Forskargruppen i finansiell etik vid Göteborgs universitet

Foto: Johan Wingborg/Göteborgs Universitet
Joakim Sandberg är professor i praktisk filosofi vid Göteborgs universitet och föreståndare för forskargruppen i finansiell etik. Här berättar han om gruppens forskning, frågeställningarna som de tar sig an och varför de är viktiga.
Joakim Sandberg

En av filosofins viktigaste uppgifter är att syna de försanthållanden (viktiga antaganden och dogmer) som har störst inflytande över våra liv och samhällen. Det finns många sådana försanthållanden vad gäller pengar och ekonomi. Joakim Sandberg är professor i både ekonomi och filosofi och driver sedan 2016 en forskargrupp i ”finansiell etik” vid Göteborgs universitet. Gruppens syfte är att ifrågasätta etablerade dogmer kring hur finansiella aktörer såsom banker och fondbolag bör tänka och agera.

Enligt de flesta ekonomer har finansiella aktörer ett enda syfte: att tjäna så mycket pengar som möjligt. Det sägs ofta att detta synsätt säkerställer effektivitet och konkurrens och därmed leder till nytta för samhället i stort. Under de senaste åren har dock allt fler blivit kritiska till synsättet, speciellt efter den globala finanskrisen 2008 och efterföljande svåra ekonomiska och sociala problem. Kritikerna menar att finanskrisen delvis orsakades av en brist på etiskt och socialt ansvarstagande bland finansiella aktörer. Banker och fonder tänkte bara på kortsiktiga vinster och blev därför överraskade av hur deras dåliga omdöme kunde slå så hårt på samhället i stort.

I krisens kölvatten har många röster höjts – såväl bland utomstående som inom näringslivet och finansbranschen – för att sektorn måste gå mot ett större socialt ansvarstagande. Man har också föreslagit en stor mängd åtgärder vad gäller hur både regelverket och enskilda aktörers agerande kan förändras. Men det råder fortfarande många oklarheter kring denna nya syn på finansmarknadens och aktörernas roll i samhället. Om bankernas uppgift nu inte bara är att tjäna pengar, vilken roll bör de egentligen ha? För att besvara denna fråga behövs det mer forskning om alternativa synsätt, framför allt om hur man bäst förstår finanssektorns etiska ansvar och samhälleliga roll. 

Forskargruppen i finansiell etik har som syfte att, för det första, utveckla en grundläggande filosofisk teori om de finansiella aktörernas etiska ansvar och samhälleliga roll. Tanken är att en sådan bakgrundsteori ger en bättre grogrund utifrån vilken man sedan kan diskutera lämpligheten i olika konkreta förändringsåtgärder. För det andra syftar gruppen till att genomlysa och utvärdera några av de mest lovande åtgärdsförslagen på området, såsom ny lagstiftning kring ”systemiska risker”, ett starkare hållbarhetsmandat för fondbolag, förändrade belöningssystem för anställda i ledande befattningar, samt åtgärder för att nå ut till de som drabbas negativt av finanskriser. Arbetet med båda syftena fortgår parallellt i avsikt att skapa en enhetlig teoribildning som kan fungera som ett alternativ till den förhärskande ekonomiska synen.

Gruppens arbete har stor relevans för forskning inom såväl praktisk filosofi som de traditionella ekonomiska vetenskaperna. Den tar ett tydligt steg framåt vad gäller både ambition och bredd inom den filosofiska diskussionen kring företagsetik och ansvar. Samtidigt skapas en större tydlighet i vad som utmärker ansvarsfulla aktörer på finansområdet vilket blir användbart även inom många andra forskningsfält, så som företags- och nationalekonomi, samhällsvetenskap och psykologi.

Forskningen har också stor praktisk relevans, framför allt i relation till pågående reformprocesser i finanssektorn. I den mån olika åtgärdsförslag är filosofiskt hållbara ges de här större forskningsförankring och trovärdighet. Förhoppningen är också att den filosofiska analysen kan öka skärpan och effektiviteten i åtgärdsförslagen, både vad gäller regelverket och enskilda aktörers agerande.

Bidra till att främja filosofins roll och närvaro i samhället.

Foto: Zbynek Burival/Unsplash
Få har undgått vetskapen om att vi drastiskt behöver minska de globala utsläppen av växthusgaser. Simon Rosenqvist menar att exakt hur detta ska mätas är i grund och botten en filosofisk fråga.
Simon Rosenqvist
Foto: Dan DeAlmeida/Unsplash
Trots att vi inte har direkt kontroll över vad vi tror, har vi handlingsutrymme i situationer av tvivel och osäkerhet, argumenterar religionsfilosofen Carl-Johan Palmqvist. I tvivlets kölvatten framträder en kreativ zon för existentiell och intellektuell orientering. Här utforskar Palmqvist vilka alternativ som står till buds när tron sviktar.
Carl-Johan Palmqvist
Foto: Ani Sebastian/Unsplash
Platons unika användning av analogier förmedlade komplexa idéer på ett enkelt sätt. Genom att studera dem kan vi förstå analogiers centrala plats i rationella resonemang och hur de bidrar till klarhet i tänkandet.
Oscar Jablon
Rom blev en republik efter att den siste av sju kungar hade störtats. Isak Hammar noterar att balansen i den romerska republikens politiska system återkommande har idealiserats genom historien – men att även nutida jämförelser ofta kräver att vi betraktar historien i ett förenklat och selektivt ljus.
Isak Hammar
Foto: Rosie Steggle/Unsplash
Filosofi ska vara på allvar. Så varför inte tala klarspråk? Anton Emilsson om att tänka med Bernard Williams och att tänka på stil som filosofisk metod.
Anton Emilsson
Foto: Abed Ismail/Unsplash
Vissa tänkare har varit så inflytelserika att det knappt går att filosofera om vissa saker utan att tänka med dem. När det gäller frågor om mening och kommunikation kan Paul Grice sägas ha en sådan roll. Hubert Hågemark reflekterar här över vilken betydelse Grice har haft för hans egna studier inom dessa fält.
Hubert Hågemark
Foto: Alessia Cocconi/Unsplash
Hur är det att leva med Søren Kierkegaard som ens husspöke, och som ens bästa vän? Ulrika Carlsson reflekterar över hur och varför han har bosatt sig i hennes tankevärld.
Ulrika Carlsson
Foto: Kamil Klyta/Unsplash
Ursäkter, och moralisk reparation i allmänhet, är en ofrånkomlig del av våra gemensamma etiska liv. Därför är de värda att undersöka filosofiskt.
Elsa Magnell
De antika stoikerna lärde att människan skulle stå oberörd inför världens flyktiga händelser. Bo Lindberg skriver här om den romerske statsmannen och filosofen Seneca, som förde vidare stoicismens filosofi.
Bo Lindberg
Foto: Nathalia Segato/Unsplash
Under 1900-talet vande vi oss vid att tänka på ”mänskliga rättigheter”. Kanske borde vi på ungefär samma sätt börja tänka på naturens rättigheter? Filosofen Patrik Baard och juristen Yaffa Epstein resonerar kring om, och i sådana fall hur, rättigheter kan vara ett lämpligt sätt att erkänna naturvärden.
Patrik Baard, Yaffa Epstein