Hjälp – framtida generationer drar oss inför rätta!

Foto: Nattalia Nuñez/Unsplash
För att vara icke-existerande har framtida generationer en besynnerlig förmåga att röra om i politik och filosofi.
Jasmina Nedevska

För att vara icke-existerande har framtida generationer en besynnerlig förmåga att röra om i politik och filosofi. På sistone driver de ett växande antal rättsfall mot oss samtida, med anledning av klimatförändringen. Detta väcker en del filosofiska frågor – även för domstolarna.

Strikt talat är det förstås miljöorganisationer, ombudsmän och andra tänkta beskyddare av framtida generationer som har gjort en rättssak av framtida intressen. Inte minst har barn och ungdomar – ”Greta Thunberg-generationen” – spelat en framträdande roll. Och inför rätta står, mer exakt, våra politiska beslutsfattare. De senare anklagas för undermålig klimatpolitik som riskerar att påverka såväl samtida som framtida generationer negativt. Det är likväl anmärkningsvärt att framtida (ej ännu födda) generationer anges som målsägande, eller på liknande sätt berörda, i flera av dessa rättsfall. Enligt den svenska Rättegångsbalken är målsägande den ”mot vilken brott är begånget eller som därav blivit förnärmad eller lidit skada” (20 kap. 8§).

Man kan påstå att: Om vi inte minskar koldioxidutsläppen kommer framtida generationer sannolikt att ha det sämre än de annars skulle haft det.

Urgenda Foundation v. the State of the Netherlands, som inspirerat många andra rättsprocesser, menade sig den nederländska miljöorganisationen Urgenda representera samtida och framtida boende i Nederländerna. I Future Generations v. Ministry of the Environment and Others hävdade de colombianska ungdomar som var målsägande att de även representerade framtida generationer. I Juliana v. United States tänks framtida generationer representeras av den tidigare NASA-anknutne klimatforskaren James Hansen. Exemplen är många och flertalet klimatfall har varit framgångsrika för målsägarsidan. Men kan och bör framtida personer alls omfattas av rättsprocesser eller skadebegrepp?

Politiker, jurister och engagerade medborgare har olika uppfattningar om huruvida framtida människor – eller deras tänkta intressen – har något i rättssalen att göra. Det finns åtminstone två principiella invändningar mot att sådana rättsfall bör accepteras av domstolen.

För det första är framtida generationers välbefinnande ett politiskt ansvar. Alltsedan John Lockes och Montesquieus dagar finns en tydlig uppdelning mellan den lagstiftande, den verkställande och den dömande makten i en rättsstat. I demokratiska länder är det i första hand folkvalda parlament som bestämmer vilka lagar vi ska ha. Regeringar verkställer lagarna, med viss rätt att göra avvägningar när intressen står mot varandra. Domstolarna ska normalt inte ändra politiska makthavares beslut, utan döma i enlighet med dem. Risken att försumma denna maktdelningsprincip är mer påtaglig i rättsfall som inkluderar framtida generationer. Dels för att syftet med sådana rättsprocesser ofta är att underkänna den övergripande klimatpolitiken och därmed lagstiftning på flera sakområden. Dels för att framtida förutsättningar i större utsträckning är okända. Detta bör lämna mer, inte mindre, utrymme för politiska avvägningar.

Enligt en annan invändning är det svårt att påvisa brott mot framtida personer – i synnerhet att hitta en tillämplig skadeprincip. I Juliana-fallet menade försvaret att framtida personer omöjligt kan ha lidit skada, eftersom de ”för närvarande inte existerar”. En målsägarsida kan förstås föra andra slags resonemang. Man kan påstå att: Om vi inte minskar koldioxidutsläppen kommer framtida generationer sannolikt att ha det sämre än de annars skulle haft det. Det är ofta gångbart att tala om skada, eller risk för skada, på det sättet. Men är det tillämpbart när personerna vi talar om kanske aldrig kommer att existera över huvud taget, eller endast i den historieutveckling som följer av fortsatta koldioxidutsläpp? Den sista sortens problem har beskrivits ingående av filosofen Derek Parfit och är känt som icke-identitetsproblemet. Det har förekommit i bioetiskt relaterade rättsfall, sett till sakinnehållet, och börjat diskuteras av klimatjurister.

På grund av klimatförändringen har domare över hela jorden – mer eller mindre motvilligt – blivit sittande samtidigt med olika filosofiska valmöjligheter.

En besläktad fråga är huruvida framtida generationer har grundläggande rättigheter. Här avses inte bara rätten att få sin sak prövad utan en hel katalog, inklusive substantiella rättigheter – exempelvis till liv och en hälsosam miljö. Idén om rättigheter handlar om att vi inte vill låta demokratier bete sig hur omoraliskt som helst. I vissa rättssystem kan domare därför – inom ramen för en maktdelningstanke – ha en särskild, avgränsad makt över lagstiftningen. Mot bakgrund av rättighetsskrivningar, eller motsvarande, kan lagar moralprövas och underkännas (det svenska rättssystemet har haft relativt små sådana inslag; de präglar i större utsträckning USA, Tyskland och EU-systemet).

