Sedan andra världskriget har modeller av krig och krigföring kommit att spela en allt större roll såväl inom militärväsendet som inom konfliktforskningen. Modeller har fördelen att de kan förenkla komplexa dynamiker och möjliggöra mer precisa studier. Att modeller har en central roll inom de ingenjörsbetonade delarna av krigföringen som rör materiel och system är knappast förvånande, de har även en given plats i hur man ser på och modellerar risk. Men modeller har även kommit att användas för att förstå och förutsäga dynamiken av olika typer av konflikter. Denna typ av modell lånar mycket av sitt tankegods från nationalekonomin, men kanske framförallt från besluts- och spelteorin.
Med andra ord finns det en uppsjö av olika typer av situationer där modeller används för att strukturera arbetet, ta fram, pröva och valdiera nya vapensystem, analytiskt bryta ner risker och belysa specifika konflikter. Däremot är långt ifrån alla modeller problemfria. Är det rimligt att dra slutsatsen att risken för terrorism mot svensk trupp är högre om det finns en öken i området? Stämmer Lanchesters kvadratiska lag för bekämpning?
Klimatkris, gängvåld, pandemi, aktiekrascher och militära konflikter – alla dessa företeelser betraktas nu med hjälp av modeller.
Som operationsanalytiker med uppgift att försöka skatta hur den marina operationen Atalanta lyckades med att avskräcka de somaliska piraternas angrepp på handelsfartyg, insåg vi att vi inte bara sakande relevant data utan även vettiga modeller för att kunna avgöra huruvida operationen lyckades. Blev piraterna avskräckta? Eller fann de helt enkelt andra mer lukrativa inkomstmöjligheter? Eller var det en kombination? Och hur kunde i så fall den dynamiken fångas?
Efter att i flera år ha arbetat som operationsanalytiker med inriktning på att bereda, följa upp och utvärdera militära insatser i olika delar av Afrika fick jag möjligheten att börja doktorera på KTH:s avdelning för filosofi, finansierat genom Försvarshögskolan (FHS). Då föll det sig naturligt att studera filosofiska aspekter på modeller. Vetenskapliga modeller har kommit att hamna allt mer i det filosofiska blickfånget. Hur förhåller sig modellen till verkligheten? Vilken status ska den ha i relation till teori? Kan man jämföra modeller med varandra?
Med utgångspunkt i spelteoretiskt modellerande av avskräckning har jag i min avhandling undersökt bland annat hur vi kan jämföra olika modeller, hur vi ska se på relationen modell – empiri – teori och vad som händer när man ändrar rationalitetsantagandet av aktörer till begränsat rationella spelare. Förståelsen för den vetenskapliga modellen kommer att bli än mer avgörande för hur vi ser på vår omvärld. Klimatkris, gängvåld, pandemi, aktiekrascher och militära konflikter – alla dessa företeelser betraktas nu med hjälp av modeller. Då kommer det inte att räcka med att vara insatt i själva modellerandet, vi kommer även att behöva bli bättre på att diskutera vad modellerna säger oss i ett större perspektiv.
