeln tillgänglig med Open Access via följande länk: https://onlinelibrary.wiley.com/doi/full/10.1111/phc3.12775
.

Bidra till att främja filosofins roll och närvaro i samhället.

Foto: Kamil Klyta/Unsplash
Ursäkter, och moralisk reparation i allmänhet, är en ofrånkomlig del av våra gemensamma etiska liv. Därför är de värda att undersöka filosofiskt.
Elsa Magnell
De antika stoikerna lärde att människan skulle stå oberörd inför världens flyktiga händelser. Bo Lindberg skriver här om den romerske statsmannen och filosofen Seneca, som förde vidare stoicismens filosofi.
Bo Lindberg
Foto: Nathalia Segato/Unsplash
Under 1900-talet vande vi oss vid att tänka på ”mänskliga rättigheter”. Kanske borde vi på ungefär samma sätt börja tänka på naturens rättigheter? Filosofen Patrik Baard och juristen Yaffa Epstein resonerar kring om, och i sådana fall hur, rättigheter kan vara ett lämpligt sätt att erkänna naturvärden.
Patrik Baard, Yaffa Epstein
Är AI en ny form av agens som påverkar människor? Vad gör denna nya teknologi med vår relation till oss själva, varandra och det icke-mänskliga? Johan Marticki forskar om vad som händer med mänsklig agens i en värld som blir alltmer fylld av algoritmer och AI. Här berättar han om tematiken i sin nypublicerade avhandling.
Johan Marticki
Foto: Sint-Katelijne-Waver
Augustinus av Hippo är en av historiens viktigaste teologer. Han vördas som helgon i flera av de största kyrkorna och hans skrifter studeras än i dag flitigt i humanistiska ämnen. Martin Westerholm skriver om vad vi kan lära oss av Augustinus filosofi.
Martin Westerholm
Foto: aitac/Unsplash
Alla har någon gång i livet upplevt kärlek – antingen genom att älska eller bli älskade. Men vad är kärlek egentligen? För att hitta svar vänder sig Felix Maier till de antika grekiska filosoferna.
Felix Maier
Foto: Oscar Chevillard/Unsplash
På 1950-talet utforskade Maurice Merleau-Ponty det litterära skrivandet genom närläsningar av romankonstens stora mästare. Han fann att litteraturen för oss närmare den verklighet som skildras. Lovisa Andén skriver om tänkaren som bröt med Jean-Paul Sartre och förenade modernismens litteratur med fenomenologins filosofi.
Lovisa Andén
Foto: Wikimedia Commons (CC BY-SA 4.0)
Mikael Johansson har gjort den första översättningen av Marcus Aurelius ”Självbetraktelser” på över hundra år. Här berättar han om den romerske kejsarens stoiska livsfilosofi och om vad vi kan lära oss av stoikerna i dag.
Mikael Johansson
Foto: Joshua Kettle/Unsplash
Hur kan vi egentligen veta någonting? Det har nog varit den mest centrala frågan inom epistemologin sedan Platon. En av de största debatterna handlar om huruvida kunskap är ett normativt begrepp eller inte. Balder Ask Zaar ger här en överblick av debatten och sina skäl för varför kunskapsbegreppet i slutänden inte är normativt.
Balder Ask Zaar
Faltonia Betitia Proba, född i Rom omkring år 320, betraktas i dag som den första kristna kvinnliga poeten. Sigrid Schottenius Cullhed berättar om Probas liv och gärning – och om hur hon under senantiken förde samman kristendomen och den romerska traditionen.
Sigrid Schottenius Cullhed