För ett tag sedan deltog jag i ett seminarium på temat ”könsidentitet”. Har detta begrepp ett innehåll som gör det lämpligt att fylla den funktion det gör i hur samhället är organiserat? Forskaren som höll i seminariet var benägen att säga att det inte finns något sådant innehåll utöver vad som redan täcks av andra begrepp, som biologiskt kön, genus et cetera.
I diskussionen ställde jag en fråga med syfte att illustrera att liknande argument verkar gå att tillämpa på de flesta av våra egenskaper. Vad innebär det till exempel att vara filosof?
Jag påpekade att jag inte var säker på om det var någonting jag räknades som längre. Jag har en doktorsexamen i praktisk filosofi, läser regelbundet filosofisk text och använder mina kunskaper i arbetslivet. Men jag har inte arbetat på en filosofisk institution på länge, eller skrivit filosofisk text, och funderar ibland på om man borde kunna förlora sin licens. Är jag (fortfarande) filosof? Är det filosofiskt arbete jag ägnar mig åt?
Att arbeta med enkäter är inte direkt något som en utbildning i filosofi tränat mig för.
Sedan några år tillbaka befinner jag mig i en så kallad ”alternativ akademisk karriär”, eller ”altac”. Jag arbetar inte på en institution utan på en ”nationell enhet” vid Göteborgs universitet med namnet Nationella sekretariatet för genusforskning. Tjänsten jag har heter ”senior utredare” (”senior” inte för att jag är gammal utan för att jag är disputerad, nota bene). Om man vill vara elak kan man säga att altac är lite grand som Slough House i serien Slow Horses – en plats där agenter från brittiska underrättelsetjänsten placeras som på något sätt gjort bort sig, men inte tillräckligt för att få sparken.
Jag hamnade på den här tjänsten kanske inte så mycket på grund av den generella filosofiska kompetensen som på grund av innehållet i det filosofiska arbete jag gjort. Jag kom från en postdoktjänst vid Centrum för Europaforskning, där jag arbetade med begreppsliga och normativa aspekter av hatbrottslagstiftning i Europa. Samtidigt undervisade jag bland annat om diskriminering och rättsfilosofi för filosofer i Göteborg, och höll gästföreläsningar på juristprogrammen i Göteborg och Uppsala. Tematiskt låg det arbete jag gjort förhållandevis nära sekretariatets verksamhetsområden, och förmodligen bidrog även mina erfarenheter från europeiska forskningsprojekt och tvärvetenskapligt arbete till att jag fick tjänsten.
Som utredare är mitt arbete på samma gång mer varierande och mer styrt än det varit i tidigare roller. Dels är det mer administration: Jag har arbetat med att arrangera konferenser, samtal och workshops och med att hantera fonder för finansiering av olika projekt. Dels är det betydligt mer orienterat mot samverkan. Även i de fall då jag har haft relativt fria händer att utforma processer måste mina idéer stämmas av mot styrdokument, samverkansparter och med medarbetare.
Vid en anställningsintervju för en annan utredartjänst på en myndighet fick jag förklarat för mig att det största problemet med att anställa forskare som utredare är att forskare har svårt för att acceptera styrning.
Det största projekt jag arbetat med och ansvarat för var en undersökning av utsatthet för hot och trakasserier inom svensk högskolesektor. Denna undersökning slutrapporterades 2024 och en stor del av mitt arbete sedan dess har bestått av spridningsinsatser. I centrum för denna undersökning står en enkätundersökning. Att arbeta med enkäter är inte direkt något som en utbildning i filosofi tränat mig för. Men när det gäller saker som att utforma enkäten och identifiera väsentliga kategorier och svarsalternativ, att placera problemen i sammanhang och att tolka resultaten – framför allt när det gäller att tala om vad resultaten inte visar – har filosofiska arbetssätt varit oundgängliga.
Under det senaste året har en av mina arbetsuppgifter varit att arrangera och moderera samtal om forskningens villkor. Både när det gäller att utforma innehållet i dessa samtal och i att leda samtalen har det spelat roll att det är en filosof som ligger bakom. Det handlar om hur de begrepp som används utsätts för granskning, om hur argumentstrukturer identifieras och om att samtalen styrs mot principiellt viktiga aspekter på teman som akademisk frihet och akademiskt arbete som filosofiskt arbete är avgörande för att reda ut.
Detta tror jag är jätteviktigt att vara medveten om när man överväger ett sådant här jobb. Vara medveten om och, så långt som det går, revoltera mot.
Vid en anställningsintervju för en annan utredartjänst på en myndighet fick jag förklarat för mig att det största problemet med att anställa forskare som utredare är att forskare har svårt för att acceptera styrning. Utredarjobbet innebär ofta att man behöver hålla sig inom givna direktiv, och inte kan följa en tankegång eller ett material dit det leder.
Frustration över detta sakernas tillstånd påträffas ofta bland utredare. Detta tror jag är jätteviktigt att vara medveten om när man överväger ett sådant här jobb. Vara medveten om och, så långt som det går, revoltera mot.
Det är vanligt att direktiv och andra styrdokument antingen är alltför vaga eller alltför snäva för att uppfylla ett visst syfte – inte sällan båda samtidigt. Som utredare är det naturligtvis önskvärt att påtala detta. Men vaghet lämnar också ett tolkningsutrymme som kan användas till att göra ett så fritt och så intressant arbete som möjligt.
