Inom språkfilosofin diskuteras meningen hos enstaka ord och hela satser. En populär idé är att ordens mening och hur de är sammansatta på ett systematiskt sätt bestämmer meningen hos hela satser. Detta brukar kallas för kompositionalitet. Eftersom kompositionalitet förklarar hur det kommer sig att språkanvändare kan förstå nya komplexa satser som de aldrig hört förut så ställs det ofta som ett krav på språkfilosofiska teorier att de erbjuda just en kompositionell semantik.
En central tänkare inom språkfilosofin är Gottlob Frege, som påpekade att vi måste skilja mellan (vad som i dag ofta kallas för) ett ords extension och intension. Två begrepp kan ju ha samma extension (referera till samma sak i världen) utan att ha samma intension. Exempelvis har uttrycken ”Socialdemokraternas partiledare” och ”Sveriges första kvinnliga stadsminister” samma extension, men inte samma intension. Det första uttrycket refererar till olika personer beroende på när i tiden som det används, medan det andra uttrycket alltid kommer referera till Magdalena Andersson (i den aktuella världen).
Detta ger oss skäl att tänka på mening som något som går utöver enbart ordets referens. Värdet av att skilja mellan extension och intention kan även appliceras på hela satser, då satsens extension kan förstås som dess sanningsvärde medan satsens intension kan förstås som dess sanningsvillkor, det vill säga de omständigheter under vilka som satsen är sann.
Exakt hur vi bör förstå meningen hos ord och satser, hur intension och extension bör stavas ut i mer detalj, och hur kontext påverkar mening, är levande diskussioner inom språkfilosofin. Detta diskuteras i det tjugofjärde avsnittet av Filosofisk podcast som gästas av Peter Pagin och Dag Westerståhl.
Podden finns där poddar finns och kan bland annat höras på Spotify, Apple podcasts och Soundcloud.
Mer information om podden finns här på Filosofisk tidskrifts hemsida. Filosofisk tidskrift finns även på Facebook.
