Anta att någon hävdar att det är vår moraliska plikt att stoppa klimatförändringarna omedelbart. Vad är det egentligen en person gör när hon hävdar något sådant? Uttrycker hon ett påstående som är sant eller falskt beroende på hur världen är beskaffad i moraliska avseenden? Eller är moraliska utsagors funktion snarare att ge uttryck för hur vi känner inför världen?

Enligt kognitivismen syftar moraliska utsagor till att beskriva vissa sorts fakta eller sanningar – moraliska sanningar. Denna idé väcker en rad frågor om huruvida sådana sanningar verkligen finns, vilken natur de i så fall har och hur vi kan veta något om dem.

Den konkurrerande idén att moraliska utsagor inte syftar till att beskriva några sanningar alls utan till att uttrycka våra känslor ligger till grund för teorin som kallas expressivism. Denna teori anses ofta ha fördelen att den inte leder till kniviga frågor om moraliska sanningars existens och natur, men den står istället inför flera andra utmaningar. Hur kommer det sig till exempel att vi så ofta ger argument för våra moraliska hållningar, om dessa hållningar i grund och botten är känslomässiga inställningar? Och hur kan expressivister förklara att moraliska utsagor på ytan ser ut att ha samma logiska form som beskrivande utsagor, som ”klimatförändringarna är orsakade av människan”?

Det sjuttonde avsnittet av Filosofisk podcast handlar just om expressivismen. Diskussionen handlar både om hur teorin egentligen ska förstås samt om dess främsta styrkor och svagheter. Medverkande i avsnittet är Gunnar Björnsson, professor i filosofi vid Stockholms universitet, och Nils Franzén, lektor i filosofi vid Umeå universitet (gäster), samt Stina Björkholm och Olle Risberg (programledare). 

Podden finns där poddar finns och kan bland annat höras på Spotify, Apple podcasts och Soundcloud.

Mer information om podden finns här på Filosofisk tidskrifts hemsida. Filosofisk tidskrift finns även på Facebook.