Bild: Genererad med DALL·E.

Det är en öppen, intressant och angelägen fråga i vilken utsträckning den kunskapsteoretiska terminologi vi tenderar att ta för given på svenska och engelska har motsvarigheter på andra språk.  På grundkursens första föreläsning i teoretisk filosofi får exempelvis studenter lära sig att ”kunskap” definieras som sann rättfärdigad övertygelse. Förekommer dessa termer på andra språk runtom i världen?

Efter denna initiala exponering ombeds studenten ta ställning till en lång rad sinnrika tankeexperiment avsedda att problematisera den föreslagna kunskapsdefinitionen. Exempelvis anförs så kallade Gettier-exempel: Antag att jag promenerar ute på Frescati och bildar övertygelsen att det finns ett får i hagen jag passerar genom att varsebli ett vitt, ulligt medelstort fyrfota däggdjur. Låt oss nu anta att det verkligen finns ett får i hagen, så min övertygelse är sann samt också rättfärdigad i kraft av min varseblivning. De tre villkoren i ovannämnda definition är alltså uppfyllda. Nu gör vi tillägget att det djur jag varseblir i själva verket är en fårhund som skymmer fåret i mitt synfält. I ljuset av denna ytterligare information förnekar filosofer att jag vet att det är ett får i hagen. Det går följaktligen att ha en sann rättfärdigad övertygelse utan att ha kunskap – vi tycks ha funnit ett motexempel till definitionen.

Det traditionella sättet att pröva slutsatserna från dessa tankeexperiment är att diskutera dem med filosofikollegor och studenter. Frågan infinner sig hur emellertid representativa dessa båda grupper är efter att själva ha drillats genom liknande kurser.

Denna undran väcker också följdfrågan om eventuella terminologiska skillnader påverkar hur vi utbyter kunskap och information i vår dagliga och vetenskapliga praxis. Föreligger relativism här? Det vill säga, varierar kunskapsteoretisk terminologi och praxis med språk och kulturell tillhörighet? Inom den nya disciplinen experimentell filosofi har filosofer prövat olika tankeexperiment som just Gettier-exempel på olika språk runtom i världen på personer utan filosofisk träning.

I fallet med afrikanska språk, som jag intresserat mig särskilt för, tillkommer dessutom en viktig aspekt. Inom afrikansk filosofi uppstod under 1900-talet en diskussion mellan traditionalism och modernism. Modernisterna ville införa västerländsk filosofi i afrikansk kultur och utbildning medan traditionalisterna motsatte sig deras strävan. Detta motsatspar är i sig neutralt med avseende på eventuella relativistiska konsekvenser. Både den traditionella respektive modernistiska ståndpunkten skulle i princip kunna betraktas som universellt sann. Men i detta fall försökte traditionalister dock bevara vad de menade utgöra distinkta afrikanska element inom ett relativistiskt ramverk.

Bakgrunden till traditionalismen är den nedsättande bild kolonialmakterna tecknade av Afrika som intellektuellt outvecklat och låst i sina traditioner. Kolonialmakterna kritiserade afrikanska kulturer för att inte leva upp till sin egen eurocentriska standard , en “lättköpt universalism” i Kwasi Wiredus träffande formulering (Wiredu 1996, s. 47). Traditionalisterna svarade med att lyfta fram sin kulturs unika egenskaper. Universalismens brist har alltså bestått i att “allt som oftast har de påstådda universalerna visat sig vara hemodlade partikulärer” (ibid. s. 2) som kolonialmakterna tvingat på afrikanerna.

Universalism måste dock inte medföra vare sig dogmatism eller etnocentrism. Det är fullt möjligt att hävda att det finns ett universellt svar på en filosofisk fråga utan att insistera på att själv sitta inne med svaret. Som Anthony Appiah skriver:

Det är utmärkande för de som kallar sig som partikularister att använda termen universalism som om den betydde pseudouniversalism och faktum är att deras motvilja inte alls riktar sig mot universalism utan vad de verkligen vänder sig mot – och vem skulle inte det? – är eurocentrisk hegemoni poserande som universalism. (Appiah 1992, s. 58)

Om inte viss överensstämmelse förelåg skulle skilda kulturer vara isolerade i sina egna bubblor utan möjlighet till berikande filosofiskt utbyte med varandra.

En föregångare till experimentellt-filosofiska undersökningar av olika språk utgörs av Barry Hallen och J. Olubi Sodipos banbrytande bok Knowledge, Belief and Witchcraft. Där redogör de för sina fältstudier gällande språket Yoruba. Det språket talas av cirka femtio miljoner personer i främst sydvästra Nigeria och angränsande Benin. Ett av målen med undersökningen är just att vederlägga ovannämnda rasistiska stereotyp att afrikaner saknar förmåga att kritiskt reflektera över sina traditioner. I boken undersöks de tre termerna i titeln genom intervjuer av ett antal onísègùn (traditionella medicinmän i Yorubakulturen).

För kunskapsteorin är termerna för kunskap (ìmò) och övertygelse (ìgbàgbó) de mest intressanta. Samtalen i Knowledge, Belief and Witchcraft rör främst exempel på vardaglig kunskap som vilket bilmärke grannen kör. Överensstämmelsen med de engelska termerna visar sig vara stor, men Hallen och Sodipo hävdar bland annat att kraven på kunskap är strängare på Yoruba än på engelska. De förra är mindre godtrogna än de senare genom att kräva starkare rättfärdigande för sina övertygelser än vad engelsktalande gör. Ribban för att vara rättfärdigad ligger alltså högre på Yoruba än på engelska – precis tvärtom mot vad den rasistiska stereotypen hävdar.

Hallen och Sodipos övriga resultat är inte invändningsfria. I min egen forskning (Janvid 2021) har jag tillämpat de senaste framstegen inom kunskapsteorin på deras data och delvis dragit andra slutsatser. I framtiden hoppas jag kunna utföra egna undersökningar genom att bland annat just pröva Gettier-exempel samt andra kunskapsteoretiska tankeexperiment på Yorubatalande personer. Mina invändningar mot Hallen och Sodipo har hittills varit av teoretisk karaktär, men skulle i och med den kommande undersökningen kunna bekräftas eller falsifieras empiriskt.

Referenser:

Appiah, K. A., 1992, In My Father’s House. Africa in the Philosophy of Culture. Oxford: Oxford University Press.

Hallen, B. och Sodipo, J. O., 1997, Knowledge, Belief and Witchcraft. Stanford: Stanford University Press.

Janvid, M., 2021, “Between Particularism and Universalism: The Promise of Epistemic Contextualism in African Epistemology” in Pathways to Alternative Epistemologies in Africa. Adeshina Afolayan, Olajumoke Yacob-Haliso, Samuel Ojo Oloruntoba (red.) Palgrave Macmillan, 19-33.

Wiredu, K., 1996, Cultural Universals and Particulars: An African Perspective. Bloomington och Indianapolis: Indiana University Press.

  • Mikael Janvid

    Professor i teoretisk filosofi vid Stockholms universitet.