Anna Folland är doktorand i praktisk filosofi vid Uppsala universitet. Annas avhandling behandlar frågor om begreppet skada och fokuserar särskilt på vad skada består i och vilken normativ relevans skada har. Här diskuterar Anna ett annat forskningsintresse, nämligen frågan om vad social hållbarhet är. Foto: David Naylor.

Det har knappast undgått någon att hållbarhet har blivit en nyckelfråga för många av världens ledare och politiker, intresseorganisationer, aktivister och privatpersoner. En hållbar utveckling, lyder ledorden, är en utveckling där dagens behov tillfredsställs på ett sätt som inte äventyrar framtida generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov. Målet är med andra ord välstånd som bevaras över tid.

Traditionellt sett har hållbarhetsarbete mest handlat om klimat, miljö, ekologisk mångfald och ekonomiska reformer av olika slag. Detta fokus möttes med reaktionen att sociala frågor måste ta mer plats: att skapa ett hållbart samhälle handlar väl också om välfungerande samhälleliga institutioner, sunda relationer mellan människor och att människor lever goda liv?

Idag är den sociala dimensionen av arbetet med hållbar utveckling vida accepterad (om än enligt vissa problematiskt nedprioriterad i praktiken). FN:s hållbarhetsmål handlar till betydande del om att kunna stävja oroväckande trender i våra städer. Idag bor hälften av alla människor i städer och andelen stadsbor väntas bara bli större i framtiden. Av alla stadsbor så bor hela en av fyra i ett slumområde, som generellt präglas av till exempel undermåligt boende, stora sanitetsproblem som leder till dålig hälsa och begränsad möjlighet för barn att gå i skolan. 

Även de flesta svenska myndigheter, kommuner och större företag har idag en plan som går ut på att aktivt försöka bli mer socialt hållbara. Kanske utan att du märkt det påverkar detta arbete dig redan i din vardag. Kommunen bjuder in dig till en workshop för att vara med att påverka områdets utveckling. Tunnlar och mörka delar av parker görs ljusare för att öka din trygghetskänsla. Nybyggda huskomplex planerar för bottenvåningar fyllda av caféer, vårdcentraler, frisörer och mataffärer för att förbättra din tillgång till service. Men mellan alla målbeskrivningar, projektgrupper och forskningsinitiativ ekar frågan: vad är social hållbarhet?

Social hållbarhet anses ofta vara mer svårdefinierat än ekologisk och ekonomisk hållbarhet. I forskningsgemenskapen höjs röster som menar att det i hög grad saknas en gemensam uppfattning om vad social hållbarhet är och hur vi kan uppnå det. Avsaknaden av en gångbar och gängse uppfattning är problematisk på flera sätt. Det kan i vissa sammanhang stå vinstdrivna aktörer fritt att säkra sina egna intressen i ansträngningar förklädda att främja social hållbarhet. Att det saknas en klar bild av vad social hållbarhet är gör det till exempel enklare för en kraftfull aktör att ”sälja in” sin egen bild, vilket naturligtvis inte alltid är gynnsamt för andra än aktören själv. Det finns även risk för missförstånd då inblandade parter bildar sig olika och oförenliga uppfattningar om vad målet är eller risk för att projekt misslyckas med sitt mål eftersom inblandade parter arbetar utifrån felaktiga uppfattningar. Dessutom gör avsaknaden av en gängse och gångbar uppfattning det svårare att föra mer nyanserade och fördjupade diskussioner om frågor som rör social hållbarhet, både i akademiska och praktiknära sammanhang.

Det lämpar sig särskilt väl att ta till filosofiska verktyg i syfte att bättre förstå vad social hållbarhet är. I filosofiska sammanhang ställs generellt sett högre krav på vad som räknas som en godtagbar definition än den sloganartade beskrivningen ovan om att tillfredsställa dagens behov utan att äventyra möjligheterna att tillfredsställa framtida behov. Exempelvis bör en definition kunna användas för att avgöra om en viss stad, ett visst område eller liknande är socialt hållbar eller inte. 

Det finns vissa mer eller mindre gängse uppfattningar om naturen hos social hållbarhet, vilka vi kan använda som teoretiska utgångspunkter. Exempelvis är de flesta eniga om att hållbarhet, och kanske i synnerhet dess sociala dimension, är eftersträvansvärt. De flesta anser alltså att vi har moraliska skäl att arbeta för hållbarhet. Såvida den hållningen inte är felaktig (vilket jag inte finner anledning att tro), så bör en definition spegla detta. 

En definition bör även inkludera något slags tidsvillkor. Med det menar jag att hållbarhet uppenbarligen handlar om att upprätthålla någonting över tid. Ett samhälle som är idealt på alla tänkbara sätt – demokratiskt, har välmående invånare, utnyttjar resurser ansvarsfullt och så vidare – som kollapsar innan det knappt har tagit form är inte hållbart. Detta gäller oavsett hur bra det än var medan det varade. 

Det råder också någorlunda enighet om att vissa saker är intimt kopplade till social hållbarhet: jämlikhet, mångfald, social gemenskap, välbefinnande och demokrati. Om vi kallar den typen av saker för positiva ”sociala värden” så verkar följande definition av social hållbarhet lovande:

Ett objekt (stad, område eller liknande) är socialt hållbart om och endast om objektet inrymmer positiva sociala värden över tid.

Det är en enkel idé som på många sätt behöver förfinas. Exempelvis återstår frågor om exakt vilka sociala värden som skall inbegripas, om hur ”över tid” mer precist skall förstås, och om vilket objekt som helst kan vara socialt hållbart eller om det är förbehållet t.ex. geografiskt avgränsade områden där människor bor – som städer, samhällen och byar. Att föra sådana diskussioner är dock inte heller bortom vad filosofins verktyg kan hantera. Så med en teoretisk struktur på plats och ett förslag att utgå från: låt diskussionen fortsätta.

%d bloggare gillar detta: