Om rättvisan är något så är den viktig. Den handlar om vem som bära vilka kostnader och vem som ska få vilka fördelar. Rättvisa handlar om grundvalarna för våra liv. I en ny artikel skriver jag om rättvisa, men utan att ta upp egentligen något av detta viktiga. Jag fokuserar i stället på frågan om hur moraliska värden hänger ihop. ”Typiskt forskare” skulle man kunna tänka och det vore nog inte en helt orimlig första reaktion. I stället för att diskutera frågor om vem som får vad, så fokuserar jag på om värden bäst förstås så att de ger upphov till tragiska målkonflikter eller inte. Så låt mig förklara varför detta ändå är en viktig fråga att titta på.

Anta att någon, vi kan kalla hen Rawls, säger att en rättvis fördelning är den vi får om vi börjar från strikt jämlikhet. Men att vi sen bör tillåta de ojämlikheter som på ett effektivt sätt är till fördel för alla. Speciellt kräver rättvisan då att den sämst ställda gruppen i samhället har det så bra som möjligt. Rättvisan skulle då kräva effektiva förbättringar från jämlika startpunkter. Då skulle någon annan, låt oss kalla denne Cohen, kunna säga att detta sätta att tänka om rättvisa är att göra våld på rättvisebegreppet, snarare än en god teori om vad rättvisan kräver. Rättvisan är vad den är och effektivitet är vad det är. Att blanda jämlikhet och effektivitet är att blanda bort korten. En mix av rättvisa och ett annat värde är ju något annat än rättvisa.

Debatten mellan John Rawls och G.A. Cohen avseende om man kan kombinera värden på sättet Rawls föreslår är alltså en debatt om ifall rättvisan kräver strikt jämlikhet eller om den tillåter ojämlikheter som är bättre för alla. Om man kan balansera värden och därmed så att säga konstruera en teori om rättvisa på basis av ett antal andra värden, så hamnar vi i en Rawlsiansk konstruktivism. Men om värden är sådana att vi ger upp lite rättvisa när vi gör en avvägning mot effektivitet så får vi Cohens teori om värden.

I min artikel ”Justice and Exploitation in Cohen’s Account of Socialism” försöker jag visa att Cohens egen teori om värden ställer till en massa problem för hans egen position om det goda samhället. Hans teori om socialism verkar vara både orättvis och exploaterande givet den teori om värden han förespråkar. Detta tycks ge vissa skäl för honom att byta teori om värden.

För Cohen är socialism en kombination av två principer, en rättviseprincip och en solidaritetsprincip. Och redan här kan man nog se problemet. Om socialismen är en kombination av rättvisa och en annan princip så kommer socialismen att kräva fördelningar som inte överensstämmer med vad endast rättviseprincipen kräver. Socialismen blir därför orättvis. Ett annat problem är att sättet att se på värden som att de ofrånkomligen kommer i konflikt innebär att socialismen blir exploaterande på egna villkor. Att exploatera någon är att dra orättvis fördel på någon annans bekostnad. Men den som då tjänar på en omfördelning på basis av både solidaritet och rättvisa drar ju en fördel som inte kan berättigas på grundval av bara rättvisa.

En teori om ideal socialism som gör idealet både orättvist och exploaterande verkar inte lyckad, speciellt givet att socialismen nog historisk varit en rörelse vars självförståelse historiskt har varit att den verkat för rättvisa och mot exploatering. Notera dock att skälet till dessa problem för Cohens socialism inte har att göra med policy utan med hur han förstår värden och hur de hänger ihop. Det kan nog vara så att i ett gott samhälle kommer både rättvisa och solidaritet till uttryck, men Cohens teori om värden slår undan benen för denna hans egen uppfattning. Rättvisa är viktigt men för att få till det rätt gäller det inte bara att förändra världen. Vi måste också förstå den rätt, annars riskerar vi att göra fel förändringar. Cohens teori om hur värden hänger ihop riskerar att leda oss fel när den implicerar att solidaritet kan vara orättvist och att en i övrigt ganska attraktiv form av socialism är just exploaterande. Det är därför jag skrivit en text som kan verka ligga långt ifrån dagen brännande frågor om rättvisa.

  • Lars Lindblom

    Biträdande professor i filosofi vid Linköpings universitet.