Framtida generationer skulle i större utsträckning kunna åtnjuta skydd i sådana prövningar. Samtidigt bör domstolars inflytande vara minimal på lagstiftningen, eftersom juridiska beslut inte kan omprövas demokratiskt. Ett sätt att minimera det juridiska inflytandet är att avstå från att döma i fall där individuell skada, eller risk för sådan skada, är svår att påvisa. Framtida generationer kanske inte kan eller bör klara den tröskeln.

En del framhärdar ändå i att det planetariska livet som vi känner det står på spel. Det kan också ses en grundförutsättning för stabila demokratiska samhällen. Då gäller det att hitta pragmatiska lösningar. I Leghari v. Federation of Pakistan tog domstolen ett eget initiativ till att låta grundläggande rättigheter omfatta människor i framtiden, genom att utse särskilt klimatansvariga i det politiska systemet. I det ovan nämnda, colombianska Future Generations-målet menade domstolen att framtida generationers rättigheter grundar sig på en ”etisk solidaritetsplikt gentemot människosläktet och naturens inneboende värde”. I Neubauer v. Germany fastslog den tyska domstolen att staten har förpliktelser gentemot framtida generationer, trots att de ”i sin helhet eller som summan av ej ännu födda individer inte än besitter rättigheter i nuet”.

Vissa domare har alltså ansett att framtida generationer har närmast individuella rättigheter, vissa att de omfattas av art- eller naturrättigheter och ytterligare andra att framtida människor saknar rättigheter men kan skyddas ändå.

Vad vore en rimlig rättslig status för framtida generationer? Det beror delvis på i vilken rättsordning (i vilket land och under vilka lagar) ett visst rättsfall hanteras. Men svaret beror också på filosofiska ställningstaganden. I många fall lämnar lagen öppet för skilda tolkningar. På grund av klimatförändringen har domare över hela jorden – mer eller mindre motvilligt – blivit sittande samtidigt med olika filosofiska valmöjligheter.

Bidra till att främja filosofins roll och närvaro i samhället.

Foto: Abed Ismail/Unsplash
Vissa tänkare har varit så inflytelserika att det knappt går att filosofera om vissa saker utan att tänka med dem. När det gäller frågor om mening och kommunikation kan Paul Grice sägas ha en sådan roll. Hubert Hågemark reflekterar här över vilken betydelse Grice har haft för hans egna studier inom dessa fält.
Hubert Hågemark
Foto: Alessia Cocconi/Unsplash
Hur är det att leva med Søren Kierkegaard som ens husspöke, och som ens bästa vän? Ulrika Carlsson reflekterar över hur och varför han har bosatt sig i hennes tankevärld.
Ulrika Carlsson
Foto: Kamil Klyta/Unsplash
Ursäkter, och moralisk reparation i allmänhet, är en ofrånkomlig del av våra gemensamma etiska liv. Därför är de värda att undersöka filosofiskt.
Elsa Magnell
De antika stoikerna lärde att människan skulle stå oberörd inför världens flyktiga händelser. Bo Lindberg skriver här om den romerske statsmannen och filosofen Seneca, som förde vidare stoicismens filosofi.
Bo Lindberg
Foto: Nathalia Segato/Unsplash
Under 1900-talet vande vi oss vid att tänka på ”mänskliga rättigheter”. Kanske borde vi på ungefär samma sätt börja tänka på naturens rättigheter? Filosofen Patrik Baard och juristen Yaffa Epstein resonerar kring om, och i sådana fall hur, rättigheter kan vara ett lämpligt sätt att erkänna naturvärden.
Patrik Baard, Yaffa Epstein
Är AI en ny form av agens som påverkar människor? Vad gör denna nya teknologi med vår relation till oss själva, varandra och det icke-mänskliga? Johan Marticki forskar om vad som händer med mänsklig agens i en värld som blir alltmer fylld av algoritmer och AI. Här berättar han om tematiken i sin nypublicerade avhandling.
Johan Marticki
Foto: Sint-Katelijne-Waver
Augustinus av Hippo är en av historiens viktigaste teologer. Han vördas som helgon i flera av de största kyrkorna och hans skrifter studeras än i dag flitigt i humanistiska ämnen. Martin Westerholm skriver om vad vi kan lära oss av Augustinus filosofi.
Martin Westerholm
Foto: aitac/Unsplash
Alla har någon gång i livet upplevt kärlek – antingen genom att älska eller bli älskade. Men vad är kärlek egentligen? För att hitta svar vänder sig Felix Maier till de antika grekiska filosoferna.
Felix Maier
Foto: Oscar Chevillard/Unsplash
På 1950-talet utforskade Maurice Merleau-Ponty det litterära skrivandet genom närläsningar av romankonstens stora mästare. Han fann att litteraturen för oss närmare den verklighet som skildras. Lovisa Andén skriver om tänkaren som bröt med Jean-Paul Sartre och förenade modernismens litteratur med fenomenologins filosofi.
Lovisa Andén
Foto: Wikimedia Commons (CC BY-SA 4.0)
Mikael Johansson har gjort den första översättningen av Marcus Aurelius ”Självbetraktelser” på över hundra år. Här berättar han om den romerske kejsarens stoiska livsfilosofi och om vad vi kan lära oss av stoikerna i dag.
Mikael Johansson