Scenarier gör det möjligt att forma någorlunda robusta antaganden, trots osäkerhet, om hur ett system kan ändras, eller vad som kan göras ifall det ändrar sig. FN:s klimatpanel gör scenarier över hur utsläpp av växthusgaser påverkar klimatet, och i sin tur påverkar jordens medeltemperatur år 2100. Utifrån det konstrueras scenarier över vilka konsekvenser som följer på ökningar av medeltemperaturen, som ökad torka eller nederbörd, havsnivåhöjningar, med mera, såväl på lokala som globala nivåer. 

Scenarier används ofta inom långsiktig planering, som vid hållbara energiomställningar. Det är omställningar av energiproduktion och konsumtion motiverat av två huvudsakliga syften: att undvika farliga klimatförändringar, men att samtidigt säkerställa tillgång till energi. Mycket utsläpp på global nivå är en följd av att fossila bränslen används för att producera energi. Energi är inblandat i någon form i nästan alla våra aktiviteter. Även om förnybar energi utvecklas upptar de en väldigt liten del av energiproduktionen, samtidigt som den totala mängden energi som konsumeras stadigt ökar. 

En viktig pusselbit för energiomställningar är scenarier över hur dom kan ske, och antaganden om vilka policys och handlingar som leder till det avsedda framtida tillståndet.  Men hur kan vi vara säkra på att relationen gäller mellan handlingar och policys å ena sidan, och framtida tillstånd å andra, som specifika energiscenarier grundar sig på? Och dessutom tillräckligt säkra för att vi ska kunna planera omställningar av energisystem efter det? Enligt vissa saknas det överenskomna kriterier för att bedöma energiscenariers tillförlitlighet. Problemet om det nuvarande sanningsvärdet hos påståenden om framtiden berördes redan av Aristoteles (De Interpretatione, kap. 9), och har sedan dess diskuterats med varierande iver.

I min nyligen publicerade artikel utforskar jag fyra skäl som motiverar högre deltagande av icke-experter och olika expertis vid konstruktion av energiscenarier. Artikeln är skriven som en del av ett forskningsprojekt vid Malmö Universitet om rättvisa och energiscenarier. Jag gör inga anspråk på att säga något som gäller om konstruktion av andra scenarier.

Det finns moraliska och kunskapsmässiga skäl till deltagande. En grundläggande tanke i artikeln är att när energiscenarier begränsas till expertis riskerar man att missa flera värderingar, men också flera kunskapshöjande perspektiv. Exempel på moraliska frågor relevant för energiscenarier kan vara hur lokalsamhällen påverkas av konstruktion av vindkraft, men också hur lokalsamhällen globalt påverkas av kolbrytning, eller framtida generationer påverkas av utsläpp, men också av exempelvis förvaring av radioaktivt bränsle. I artikeln diskuterar jag ”epistemisk” eller ”kunskapsmässig” kvalitet, som innebär förtydliganden och bedömanden av skälen för att inkludera, exkludera, eller anpassa antaganden som energiscenarier baseras på. Jag menar att deltagande kan leda till robusta rättfärdiganden av den ”input” som scenarier bygger på, men också fler ståndpunkter som har förtydligats och ”testats”.

Det första skälet till deltagande är att det inte är helt uppenbart vem som är en expert när det rör sig om att förutse hur komplexa politiska, sociala och teknologiska system kan utvecklas. Hur kommer energiteknologier utvecklas de kommande decennierna? Kommer människors beteenden att förändras? Det är inte alltid välförstått hur olika samhälleliga, politiska och teknologiska faktorer samvarierar. I brist på robusta metoder för att skilja olika antaganden om framtiden blir expertomdömen det tillgängliga alternativet när robusta och transparenta kriterier hade föredragits.

Men expertis är ett nödvändigt, om ej tillräckligt, villkor för kunskapsmässigt och värdemässigt tillförlitliga energiscenarier. Trots allt rör energiomställningar områden där det finns expertis om olika aspekter, som historisk kunskap om tidigare energiomställningar, energiteknologiers utvecklingstakt, forskning om beteenden, och så vidare. En utmaning är dock att det inte finns en expertis om energiomställningar som sådana. När energislag tidigare blivit dominerande har det ofta skett som en följd av ej planerade utvecklingar vilket försvårar slutsatser om nuvarande energiomställningar. 

Det andra skälet som motiverar deltagande är att det finns olika sätt att begreppsliggöra och bedöma omställningars olika delar. ”Smarta system” är ett sådant begrepp där förståelsen kan skilja sig åt. Sådana system kräver även en stor kunskap om exempelvis ett lokalsamhälles energikonsumtion, och vad energi innebär omvandlat i faktiska aktiviteter, vilket förstärker behovet av deltagande.

Ett tredje skäl för ökat deltagande är för att öka transparens och möjliggöra kritisk granskning av scenariers premisser. Det vill säga, att tydliggöra de antaganden och skäl som ligger bakom scenarier. Scenarier över fossilfria samhällen inkluderar många olika komponenter, som teknologiutveckling, beteenden, och priser. Inom forskningen om energiscenarier finns det olika perspektiv kring hur snabbt förnybara energikällor utvecklas, och beteenden förändras, och vissa menar att det är omöjligt för exempelvis EU att bli fossilfritt, och än mer utopiskt att hela världen ska bli det, till en viss tidpunkt, medan andra menar att det inte är så utopiskt. Deltagande innebär i detta sammanhang att man vidgar vilka typer av påståenden som kan ”testas”, och enligt vilka kriterier.

Ett sista skäl handlar om värden och att acceptera eller förkasta en hypotes. Att en fabriksägares hypotes om hur många felaktiga produkter som en maskin kommer tillverka stämmer gör inte så stor samhällelig skillnad. Om man ska konstruera ett kärnkraftverk är det betydligt viktigare att hypoteserna om reaktorsäkerhet stämmer. Att felaktigt förkasta eller acceptera en hypotes om reaktorsäkerhet får mer allvarsamma följder än hypotesen om hur många felaktiga produkter en maskin tillverkar. Då värden inkluderas bör deltagande ökas av normativa skäl, då energiomställningar rör komplexa system som påverkar väldigt många.